Centrum för hjärtstoppsforskning – Jacob Hollenbergs forskargrupp

Huvudprövare: Jacob Hollenberg
Doktorand: Erik Boberg
Forskningsfråga: Är en förenklad HLR-metod med bara bröstkompressioner likvärdig som standard-HLR med både kompressioner och inblåsningar?

Historiskt har HLR utförts med såväl inblåsningar som bröstkompressioner. 
Få randomiserade studier finns publicerade inom området. Vår NEJM-publicerade studie antyder att personer utan tidigare HLR kunskap, som utför HLR vid ett hjärtstopp och får hjälp av larmcentralen att utföra förenklad HLR med bara bröstkompressioner, i högre utsträckning hjälper den drabbade. 

Om förenklad HLR leder till lika bra eller till och med bättre överlevnad än standard-HLR (med både kompressioner och inblåsningar) i de fall vittnet har en tidigare HLR-utbildning, är dock aldrig studerat. Mycket talar för att en förenklad HLR-metod inte bara ökar benägenheten hos vittnen att utföra HLR, utan även kan ha potential att öka överlevnaden.

TANGO2-studien undersöker om telefonassisterad-HLR skall utföras med eller utan inblåsningar på vuxna med hjärtstopp, utanför sjukhus, i väntan på ambulans. Studien drivs av Hjärtstoppscentrum och startade i januari 2017. Hittills har cirka 2000 patienter randomiserats. Data från den initiala fasen har publicerats och visar att randomisering och genomförande samt tekniken fungerar väl. En doktorand har försvarat sin avhandling inom området (Riva, 2019). 

För mer information, besök sidan Tango2

Huvudprövare: Mattias Ringh och Jacob Hollenberg
Forskningsfråga: Kan utlarmning av frivilla livräddare via mobiltelefoner öka andelen patienter som defibrilleras tidigt och öka överlevnaden?

Överlevnaden vid hjärtstopp utanför sjukhus är ca 10% men om en hjärtstartare används de första minuterna efter kollaps kan hela 50 - 70% överleva. Svenska data har visat att hjärtstartare i samhället mycket sällan kommer till användning. Vi uppskattar att det i Sverige idag finns ca 50 000 publika hjärtstartare men att användningsgraden av dessa endast är kring 5%. Huvudanledningen är att ingen känner till deras existens. Vår studie är den första i världen som randomiserat utvärderar en helt ny princip som går ut på att rekrytera såväl frivilla livräddare och hjärtstartare som befinner sig i närheten av platsen för hjärtstopp.

Vi har i ett doktorandprojekt och i New England Journal of Medicine (juni 2015) publicerat randomiserade data från SMS-livräddarprojektet som visar att andelen som får HLR ökar med 30% med hjälp av vår förenklade SMS utlarmning. Detta har lett till två avhandlingar inom ämnet (Ringh 2016, Berglund 2020). Metoden är nu införd i majoriteten av Sveriges regioner samt hela Danmark. Detta är ett samverkansprojekt med Köpenhamns universitet och Sahlgrenska akademin. 

Huvudprövare: Jacob Hollenberg
Forskningsfråga: Kan samutlarmning av ambulans, polis och räddningstjänst korta tiden till defibrillering och öka överlevnaden?

Andelen ambulanser per capita minskar och insatstiderna ökar tyvärr i Sverige. Vår Stockholms-modell har rönt stor uppmärksamhet i världen. Inga större nationella studier har publicerats. Våra studier publicerade i Resuscitation och JAHA har påvisat överlevnadsvinster med att larma ut räddningstjänst. Metoden är nu införd och implementerad i klinisk vardag i praktiskt taget hela Sverige. Detta har lett till totalt 3 st. avhandlingsprojekt inom området (Hollenberg 2008, Nordberg 2014, Hasselqvist-Ax 2018). 

Projektet är avslutat och implementering pågår inom hela Norden. 

Huvudprövare: Andreas Claesson
Doktorand: Sofia Schierbeck
Forskningsfråga: Kan utlarmning av en drönare med hjärtstartare korta tiden till defibrillering och öka överlevnaden?

Tid till defibrillering är den viktigaste faktorn för överlevnad vid hjärtstopp utanför sjukhuset (OHCA). Användningen av drönare för att leverera en defibrillator har aldrig utvärderats kliniskt. Syftet med denna studie var att undersöka genomförbarheten av AED-leverans med hjälp av drönare i verkliga fall av OHCA. Det saknas idag helt publikationer som beskriver hjärtstartare som flygs ut på riktiga misstänkta hjärtstopp. I denna feasibility studie användes tre AED-utrustade, fjärrstyrda drönare lokaliserade inom ett kontrollerat luftrum i Göteborg, Sverige som täcker cirka 80 000 invånare (125 km2).

Med det första tillståndet i sitt slag i Sverige från Transportstyrelsen utförde drönare flygningar utom pilotens synhåll (Beyond visual line of sight - BVLOS) till konsekutiva misstänkta OHCA under fyra månader 2020, som ett komplement till standardvård, ambulans samt räddningstjänst (IVPA). Primärt utfallsmått var genomförbarhet definierad som andelen framgångsrika AED-leveranser på platsen för misstänkta OHCA. 

Studien som publicerades i European Heart journal (EHJ) i augusti 2021 visade att leverans av en hjärtstartare med hjälp av drönare var möjlig i 11/12 fall (92%). Drönaren anlände före ambulans i 64% (7/11) med en mediantidsbesparing på 1:52. Hjärtstartaren levererades dessutom cirka 10 meter från objektet/entrén vilket ökar möjligheten för interaktion med larmoperatör att be inringare att hämta hjärtstartaren. 

Projektet är pågående och en ny prospektiv studie inleddes 21 april 2021 med 5 drönare i Västra Götaland, studien inkluderar patienter fram till 2021-12-31. Efterföljande studier är planerade till 2022 och framåt för att belysa kliniska utfallsmått, främst andelen uppkopplade före ambulans. Ansvariga för detta projekt är Andreas Claesson, Jacob Hollenberg och Leif Svensson.

Huvudprövare: Anette Nord
Doktorand:    Fredrik Byrsell
Forskningsfråga: Kan användandet av artificiell intelligens under pågående larmsamtal öka identifieringen av hjärtstopp och korta tiden till utlarmning av livräddande resurser?

Att snabbt och tidigt kunna korrekt identifiera hjärtstopp är av avgörande betydelse för överlevnad. Den övergripande målsättningen med aktuellt projekt är att tidigare under pågående larmsamtal kunna identifiera att det rör sig om ett hjärtstopp för att därefter snabbt kunna larma ut livräddande resurser. 

Artificiell intelligens i form av en maskininlärningsmodell (ML) kan förklaras som ett annat sätt att programmera en dator. I stället för att ge exakta instruktioner om vilken åtgärd som ska utföras, är datorn programmerad för att förstå problem och lösa dem självständigt. ML-modellen i detta forskningsprojekt är programmerad för att detektera specifika parametrar under pågående 112-samtal och använder statistiska beräkningar för att beräkna sannolikheten för att samtalet handlar om hjärtstopp. 

ML-modellen har utvecklats med hjälp av artificiell intelligens (AI) -teknik av privata företaget Corti ApS i Danmark och används för närvarande även i regionen Hovedstadens larmcentral i Köpenhamn (DK) och i Seattle. ML-modellen har under 2010–2020 anpassats för att analysera det talande svenska språket. Denna teknikutveckling sker i två steg:

• Språkutbildningsfas: Totalt 100 timmar 112-samtal till SOS Alarm för alla kategorier från 2015 och lagrade på SOS Alarm kommer att transkriberas till en skriftlig text. Dessa 112-samtal och textfiler läggs sedan in i ML-modellen enbart för att träna modellen på svenska. Detta är gjort under 2020.
   
• Identifieringsfasen för hjärtstopp: Ytterligare 5100 hjärtstoppsfall som rapporterats till hjärtstoppsregistret från ambulansvården under 2016 kommer att märkas som ”äkta hjärtstopp” Vidare planeras en prospektiv studie för att belysa om systemet som ett verktyg till larmoperatören kan dels öka identifiering men också att göra detta tidigare i larmsamtalet. Ansvariga för detta projekt är Anette Nord, Mattias Ringh och Andreas Claesson.

Huvudprövare: Per Nordberg
Doktorander: Emelie Dillenbeck och Thomas Berthelsen
Forskningsfråga: Kan tidig kylbehandling (inom minuter) öka överlevnaden utan hjärnskador hos patienter som drabbas av hjärtstopp, jämfört med normotermi?

Varje år drabbas c:a 10000 personer av hjärtstopp i Sverige. Dödligheten är hög och på sjukhus dör majoriteten av svåra hjärnskador orsakade av syrebrist. Det finns idag ingen behandling mot dessa hjärnskador. Hypotermi (kylbehandling) har dock potential att skydda hjärnan. Djurstudier visar att tidig kylstart (inom minuter) är helt avgörande och helst ska kylbehandlingen startas redan under pågående hjärtstopp. Trots detta har man i tidigare studier inlett kylbehandling sent, efter ankomst till sjukhuset och intensivvårdsavdelningen, flera timmar efter hjärtstoppet. Effekten av denna sena kylstrategi är osäker och det kvarstår en viktig kunskapslucka om huruvida tidig nedkylning, som påbörjas redan på platsen för hjärtstoppet, kan öka överlevnaden med fullt återhämtad hjärnfunktion.

I PRINCESS2-studien används ett unikt koncept där kylbehandling initieras på platsen för härtstoppet.  Prehospital personal använder en portabel kylmetod som via näsan påbörjar en riktad nedkylning av hjärnan. Två tidigare randomiserade studier (PRINCE och PRINCESS) med totalt 877 hjärtstoppspatienter har visat att detta koncept effektivt kyler ned patienten till en skyddande temperatur, samt har god potential att förbättra överlevnaden med fullt återhämtad hjärnfunktion. Målet med PRINCESS2 studien är att bekräfta dessa lovande resultat i en större studie.

Drygt 1000 patienter kommer att inkluderas i studien. De randomiseras till antingen kylbehandling som påbörjas redan på platsen för hjärtstoppet och sedan fortgår första dygnet på intensivvårdsavdelningen, eller till standardbehandling (ingen kylning, endast undvika feber). Patienterna följs upp efter 90 dagar avseende deras neurologiska återhämtning.

PRINCESS2 leds av Per Nordberg och hans team och genomförs vid ca 25 centra i Sverige, Tyskland, Spanien, Österrike, Belgien, Italien, Slovenien och Norge.

Huvudprövare: Ludvig Elfvén
Forskningsfråga: Kan akut kranskärlsröntgen efter hjärtstopp förbättra överlevnaden”

Det är i dag oklart när kranskärlsröntgen (angiografi/PCI) skall göras på de patienter som återfått bärande cirkulation och ej har s.k. STEMI-förändringar på EKG efter hjärtstopp. 

Studien som är pågående belyser om akut kranskärlsintervention (inom 2 timmar) efter lyckad HLR kan påverka överlevnaden positivt i jämförelse med standardbehandling. Pilot-delen är avklarad och påvisar hög säkerhet och genomförbarhet. Två doktorander (Elfvén 2020 och Lagerdal 2020) har försvarat avhandlingar med konceptet som modell. Huvudstudien pågår. Detta är ett samverkansprojekt med Uppsala universitet och ett flertal andra sjukhus i Sverige. Ludvig Elfvén driver sin post-doc på aktuellt projekt.

Huvudprövare: Jacob Hollenberg
Doktorand: Lis Abazi
Forskningsfråga: Kan behandling med hjärt-lungmaskin förbättra överlevnaden vid hjärtstopp refraktära till A-HLR?

ECMO är en förenklat en hjärt- och lungmaskin som syrsätter blodet utanför kroppen under en begränsad period. Metoden har förts fram som ett livsuppehållande behandlingsalternativ vid akuta tillstånd såsom svår respiratorisk insufficiens, hjärtstopp och kardiogen chock. Våra data antyder att ca 50 patienter <65 år årligen dör årligen i refraktära kammarflimmer i SLL. Det övergripande målet med projektet är att i en prospektiv studie påvisa överlevnadsvinster. En pilotfas har inletts KV1 2020 med säkerhet och genomförbarhet som utgångspunkt. 

Projektet är ett komplicerat logistiskt och är ett större samarbetsprojekt mellan larmcentralen, ett flertal ambulansorganisationer, Södersjukhuset, Karolinska Solna och Karolinska Institutet samt övriga sjukhus i Region Stockholm. Ännu finns inga resultat. Jacob Hollenberg är initiativtagare till projektet och huvudprövare.

Huvudprövare: Sune Forsberg och Mattias Ringh
Doktorander: Malin Albert
Forskningsfråga: Kan vasopressin och kortison som tillägg till adrenalin förbättra överlevnaden hos patienter med hjärtstopp, jämfört med bara adrenalin?

Vid hjärtstopp där läkemedel behöver ges används adrenalin och cordarone. Varken adrenalin eller cordarone förbättrar långtidsöverlevnad eller överlevnad med god neurologisk funktion men rekommenderas ändå i gällande riktlinjer. Läkemedlen vasopressin och kortison har i mindre studier visats förbättra överlevnaden vid hjärtstopp som inträffar på sjukhus. Fler och större studier behövs för att säkert kunna besvara frågan om överlevnaden kan förbättras. Inga allvarliga risker är kända vid behandling med dessa läkemedel. 

Inom ramen för vår planerade randomiserade läkemedelsstudie slumpas behandlingen till standardbehandling med enbart adrenalin eller adrenalin med tillägg av vasopressin och kortison. Patienter i studien får alltså minst samma behandling som idag. Övrig vård kommer inte att påverkas under vårdtiden. Studien planeras att genomföras vid 20 av landets sjukhus. Arbetet inleddes under 2021 med en pilotfas där Södersjukhuset, Sahlgrenska sjukhuset och Norrtälje deltog. Huvudstudien är planerad att starta under 2025. Tre doktorander finns registrerade för att driva studien. Sune Forsberg och Mattias Ringh är huvudansvariga.

Huvudprövare: Andreas Claesson och Jacob Hollenberg. 

Enligt WHO omkommer ca 400,000 personer i världen årligen i drunkningsolyckor och i Sverige drunknar ca 200 personer samt ytterligare minst 200 skadas allvarligt. I samband med drunkning är tiden under ytan avgörande för utgången och redan efter 10 minuters submersion är chansen att överleva utan svåra hjärnskador liten.

I Sverige saknas idag ett kunskapscentrum med ansvar för vetenskaplig utvärdering och utveckling av nya metoder för att öka överlevnaden vid detta tillstånd. Drunkning sammanföres diagnostiskt inte sällan med hjärtstopp. Hjärtstoppscentrums styrgruppsmedlem Andreas Claesson är en av få disputerade inom ämnet, Claesson är en världsauktoritet inom området.  

Offentlig statistik från ansvarig myndighet (MSB) baseras generellt på medieuppgifter och det saknas djupare kunskaper om incidens, orsaker med förslag på åtgärder för prevention och behandling för att minska problematiken i samhället över tid. En större registerstudie är publicerad tidigt 2021 vilken beskriver döda och skadade över 15 års tid och är en grund för kommande studier och bildande av ett kunskapscentrum. FN antog en resolution den 29 april 2021 om att alla medlemsländer skall ha ett nationellt centrum för drunkningsprevention samt en handlingsplan för att förebygga drunkning, Sverige saknar idag båda dessa komponenter. 

Det övergripande syftet med detta kunskapscentrum som är planerat att drivas i nära samverkan med svenska livräddningssällskapet och MSB är:

1. Hjärtstoppscentrum avser att upparbeta en forskningslinje med mål om ett nationellt centrum med central databas utgående från samverkan med Rättsmedicinalverket, Socialstyrelsen och MSB. Denna databas kan framgent tjäna som kunskapsbas för framtida forskning och årsrapporter med målet att minska antalet som omkommer och skadas vid drunkning i Sverige.
2. Vi avser likväl att utveckla ett identifieringssystem för användning de första minuterna vid drunkning. Detta instrument kan användas av räddningstjänst, badvakter, simhallspersonal med flera. Systemet består bland annat av en drönare och AI -teknik med ambitionen att utveckla och kliniskt pröva en algoritm som implementerat i en drönare och helt automatiserat kan lokalisera en drunknad person i ett tidigare skede än idag.

Huvudprövare: Therese Djärv, Gabriel Riva, Eva Piscator, Kasper Glerup Lauridsen
Doktorand: Hritul Karim
Forskningsfråga: Kan prediktionsmodeller förutsäga vilka som överlever med god neurologisk funktion vid hjärtstopp på sjukhus? Kan modellerna användas för att minska beslutsvariabilitet vid Ej HLR-beslut bland läkare?

Endast 5-10 procent av alla som dör på sjukhus får hjärt-lungräddning därför att många patienter som ligger på sjukhus har ett etiskt beslut om att HLR inte skall startas vid ett hjärtstopp. Ett ”Ej HLR” beslut skall fattas om HLR inte är till gagn för patienten, om HLR är utsiktslös eller om patienten inte önskar HLR. Beslutet måste baseras på medicinsk grund och skall föregås av samråd med patient och legitimerad yrkeskollega. Tyvärr finns det idag inga vetenskapligt belagda modeller att använda för det medicinska underlaget och samråd sker i mindre än hälften av fallen. 

Projektet syftar till att ta fram ett vetenskapligt underlag som kan diskuteras med patienter och implementeras i klinisk praxis för att öka chansen att besluten följer patientens egna mål med sin vård och dennes värderingar.

Huvudprövare: Therese Djärv och Gabriel Riva
Doktorand: Samuel Bruchfeld
Forskningsfråga: Vad orsakar hjärtstopp på sjukhus och hur går det för patienterna beroende på orsak?

Majoriteten av hjärtstopp på sjukhus är bevittnade och uppkopplade på EKG-övervak, trots detta vet man idag väldigt lite varför dessa patienter drabbas av hjärtstopp. 

Målet är att klarlägga vilka orsaker till hjärtstopp som är vanliga på sjukhus, och att utvärdera hur viktig orsaken är för patientens prognos. Med mer kunskap kan vi förebygga fler hjärtstopp, behandla dem bättre under hjärtstoppet och bättre följa upp patienterna som överlever. 

Huvudprövare: Therese Djärv, Tomas Kahan, Johan Englund, Araz Rawshani
Doktorand: Anna Thoren
Forskningsfråga: Vilka vitalparametrar eller åtgärder predikterar hjärtstopp och överlevnad på sjukhus?

Hjärtstopp på sjukhus föregås i majoriteten av fallen av påverkade vitalparametrar såsom sänkt blodtryck eller ökad andningsfrekvens, majoriteten ligger även uppkopplade på EKG-övervak och många bedöms av Mobila IntensivvårdsGruppen (MIG) innan sitt hjärtstopp. 

Trots detta sker alltså hjärtstopp, idag vet vi inte hur vi skulle kunna använda dessa parametrar bättre för att ringa in gruppen som får hjärtstopp och som går att undvika genom att de identifieras tidigare nog bra.

Huvudprövare: Therese Djärv, Martin Jonsson, Elham Hedayati, Christel Hedman
Doktorand: Hanna Hägglund
Forskningsfråga: Vilka faktorer förutspår insjuknande och överlevnad i hjärtstopp och allvarliga hjärtkärlsjukdom hos personer med cancer?

Antalet personer som lever med cancer ökar i dagens samhälle. Personer med cancer har en ökad risk för hjärtkärlsjukdom, bl.a. till följd av cancerbehandlingens toxiska effekt på hjärtat. Idag är det okänt vilka cancerpatienter som har en ökad risk att få ett hjärtstopp, och hur dess överlevnad ser ut. 

Vidare undersöker projektet vilka faktorer och cancerbehandlingar som leder till en ökad risk för allvarlig hjärtkärlsjukdom (MACE) bland personer med multipelt myelom, ett område som idag är okänd.  

Huvudprövare: Maria Bruzelius, Therese Djärv, Susanna Larsson och Joel Ohm
Doktorand: Emma Bendz
Forskningsfråga: Hur ser sambandet mellan tromboembolism och hjärtstopp ut hos fertila kvinnor?

Tromboembolism såsom proppar i lunga eller benets kärl förekommer hos unga kvinnor och vissa läkemedel ökar dess risk. Vissa studier har även antytt att detta kan förklara varför unga kvinnor drabbas av hjärtstopp. Projektet syftar till att kartlägga mellan tromboembolism, läkemedel och hjärtstopp. Projektet är registerbaserat och använder sig av svenska, rikstäckande register.

Hjärtstoppscentrum som kunskapsbas har medverkat i framtagande av såväl nationella som internationella riktlinjer inom fältet hjärtstopp och första hjälpen. Såväl Jacob Hollenberg, Anette Nord som Andreas Claesson och Mattias Ringh, Per Nordberg och Therese Djärv har medverkat i det internationella arbetet. 

Andreas Claesson har tillsammans med Jacob Hollenberg och Anette Nord ett övergripande ansvar för utvecklingsarbetet av nationella riktlinjer och utbildningsprogram i nära samverkan med Svenska rådet för hjärt-lungräddning.

Huvudprövare: Gabriel Riva och Akil Awad
Doktorand: Emma Blick Nordkvist
Forskningsfråga; Kan tidig dubbel-defibrillering (efter tre misslyckade standard defibrilleringar) öka överlevnad jämfört med standard defibrillering? 

En ny metod, att använda två hjärtstartare och dubbelsekventiell defibrillering (DSD) har visat lovande resultat i en nyligen publicerad kanadensisk studie.  Där testades DSD efter 3 misslyckade standarddefibrilleringar. Metoden är dock ännu inte rekommenderad som rutinbehandling.  

Syftet med detta projekt är att undersöka om tidig dubbeldefibrillering (dvs innan 3 misslyckade standarddefibrilleringar) vid hjärtstopp utanför sjukhus med kammarflimmer kan öka överlevnaden jämfört med standarddefibrillering. Som ett första steg planeras en pilotstudie med syfte att utvärdera genomförbarhet och säkerhet med tidig DSD.

Pilotstudien genomförs av centrum för hjärtstoppsforskning, Karolinska Institutet, i samarbete med ambulanssjukvården i Alingsås, Lerum, Kungälv, Sahlgrenska Universitetssjukhuset och Region Halland. 

För mer information om studien och kontaktuppgifter, var god se studiens hemsida.

Huvudhandledare: Per Nordberg
Bihandledare: Jacob Hollenberg, Martin Jonsson och Rebecka Rubenson Wallin
Doktorand: Johanna Kämpe
Forskningsfråga: Vilka är riskfaktorerna för svår COVID-19 och vilka är de långsiktiga konsekvenserna

Vissa individer, även om de verkar friska och med få, eller inga kända, riskfaktorer, kan fortfarande påverkas allvarligt av Covid-19 men lite är känt om orsakerna. Genetiska variationer kan påverka sjukdomens svårighetsgrad, men mekanismerna är inte helt klarlagda. Huruvida transport av intensivvårdsbehandlade patienter (på grund av resursbrist) påverkar resultatet och om det finns långvariga kardiovaskulära effekter av allvarlig covid-19 studeras också i mindre utsträckning. 

För att fylla nuvarande kunskapsluckor kommer inkluderade studier att undersöka:

1. Sambandet mellan redan existerande samsjukligheter, allvarlig covid-19 och 90-dagarsdödlighet bland yngre individer (<50 år).
2. Genetisk variation och deras potentiella inverkan på sjukdomens svårighetsgrad bland ICU-behandlade COVID-19-patienter.
3. Om transport av kritiskt sjuka intensivvårdspatienter på grund av kapacitetsskäl påverkar dödligheten, frekvensen av komplikationer, vistelsetiden och tiden i respirator.
4. Huruvida allvarlig covid-19 påverkar kardiovaskulär sjuklighet och dödlighet i en treårig uppföljning.