Martin Jonsson

Bakgrund: Hjärtstopp utanför sjukhus är ett mycket kritiskt tillstånd där behandling måste påbörjar inom några få minuter. Under de senaste 15 åren har frivilliga livräddare (s.k. SMSlivräddare) larmats ut för att påbörja hjärt-lungräddning/använda en hjärtstartare innan ambulansens ankomst. I dagsläget finns det ingen evidens att denna utalarmering ökar överlevnaden. Syftet med denna studie är att bidra med ökad kunskap om SMSlivräddare kan bidra till att rädda fler liv. Målsättning: Den primära målsättningen med studien är att undersöka huruvida utalarmering av frivilliga livräddare via SMSlivräddare-systemet ökar överlevnaden vid hjärtstopp utanför sjukhus. Studien baseras på följande hypoteser: Primär hypotes: Utalarmering av SMSlivräddare ökar överlevnaden 30 dagar efter hjärtstopp utanför sjukhus. Sekundära hypoteser: a. Utalarmering av SMSlivräddare ökar andelen patienter som erhåller hjärt-lungräddning före ambulansens ankomst. b. Utalarmering av SMSlivräddare ökar andelen patienter som defibrilleras före ambulansens ankomst. Arbetsplan: Studien är en randomiserad kontrollerad studie med ojämn randomiseringskvot. Vid 80% av alla misstänkta hjärtstopp kommer SMSlivräddare att larmas ut. De övriga 20% kommer att fungera som kontrollgrupp. Randomiseringen sker automatiskt inom systemet SMSlivräddare då larmoperatören på larmcentralen aktiverar systemet. De larm där SMSlivräddare larmas ut jämförs sedan med kontrolllarm. Det primära utfallet är överlevnad till 30-dagar. Två interimsanalyser är planerade. Dels efter 1/3 av patienterna samt efter 2/3 av patienterna. Om tillräckligt med bevis finns för att behandlingen är positiv vid någon av dessa tidpunkter kommer studien att avslutas i förtid. Betydelse: Studien kommer ha en stor betydelse för det vetenskapliga underlaget för utalarmering av frivilliga vid plötsligt hjärtstopp utanför sjukhus. I dagsläget finns det ett visst motstånd att införa liknande system på grund av bristfällig evidens för överlevnadsvinst. En randomiserad studie som påvisar detta skulle kunna ge befolkningen i regioner som valt att avstå att ansluta sig till dessa system en ökad chans till överlevnad. Det finns även en risk att finansieringen av dessa system upphör om det inte finns evidens för faktisk nytta. Vilket skulle kunna drabba en stor del av framtida hjärtstoppspatienter.