Jacob Hollenberg

Som huvudansvarig forskningsledare vid Centrum för Hjärtstoppsforskning vid Karolinska Institutet ansvarar jag för flera kliniska studier som syftar till att förbättra omhändertagandet av hjärtstoppspatienter.

Sedan 20 års tid har vår forskningsgrupp studerat nya metoder och data kring patienter som drabbas av hjärtstopp. Flera av våra tidigare studier har publicerats i tidskrifter som New England Journal of Medicine, JAMA, Circulation, European Heart Journal och Intensive Care Medicine. Samtidigt är vi stolta av att en del av vår forskning har fått direkt påverkan på behandlingsriktlinjer runt om i världen såsom exempelvis våra studier kring utlarmning av räddningstjänst och polis vid hjärtstopp, förenklad HLR, SMS-livräddning och nedkylning. På ett personligt plan blir detta väldigt konkret när de patienter som kommer in till sjukhuset och som jag behandlar i mitt kliniska arbete som läkare på MIVA (medicinska intensivvårdsavdelningen) på Södersjukhuset har fått chansen att ta del av de nya behandlingsmetoder vi tidigare har varit med och utvecklat och studerat i vår forskning.

Den mycket dåliga prognosen är en av de starkaste drivkrafterna för mig och målet med forskningen är att fler personer som drabbas av plötsligt hjärtstopp ska överleva. Jag har den stora förmånen att leda en forskargrupp med 25-30 oerhört duktiga forskare, läkare, sjuksköterskor och statistiker. I gruppen ingår även kollegor från hela Sverige och vi driver flera nationella och internationella studier och samarbeten.

Vårt aktuella forskningsprogram består av ett 10-tal omfattande projekt som inbegriper hela behandlingskedjan från hemmet till ambulansen och vidare till sjukhuset akut- och intensivvårdsavdelningar. I forskningen utgår vi från kliniska forskningsfrågor och undersöker dels om ny teknik och innovation kan förbättra chansen för överlevnad men också om etablerade behandlingar kan appliceras på nya användningsområden.

Vi driver studier där vi bland annat utvärderar om en ny världsunik specialbyggd hjärtstartar-drönare och SMS-livräddning kan korta tiden till defibrillering och påverka överlevnaden. Vi studerar också bland annat om en förenklad hjärt-lungräddningsmetod med bara bröstkompressioner är lika bra som traditionell hjärt-lungräddning, om nedkylning av hjärtstoppspatienters hjärnor kan förbättra överlevnaden, om nya läkemedel vid hjärtstopp är effektiva, om ECMO-behandling kan rädda liv vid hjärtstopp samt om artificiell intelligens kan öka igenkännandet av hjärtstopp på larmcentralen.

Hjärtstopp utanför sjukhus drabbar 10 000 svenskar årligen. Idag räddas endast 1 av 10 till livet. Det övergripande syftet med vår forskning är att få fler att överleva.

Vid sidan av min roll som forskare arbetar jag som Hjärtläkare på Medinska Intensivvårdsavdelningen på Södersjukhuset och är vetenskaplig ordförande i Svenska HLR-rådet.