Autoimmunitet och cancer
Autoimmuna sjukdomar drabbar omkring 5% av befolkningen och innebär att kroppens immunförsvar angriper och förstör kroppens egna, normala vävnader. Vid cancer är förhållandet det omvända; immunförsvaret förmår inte eller förhindras på olika sätt att angripa de förändrade cancercellerna. Dagens nya cancerbehandlingar som aktiverar immunförsvaret är ofta effektiva men kan som biverkan framkalla autoimmun sjukdom - och vid kroniska, autoimmuna sjukdomar finns en ökad risk för canceromvandling av immunceller. Dessa förhållanden speglar hur central balansen i immunsystemet är för vår hälsa, och poängterar vikten av att vi bygger kunskap för att förstå cellulära och molekylära immunreglerande mekanismer för att kunna utveckla prevention och nya behandlingar.
Sjögrens syndrom är en autoimmun reumatisk sjukdom som drabbar sekretoriska körtlar, framförallt spott- och tårkörtlar. Även muskler och leder kan vara påverkade och många patienter upplever stor trötthet. En del patienter utvecklar också extraglandulära manifestationer som kan drabba tex huden, lungorna och njurarna. Som del av den autoimmuna processen har patienterna vanligen utvecklat specifika autoantikroppar. Vid en graviditet passerar dessa autoantikroppar över till fostret och kan orsaka sjukdom hos fostret i form av neonatal lupus erythematosus, vilket inkluderar ett kongenitalt hjärtblock. Vi undersöker patogenesen av den autoimmuna inflammatoriska processen hos patienter med Sjögrens syndrom och hur fostret påverkas vid graviditet hos kvinnor med Sjögren-associerade autoantikroppar. Syftet är att identifiera bakomliggande orsaker, både genetiska och omgivningsfaktorer, samt att förstå den resulterande, sjukdomsframkallande immunologiska processen. Studier görs både med patienter, i experimentella modeller och in vitro. Dessa projekt leds av professor Marie Wahren-Herlenius.
Interferoner utgör en familj av cytokiner som har en avgörande roll i immunförsvaret mot patogener, men som också är inblandade i autoimmuna sjukdomar och cancer. Interferoner reglerar uttrycket av ett stort antal gener, med olika cellulära funktioner. Vi undersöker rollen för interferonreglerade gener vid autoimmuna sjukdomar och cancer. Genom att isolera olika immuncellpopulationer från patienter och kontroller följt av genuttrycksanalyser får vi en cellspecifik karta av deras uttryck. Funktionen av identifierade interferon-reglerade gener undersöks både in vitro, med hjälp av tekniker som lentiviral CRISPR/Cas9 och shRNA, och in vivo med experimentella modeller. Dessutom använder vi genomomfattande CRISPR/Cas9-bibliotek i cancerceller för att identifiera gener involverade i metastasering och läkemedelssvar. Vi strävar efter att identifiera interferonreglerade gener som har potential att utgöra mål för nya läkemedel och som är involverade i de patogena mekanismerna för autoimmuna sjukdomar respektive cancer. Detta projekt leds av docent Alexander Espinosa.
Kutant T-cellslymfom är en sällsynt typ av lymfom som främst berör huden. De flesta patienter med kutant T-cellslymfom har en lågmalign sjukdom, men av i stort sett okänd anledning utvecklar cirka 10-15% procent med tiden en aggressiv form med hög dödlighet. Eftersom lymfomet är lokaliserat till huden kan det enkelt följas över tid med inspektion och biopsier, i vilka cancercellerna och patientens anti-lymfom immunsvar kan undersökas. Våra frågeställningar är särskilt inriktade mot de sk naturliga dödarcellerna, natural killer cells (NK celler) och deras roll i kroppens försvar mot canceromvandlade celler. Vi undersöker också möjliga immunmekanismer och tumöregenskaper som styr cancerutveckling hos patienter med autoimmunitet, inklusive dermatomyosit och systemisk lupus erythematosus. Dessa projekt leds av docent Hanna Brauner.
Övergripande mål
Resultaten från våra studier förväntas leda till cellulär och molekylär förståelse av sjukdomsförloppet vid både autoimmuna och cancersjukdomar. Målsättningen är att utveckla prevention, ny diagnostik och behandling för dessa sjukdomstillstånd.