Vad är tinnitus?
Ett av de vanligaste och mest påfrestande tillstånden i samband med hörselnedsättning är tinnitus, eller öronsus, som definieras av att man uppfattar ljud trots att de fysiskt inte hörs. Denna neurologiska störning drabbar 10-15% av befolkningen och förväntas fördubblas i Europa fram till 2050. Hos en av tio distraherar svår tinnitus den drabbade från arbetet, stör koncentrationen och sömnen, ökar risken för förtidspension och kan vara så svår att den leder till självmord. Både patienter och terapeuter är mycket missnöjda med de tillgängliga behandlingsalternativen, och öronläkare rekommenderar oftast patienterna att ”leva med det”. Detta beror delvis på bristen på grundläggande kunskap om de mekanismer som orsakar tinnitus och de som gör den ihållande och svår.
Målet med laboratoriet är att öka förståelsen för de mekanismer som ligger bakom hörselnedsättning och den missanpassade plasticitet som uppstår vid tinnitus, i hopp om att kunna utveckla nya behandlingar och läkemedel för att förbättra hörselfunktionen och tysta tinnitus.
Vår forskning
Vårt yttersta mål är att förebygga och bota hörselnedsättning och tinnitus. För detta ändamål har vi etablerat samarbeten med både kliniska forskare och industrin för att underlätta översättningen av våra resultat till botemedel. Laboratoriet fokuserar på i) de molekylära mekanismer som reglerar synaptisk frikoppling i örat, ii) de mekanismer som styr homeostatisk plasticitet i hjärnan under tinnitus, iii) orsakssambandet mellan perifer skada och generering av fantomljud. Vi har en dubbel strategi där vi använder djurmodeller för hörselnedsättning och tinnitus för att tyda de signalvägar som störs i örat och/eller i hjärnan, men vi använder också genetik i familjer med flera fall av tinnitus och/eller hörselnedsättning, med målet att identifiera och bekräfta nya mål för läkemedelsutveckling.
För att ta itu med denna utmaning använder vi ett batteri av tekniker, inklusive beteende, neuroimaging, auditiv elektrofysiologi, molekylärbiologi, synaptisk histologi, cellodling, cytometri, mus- och humangenetik samt epidemiologi.