Centrum för drunkningsforskning

Centrum för drunkningsforskning tar fram evidensbaserad kunskap för att minska drunkningar i Sverige genom forskning, prevention och informationsspridning.

Publik livräddningsuppvisning med SLS och Livräddarna Tylösand på Tylösands strand. Simulerad drunkning med omhändertagande av livräddare och ambulanssjukvård från Region Halland.

Vårt uppdrag

Varje år omkommer omkring 60 personer av hypotermi och cirka 200 genom drunkning, och ytterligare 400 respektive 200 vårdas för allvarliga skador – ibland med bestående hjärnpåverkan.

Vårt uppdrag är att ta fram evidensbaserat kunskapsunderlag som stärker vattensäkerheten nationellt, förebygger olyckor och förbättrar det akuta omhändertagandet så att fler överlever och kan återgå till ett liv med god livskvalitet. Genom forskning, samverkan och spridning av preventiva strategier bidrar Centrum för drunkningsforskning (CDF) till att minska antalet som skadas eller omkommer i Sverige varje år.

Mål

Målet med Centrum för drunkningsforskning är tydligt: att se en oavbruten nedåtgående trend i antalet personer som dör eller skadas i samband med drunkning varje år. Vårt mål är att reducera de förebyggbara dödsolyckorna genom drunkning med 25% till år 2036. I konkreta tal eftersträvar vi en nedgång från 110 döda 2025 till maximalt 77 fall fram till 2036.

Organisation och verksamhet 

CDF finansieras av KI SÖS och Region Stockholm samt genom forskningsanslag. Vi är en centrumbildning som samverkar med regioner, myndigheter och intresseorganisationer kring forskning, prevention, metodutveckling och utbildning. Verksamheten består av två huvudområden som vi tillsammans ska arbeta med för att uppfylla vårt mål.

1. Forskning och utveckling 

För att bättre förstå och därmed kunna förebygga skada och död i accidentell hypotermi och drunkning utgår vi från ett tvärvetenskapligt förhållningssätt. Vår forskningsmiljö tar utgångspunkt i klinisk medicin, beteendevetenskap och folkhälsa, och vi ska bedriva forskning och innovativa utvecklingsmetoder för att identifiera omfattning, trender och riskfaktorer för att identifiera och förbättra utfallet för utsatta målgrupper.

2. Prevention och informationsspridning

Centrat utgår från global vetenskaplig evidens och beprövad erfarenhet. Vi stödjer oss på rekommendationer om preventiva åtgärder framtagna av WHO, FN och väletablerade intresseorganisationer såsom International Lifesaving Society (ILS), Svenska livräddningssällskapet (SLS), Myndigheten för civilt försvar (MCF), Konsumentverket med flera. Till detta lägger vi vår egen forskning och strukturerade litteraturgranskningar för att stötta samhället och sjukvården med aktuella evidensbaserade rekommendationer anpassade för det svenska samhället.

Årligen presenterar vi epidemiologiska data kring antalet drabbade i form av en årsrapport i syfte att kartlägga utsatta riskgrupper samt analysera trender. Dessa data ligger till grund för möjligheten att införa preventiva åtgärder på individ-, kommun-, region- och nationell nivå. Vi stöttar organisationer som vill arbeta med drunkningsprevention via handledning och utbildning baserat på ett vetenskapligt underlag.  

Samverkan

Centrat samverkar med såväl regioner, akutsjukhus och ambulanssjukvård som kommuner och räddningstjänster samt med andra universitet, högskolor och intresseorganisationer. Den kunskap som tas fram och sammanställs av centrat ska spridas och komma till användning i verksamheter där den kan göra direkt preventiv nytta.

Svenska Livräddningssällskapet (SLS) är Sveriges ledande ideella organisation för simkunnighet, livräddning och vattensäkerhet. De samlar årligen nationell drunkningsstatistik och arbetar långsiktigt för visionen Noll drunkningar. Genom utbildning av simlärare och livräddare, samt bevakning av stränder via livräddarskolan i Tylösand, bidrar SLS till ett tryggare Sverige vid vatten. Centrum för drunkningsforskning samarbetar nära med SLS för att forskningsresultat snabbt ska kunna omsättas i praktiskt säkerhetsarbete i hela landet.

Svenska rådet för hjärt-lungräddning är den nationella kunskapsorganisationen för hjärt‑lungräddning och arbetar för att alla ska kunna ge HLR, använda hjärtstartare och agera vid akuta livshotande tillstånd. Deras mål att öka överlevnaden vid plötsligt hjärtstopp ligger i linje med CDF:s fokus på tidig HLR och effektiv räddningskedja vid drunkning. CDF:s forskning bidrar till att utveckla och stärka HLR‑rådets utbildningsmaterial för både allmänhet och professioner.

Nyheter och media

Vår forskning

Centrum för drunkningsforskning ska bedriva ledande forskning i Sverige för att identifiera riskgrupper, öka förståelsen för varför drunkningsolyckor inträffar och hur de kan förebyggas. Redan i dag vet vi att barn, äldre, män och personer med alkoholproblematik är särskilt utsatta. Drunkningsolyckor sker oftast under sommarmånaderna i samband med fritidsaktiviteter, till exempel bad och båtliv.

Forskningen omfattar både retrospektiva observationsstudier baserade på nationella register och utveckling samt utvärdering av innovativa metoder för att förbättra räddning och omhändertagande vid drunkning.

Vi omsätter forskning och beprövad erfarenhet i praktiska åtgärder som gör det säkrare att vistas i och kring vatten – med målet att rädda liv. Varje år sammanställer vi forskning och statistik i en årsrapport riktad till beslutsfattare, organisationer, hälso- och sjukvård samt allmänheten.

Identifiering av hjärtstopp på grund av drunkning under 112-samtal

Bakgrund

SOS Alarm tog år 2025 emot ca 3.8 miljoner larmsamtal varav ca 979 000 (26%) resulterade i vårdärenden. En mindre andel av dessa larmsamtal kategoriseras som misstänkt hjärtstopp och årligen rapporterar ambulanssjukvården 6000 fall av hjärtstopp där behandling påbörjats till det Svenska HLR-registret. Ett flertal studier har undersökt träffsäkerheten i att redan under 112-samtal identifiera hjärtstopp och inleda T-HLR men det saknas fortfarande kunskap om larmoperatörers förmåga att identifiera drunkning under pågående 112-samtal. 

  • Hur stor andel av de ambulansbekräftade drunkningarna identifieras under 112-larmsamtal? 
  • Vad är mediantiden till utlarmning av ambulans och räddningstjänst, start av HLR?
  • Vilken typ av HLR instrueras inringaren att utföra enbart bröstkompressioner eller 30:2?
  • Finns det temporala förändringar över tid?
  • Vilka faktorer påverkar 30 dagars överlevnaden?

 I samverkan med Hjärtstoppscentrum vid KI/SÖS och SOS Alarm genomför vi en retrospektiv observationsstudie som analyserar inspelade larmsamtal till 112 hos SOS Alarm för att beskriva fall av hjärtstopp utanför sjukhus (OHCA) orsakade av drunkning. Syftet är att undersöka karakteristika vid dessa nödsamtal samt hur snabbt och hur ofta operatörer på larmcentralen korrekt identifierar drunkningsrelaterade hjärtstopp. Analys av hjärtstoppshantering under 112-samtal har tidigare gjorts men aldrig specifikt på drunknings-cohorten.

Studien baseras på registerdata från det svenska hjärt-lungräddningsregistret under en femårsperiod (2022–2026), där identifierade fall kopplas till motsvarande inspelade 112-samtal. Analysen genomförs med hjälp av etablerade riktlinjer från American Heart Association samt CARES-data definition för att mäta variabler. Fokus ligger på tidsfördröjningar, igenkänningsgrad (%) av hjärtstopp och vilken typ av hjärt-lungräddning (HLR) som initieras, standard 30:2 eller enbart bröstkompressioner. Dessutom jämförs egenskaper mellan fall som korrekt identifierats och de som inte identifierats av larmoperatören.

Det primära utfallet är andelen drunkningsrelaterade hjärtstopp som korrekt identifieras av operatören. Sekundära utfall inkluderar tid till identifiering, andel fall där telefonassisterad HLR (T-HLR) ges, tid till att sådan HLR initieras samt vilken typ av HLR som instrueras (standard 30:2 eller enbart bröstkompressioner). Studiepopulationen består av alla fall av drunkningsorsakade hjärtstopp som rapporterats av ambulanssjukvården till registret mellan 2022 till 2026 och där motsvarande 112-samtal finns tillgängliga. Fall med saknad information om orsak eller utan ljudinspelning exkluderas.

Räddningsdykare, räddningstjänsten Halmstad, publik uppvisning - livräddardagen Tylösand.
Räddningsdykare, räddningstjänsten Halmstad, publik uppvisning - livräddardagen Tylösand. Foto: Andreas Claesson

Ytdrönare utrustad med sonar vid drunkning för tidig lokalisering

Bakgrund

Vid drunkning visar tidigare studier att cirka hälften av de drabbade återfinns i vattenytan eller på land när räddningstjänsten anländer, medan resterande befinner sig under ytan (submersion). Tiden till lokalisering och till att personen förs upp på land har stor betydelse för överlevnaden.

Snabba räddningsinsatser som möjliggör tidigt påbörjad hjärt‑lungräddning (HLR) och avancerad hjärt‑lungräddning (A‑HLR) kan förbättra överlevnaden.

En masteruppsats från Umeå universitet (Jenny Johansson, 2021) visar möjligheten att använda en ytdrönare utrustad med sonar, konceptet Search Optimization Rescue Assistance (SORA). Tekniken har potential att underlätta sökinsatser i krävande miljöer, såsom kallt vatten, dålig sikt och under is.

I en uppmärksammad räddningsinsats i Axamo-sjön lokaliserade räddningstjänsten Jönköping en ung man som kunde bärgas till land och som överlevde en drunkning efter 22 minuter under ytan.

Metod

Konceptet har vidareutvecklats i en genomförbarhetsstudie som pågår sedan 2023 i samarbete med Chalmers tekniska högskola (Lindholmen). Inom studien utvecklas och testas en fjärrstyrd ytdrönare utrustad med sonar. Syftet är att undersöka om tekniken kan användas för att snabbt lokalisera personer under vatten vid drunkningstillbud.

Studien fokuserar på följande frågeställningar:

  • Kan en ytdrönare med sonar användas för att lokalisera personer under vattenytan?
  • Kan tekniken möjliggöra snabbare och mer träffsäkra sökinsatser än dagens metoder?
  • Kan ytdrönare implementeras i räddningstjänstens arbete för att förkorta tiden till lokalisering och insats?

I Sverige sker de flesta dödliga drunkningar i öppet vatten. Män är överrepresenterade och alkoholpåverkan är vanligt förekommande. Överlevnaden är starkt kopplad till tiden under vatten, där längre submersionstid kraftigt minskar möjligheten att överleva utan hjärnskador.

Eftersom räddningstjänst och ambulans ofta anländer efter den kritiska tidsgränsen är tidig upptäckt och snabb insats avgörande. Nuvarande sökmetoder – till exempel båt, räddningsdykare, helikopter och drönare – har begränsningar vid dålig sikt, mörker eller i djupt och grumligt vatten.

Projektet har under två år testats i Kypesjön i Borås tillsammans med räddningsdykare från räddningstjänsten i Borås och uppmärksammats i flera medie-inslag: 

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/se-ai-dronaren-kora-runt-i-kypesjon-ska-minska-antalet-drunkningar 

https://www.sverigesradio.se/artikel/forstarkning-for-sokandet-i-sjon-forskare-specialbyggde-dronare 

Studien avser att utvärdera denna nya teknisk lösning där en ytdrönare med sonar används för att identifiera personer under vatten, oberoende av ljusförhållanden och siktdjup. Studien fokuserar på om tekniken kan detektera nedsänkta individer, hur lång tid det tar från att drönaren sätts i vattnet till upptäckt, samt hur noggrann metoden är i termer av sensitivitet och specificitet. Även omgivningsfaktorer såsom vattentemperatur och djup dokumenteras.

Studien genomförs i simulerade miljöer – pool, sjö och hav – där en prototyp skanna undervattensmiljön tredimensionellt upp till 80x80 x meters djup. Projektet syftar till att utvärdera om denna teknik kan förbättra sök- och räddningsinsatser vid drunkning och potentiellt bidra till kortare insatstider och därmed ökad överlevnad.

Orsaker till drunkning – kvalitativ djupanalys

Bakgrund

Varje år omkommer många människor i Sverige genom drunkningsolyckor men orsakerna till detta är till stor del okända. Vi vet att bristande simkunnighet, alkohol, trauma och sjukdom spelar in men inte i vilken utsträckning de relateras till varandra. 

Metod

Denna studie är en retrospektiv observationsstudie baserad på registerdata från flera olika källor med syfte att ge en fördjupad beskrivning av faktorer som är associerade med fatala drunkningsolyckor. Forskningsfrågan fokuserar på vilka huvudsakliga bidragande faktorer som kan identifieras vid en samlad analys av alla tillgängliga datakällor.Studien omfattar alla oavsiktliga drunkningar klassificerade enligt ICD-10-koderna W65–W74 och V90–92. Data samlas in och kombineras från flera aktörer, inklusive polis (händelseförlopp och eventuell brottskoppling), hälso- och sjukvård (öppen- och slutenvård, dödsorsaksregister samt intensivvårdsdata), det svenska hjärt-lungräddningsregistret (ambulanstider, HLR-insatser och 30-dagarsöverlevnad), Svenska livräddningssällskapet (plats och omständigheter), räddningstjänsten (miljöfaktorer som vattentemperatur, djup och typ av vatten), rättsmedicinska data (orsak, alkohol/droger och samsjuklighet) samt intervjuer med anhöriga (simkunnighet, psykiskt tillstånd och ev. substanspåverkan).

Studiepopulationen utgörs av alla oavsiktliga dödliga drunkningsfall som rapporterats under 2023- 2026 och där kompletterande information finns tillgänglig. Fall med otillräcklig klassificering eller saknade grunddata exkluderas. Studien har hög klinisk relevans då kunskapen om dödliga drunkningsolyckor i Sverige är begränsad, trots att dessa sannolikt utgör majoriteten av fallen. Genom att kartlägga incidens och karakteristika – exempelvis kopplat till ålder, kön och födelseland – kan resultaten bidra till förbättrade preventiva insatser. Identifiering av riskfaktorer och särskilt utsatta grupper kan ge vägledning för riktade åtgärder för att minska drunkningsolyckor både nationellt och globalt.

Drönare med högupplöst kamera för tidig detektion vid drunkning

Bakgrund

Sedan den 1:e Juni 2020 används drönare i Göteborgsområdet för att leverera hjärtstartare vid hjärtstopp, projektet bygger vidare på dessa erfarenheter med målet att etablera ett större nätverk av drönare. Detta nätverk ska möjliggöra systematisk utvärdering och implementering av drönare i olika typer av akuta situationer, inklusive medicinska och traumatiska händelser. Initiativet sker i samverkan mellan akademi, sjukvård och industri, både nationellt och internationellt, och inkluderar aktörer som universitet, regioner, SOS Alarm samt teknologiföretag. Drönare som första insatsresurs inom akutsjukvård, så kallade “drones as first responders” (DFR) finns redan idag för leverans av hjärtstartare. Visionen är att utnyttja denna snabba teknikutveckling inom obemannade flygsystem för att förbättra och effektivisera akuta medicinska insatser, särskilt under de första kritiska minuterna innan traditionella resurser hinner fram.

Metod

Detta projekt fokuserar på användning av drönare för att förmedla realtidsvideo, inklusive bild från värmekamera till larmcentral och framryckande räddningsresurser. Detta kan underlätta lokalisering av personer i (immersion) eller under (submersion) ytan vid drunkning. Vi avser att pröva möjligheten att integrera drönarteknik som ett komplement till befintliga räddningssystem, med potential att förbättra beslutsfattande, tidigare lokalisera personer vid drunkning och öka överlevnaden. 

  • Kan autonoma drönare användas för att överföra lägesbild till larmcentral och räddningsenheter i samband med drunkning?
  • Är det möjligt att med maskininlärning träna upp en modell som stöd för att tidigt lokalisera personer i samband med drunkning?

Inom ramen av projektet med leverans av hjärtstartare sker även utlarmning vid andra händelser såsom drunkning, tidig lägesbild skickas til sjukvårdens larmcentral i Göteborg. Under 2027 avser vi utvärdera möjlighet att leverera lägesbild på en större strand sommartid i syfte att tidigt kunna förebygga drunkning samt tidigt lokalisera personer under ytan.

App-baserad notifiering i samband med drunkning

Bakgrund

SOS Alarm lanserade ”112-appen” år 2019 för att sprida samhällsviktig information. Med omkring sju miljoner nedladdningar kan appen informera allmänheten om exempelvis bränder, trafikolyckor, explosioner och VMA i närområdet. Genom att synliggöra att larm har mottagits och hanteras bidrar appen även till att avlasta nödnumret 112. År 2025 skickades det enligt SOS Alarm ut ca 39 000 händelser i appen till ca 1.8 miljoner användare.

I enlighet med sjölagen föreligger dessutom en allmän skyldighet att bistå vid sjöräddningsinsatser. Samtidigt saknas motsvarande kommunikationskrav för fritidsbåtar som för yrkessjöfarten, där VHF-radio används. I takt med att användningen av VHF minskar fungerar 112-appensom ett komplementärt system för informationsspridning till personer på eller i närheten av vatten. Appen inkluderar även handlingsrekommendationer vid nödsituationer, vilket bidrar till att minska risken för ytterligare skador.

Metod

Under 2025 vidareutvecklades applikationen med en funktion som möjliggör varning av personer i närheten vid drunkning i statliga vatten. Funktionen introducerades inom ramen för ett pilotprojekt i samverkan med Sjöfartsverket och Svenska Livräddningssällskapet, och baseras på insikten att tidskritiska insatser är avgörande vid sjörelaterade olyckor. Mot bakgrund av att räddningsresurser i många fall har en insatstid på 20–30 minuter möjliggör appens notisfunktion att närvarande individer kan uppmärksammas, bidra med information till räddningstjänst eller i vissa fall ingripa direkt.

Centrum för drunkningsforskning utvärderar nu i en forskningsstudie karakteristika kring drunkningslarm till larmnumret 112 samt genomförbarheten med att notifiera frivilliga via en mobil-app i samband med drunkningar som inträffar i närheten av användarens position på statligt vatten i de stora sjöarna samt längs med havskusten. 

Medarbetare och kontakt

Gruppledare

Alla medarbetare i gruppen

Profile image

Andreas Claesson

Centrumföreståndare

Andreas Claesson har ca 30 års erfarenhet inom prehospital akutsjukvård och bedriver sedan 2008 forskning med fokus på att förbättra överlevnaden vid hjärtstopp utanför sjukhus, med fokus på drunkning samt användning av drönare i ambulanssjukvård. Idag arbetar Andreas som ambulanssjuksköterska, docent i akutsjukvård och föreståndare vid Centrum för drunkningsforskning samt är inriktningsansvarig för ambulanssjuksköterskeutbildningen vid Karolinska Institutet/Södersjukhuset.

Profile image

Alexander Tyr

Anknuten till Forskning

Alexander Tyr är verksamhetsutvecklare vid Rättsmedicinalverket och forskar inom rättsmedicin med särskilt fokus på drunkning. Hans intressen omfattar rättsmedicinsk diagnostik av drunkning samt analyser av drunkningsdödlighet och dess omständigheter. Genom att kombinera kunskap från postmortala undersökningar och befolkningsbaserade data vill han bidra till ökad förståelse av drunkningsolyckor och utvecklingen av mer effektiva preventiva och livräddande insatser.

 

Profile image

Anette Nord

Anknuten till Forskning

Anette Nord har över 25 års erfarenhet av utbildning inom hjärt‑lungräddning. Hon disputerade 2017 vid Linköpings universitet med en avhandling om utbildningsmetoder i HLR för grundskoleelever. Sedan dess är hon postdoktor vid Centrum för hjärtstoppsforskning, Karolinska Institutet, Södersjukhuset. Fokus för Anettes forskning att öka överlevnaden vid hjärtstopp utanför sjukhus, bland annat genom att utveckla och optimera larmcentralens hantering av hjärtstoppssamtal. Parallellt arbetar Anette vid Svenska rådet för hjärt‑lungräddning där hon bl.a. varit chefredaktör för nya riktlinjer och utbildningsmaterial 2021 och 2026.

Profile image

Jacob Hollenberg

Professor/Överläkare
Profile image

Daniel Hertzberg

Anknuten till Forskning

Daniel Hertzberg är specialistläkare i anestesi och intensivvård vid Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, där han bland annat tjänstgör inom akut- och traumavård, intensivvård/neurointensivvård. Han disputerade 2016 vid Karolinska Institutet på en avhandling om akut njurskada i samband med hjärtkirurgi, och har därefter genomfört postdoktoral forskning vid University of Otago, Nya Zeeland. Hans forskning har främst berört perioperativ och intensivvårdsrelaterad njurmedicin, hemodynamisk övervakning och utfall efter högriskkirurgi och kritisk sjukdom. Daniel har lång erfarenhet av undervisning inom bland annat om drunkning, hypotermi och simningsinducerat lungödem.

Profile image

Peter Lundgren

Överläkare, Med dr Kardiologi, Sahlgrenska universitetssjukhuset institutionen för medicin, Göteborgs universitet Prehospen, Högskolan Borås Försvarsmedicincentrum

Om drunkning – definition

Internationell drunkningsdefinition 2005

Den idag vedertagna och internationella drunkningsdefinitionen etablerades i juni 2002 vid den första världskongressen ”World Congress on Drowning Prevention” i Amsterdam, detta efter ett långvarigt behov av en enhetlig och globalt tillämpbar terminologi:

Drowning is a process resulting in primary respiratory impairment from submersion/immersion in a liquid medium.

Definitionen publicerades av van Beek et al. 2005 (1) med syftet att standardisera klinisk rapportering och möjliggöra jämförbar forskning. Samtidigt avråddes från användning av tidigare, inkonsekventa begrepp. Tidigare användes ett flertal termer framför allt torrdrunkning, våtdrunkning, aktiv drunkning, passiv drunkning, nära drunkning, drunkningstillbud och sekundärdrunkning, som alla beskriver olika skeenden eller komplikationer med låg precision och jämförbarhet.

  • Om en person andas in vatten i lungorna så har han eller hon därmed varit med om en drunkning.
  • Utfall från att ha varit med om en drunkning – andats in vatten i lungorna - kan vara; död alternativt överlevnad, med eller utan skador.

Drunkningsdefinitionen beskriver drunkning som en process som leder till primär andningssvikt till följd av nedsänkning i eller exponering för en vätska, vanligtvis vatten. Centralt i definitionen är att det finns ett gränssnitt mellan luft och vätska som förhindrar den drabbade från att andas luft, vilket kan resultera i både död och överlevnad - med eller utan skador. Definitionen uppmärksammades och presenterades av Svenska HLR-rådet och Svenska Livräddningssällskapet i samband med kongressen HLR2014 Tylösand i juni 2014.

Trots att definitionen existerat i över 20 år är den ännu inte fullt implementerad i Sverige. En bredare tillämpning inom hälso- och sjukvård, räddningstjänst och myndigheter är nödvändig för att säkerställa enhetlig rapportering, förbättrad statistik och internationell jämförbarhet inom forskning och folkhälsoarbete.

Dödsfall kontra överlevare – ”Fatal vs non fatal drowning”

Under många år och fortsatt idag har fokus på de som överlever en drunkning varit lågt. Vilka är de? Karakteristik med ålder? Kön? Platser? Hur har detta förändrats över tid? Utfall av drunkning kan utifrån drunkningsdefinitionen (1) bestå av både död eller överlevnad och vid överlevnad kan varierande grader av skador förekomma. År 2019 publicerade WHO ett uttalande om ”non-fatal drowning” dvs fall där personer som varit med om drunkning, andats in vatten i luftvägarna/ lungorna men där drunkningsprocessen avbrutits och de överlevt händelsen (2). 

Definition av drunkning: Drunkning är en process som leder till en livshotande andningssvikt till följd av inandning av vätska.

Förtydligande om icke-dödlig drunkning (non-fatal drowning): Utfall av drunkning är död eller överlevnad. Vid icke-dölig drunkning så avbryts processen med andningssvikt före döden.

Non-fatal Drowning Categorization Framework (NDCF)

Severity of respiratory impairment after the drowning process stopped

Tabell i enlighet med: Clarification and categorization of non-fatal drowning. A draft position statement for review and input b
(1) Mild impairment2) Moderate impairment(3) Severe impairment
BreathingDifficulty breathingNot breathing
Involuntary distressed coughingAND/ORAND/OR
AND fully alertDisoriented but consciousUnconscious

Morbidity category (based upon any decline from previous functional capacity) at the time of measurement.

Morbidity category (based upon any decline from previous functional capacity) at the time of measurement.
(A) No morbidity(B) Some morbidity(C) Severe morbidity
No declineSome declineSevere decline

Tabell i enlighet med: Clarification and categorization of non-fatal drowning. A draft position statement for review and input by the global drowning community [World Health Organization]. 2019.

Denna modell ökar medvetenheten om ”non-fatal drowning” gör att dessa fall kan utvärderas och kommuniceras, vilket är en klar förbättring jämfört med tidigare.

Genom att kombinera graden av respiratorisk påverkan med morbiditetskategori kan denna modellen användas för att bedöma kvaliteten på vården, både på- och utanför sjukhus. Som exempel förväntas en viss andel fall med svår andningspåverkan leda till svår morbiditet. Målet måste vara att även reducera de förebyggbara icke dödliga drunkningarna. Att minska antalet personer i Sverige som drabbas av funktionsnedsättningar, hjärnskador och försämrad livskvalitet efter drunkning.

Immersion och submersion

Begreppen immersion och submersion beskriver olika former av exponering för vatten. Begreppet Immersion avser situationer där kroppen är i en vattenmiljö och ofta nedsänkt i vatten utan att luftvägarna nödvändigtvis är helt under ytan, men där exempelvis vågor kan orsaka vatteninhalation. Submersion innebär att luftvägarna befinner sig under vätskeytan, vilket förhindrar andning av luft vilket leder till inandning av vatten. Båda tillstånden kan utgöra livshotande situationer och ingår i drunkningsprocessen.

Referenser

  1. van Beeck EF, Branche CM, Szpilman D, Modell JH, Bierens JJ. A new definition of drowning: towards documentation and prevention of a global public health problem. Bull World Health Organ. 2005 Nov;83(11):853-6. Epub 2005 Nov 10. PMID:16302042; PMCID: PMC2626470. 
  2. Beerman  S , Bierens  J , Clemens  T , et al. Clarification and categorization of non-fatal drowning. A draft position statement for review and input by the global drowning community [World Health Organization]. 2019. Available: https://www.who.int/docs/default-source/documents/drowning/non-fatal-drowning-categorization.pdf?sfvrsn=44d18cc1_2 [Åtkomst 25:e Mars 2026].

 

Om drunkning – statistik

Drunkning – ett folkhälsoproblem

Drunkning är ett betydande globalt hälsoproblem. Enligt WHO uppskattades antalet dödsfall i världen till minst 236 000 år 2019. I WHO:s globala rapport från 2014 angavs tidigare en siffra på cirka 400 000 dödsfall per år, främst i låg- och medelinkomstländer, vilket visar att antalet har minskat men fortfarande ligger på en hög nivå.

Antalet omkomna är sannolikt underrapporterat och uppskattas i själva verket vara omkring 300 000 per år. Minskningen som rapporterats mellan 2014 och 2019 kan delvis bero på förändringar i datainsamling och rapportering. WHO ställer krav på datakvalitet och inkluderar endast data från länder där täckningsgraden av rapporterade dödsfall överstiger 70 procent, andelen okända dödsorsaker är under 20 procent, minst tio dödsfall i åldersgruppen 1–14 år har registrerats, samt där tillförlitliga data finns från 2007 och framåt.

Därtill exkluderas ofta vissa kategorier i nationell statistik, såsom suicid, mord, transportolyckor och dödsfall relaterade till översvämningar. Det faktiska antalet drunkningsdödsfall globalt kan därför vara betydligt högre.

Utöver de dödliga fallen tillkommer så kallad icke-dödlig drunkning (non-fatal drowning). De som överlever riskerar ofta bestående skador, vilket ytterligare förstärker problemets omfattning och konsekvenser.

Infografik från WHO med världskarta som visar att fler än 90 % av alla drunkningsdödsfall sker i låg- och medelinkomstländer. Kartan visualiserar dödlighet per 100 000 invånare, med högst nivåer i delar av Afrika och Asien.

I många länder används medieartiklar och nyhetsnotiser som underlag för drunkningsstatistik. Rapporteringen fokuserar oftast på uppenbara olyckor, men saknar ofta viktig information om exempelvis alkoholpåverkan, plats, kön, ålder och exakt dödsorsak. Dessutom förekommer dubbelrapportering när flera medier bevakar samma händelse, samtidigt som suicidfall och personer som överlever drunkning i stor utsträckning inte fångas upp.

Mediebevakningen påverkas också av externa faktorer, såsom politiska händelser, pandemier och krig, vilket kan minska utrymmet för rapportering om drunkningar. Sammantaget innebär detta att en stor andel av alla drunkningsfall inte dokumenteras i media. Eftersom rapporteringen i huvudsak omfattar dödsfall till följd av olyckor, uppskattas att omkring 75 procent av alla drunkningar – inklusive suicid och icke-dödliga fall – inte synliggörs i samhällsdebatten.

Räddningstjänst, ambulanssjukvård och hälso- och sjukvården möter dock alla som drabbas av drunkning, oavsett orsak. För att bättre förstå omfattningen och kunna förebygga behövs därför en strukturerad nationell datainsamling, baserad på internationellt vedertagna definitioner av drunkning. Detta är avgörande för att skapa en mer komplett och tillförlitlig epidemiologisk översikt.

Antalet döda genom drunkning i Sverige årligen

På 1960-talet rapporterade Svenska Livräddningssällskapet cirka 360 drunkningsdödsfall per år i Sverige, vid en befolkning på omkring 7,5 miljoner invånare.

I en registerstudie baserad på data från Socialstyrelsens dödsorsaksregister och patientregister för perioden 2003–2018 (1) kartlades den samlade bördan av både dödlig och icke-dödlig drunkning. Studien visade att i genomsnitt 216 personer omkom årligen, medan ytterligare 224 personer vårdades inom svensk hälso- och sjukvård. Totalt motsvarar detta i genomsnitt 441 fall per år.

Sammanlagt identifierades 6 609 unika individer som drabbats av drunkning, oavsett avsikt. Detta motsvarar en incidens på 4,66 fall per 100 000 invånare och år. Medianåldern var 49 år (IQR 23–67), och 67 procent var män. Förekomsten minskade något under perioden, från 5,5 per 100 000 invånare år 2003 till 4,1 år 2018.

Förhållandet mellan överlevande och omkomna var cirka 1:1. Bland överlevarna identifierades 3 363 individer (51 procent), som vårdats för varierande grad av symtom och komplikationer. De flesta drunkningstillfällen inträffade i sjöar och vattendrag (21 procent), följt av transportrelaterade händelser (11 procent), pool (9 procent) och badkar (6 procent).

Bland dem som överlevde bedömdes 81 procent av fallen vara olyckor, jämfört med 55 procent bland dödsfallen. Överlevande var generellt yngre än de som omkom (medianålder 30 år jämfört med 60 år; p < 0,001). Andelen kvinnor var också högre bland överlevande, 36 procent jämfört med 30 procent bland de som avled (p < 0,001).

Barn och ungdomar

Bland barn och ungdomar i åldern 0–18 år identifierades totalt 1 269 drunkningstillfällen i registren, vilket motsvarar i genomsnitt 85 fall per år i Sverige. Av dessa överlevde 1 136 (89,5 procent), medan 133 (10,5 procent) avled. Detta motsvarar i genomsnitt cirka nio dödsfall per år under en tioårsperiod.

Den höga överlevnadsandelen kan delvis förklaras av att vård ofta söks även vid lindriga symtom efter vattenexponering. Dessutom inträffar många drunkningstillfällen bland barn i nära anslutning till hemmet, vilket möjliggör tidiga räddningsinsatser. Skadeutfallen bland överlevande varierar sannolikt från allvarliga hjärnskador till fullständig återhämtning, men kunskapsläget inom detta område är fortfarande begränsat. En svag ökning av drunkningstillfällen har observerats bland barn i åldern 0–4 år, men orsakerna är ännu oklara.

I åldersgruppen 0–17 år var förhållandet mellan överlevande och omkomna cirka 8:1. Den högsta kvoten sågs i åldersgruppen 0–4 år (13:1), vilket innebär att för varje barn som avled vårdades ytterligare 13 barn inom hälso- och sjukvården. Kvoten var högre bland flickor (14,6:1) än bland pojkar (6,7:1).

Suicidförsök genom drunkning förekommer även i tonåren, med en överlevnadskvot på 9,5:1. Den högsta överlevnadskvoten återfanns i poolmiljö (22,3:1), vilket tyder på att tidiga livräddningsinsatser från badvakter eller närvarande vuxna har stor betydelse för utfallet.

Rättsmedicinaldata 2002-2021

I en uppföljande studie baserad på data från Rättsmedicinalverkets databas omfattande 4 420 fall (Tyr et al., (5)) analyserades drunkningsdödsfall i Sverige under perioden 2002–2021. Studien visade en genomsnittlig årlig incidens på 221 drunkningsdödsfall. Av dessa klassificerades 55 procent som olyckor, 30 procent som suicid och 15 procent som fall med oklar avsikt.

Resultaten visade att antalet oavsiktliga drunkningar har legat på en relativt stabil nivå sedan 2012, trots en övergripande minskning under hela studieperioden. Män var överrepresenterade i samtliga åldersgrupper, och personer över 50 år utgjorde mer än hälften av de oavsiktliga drunkningarna.

Andelen olycksfall där alkohol påvisades minskade över tid, från 44 procent år 2002 till 31 procent år 2021. Den högsta andelen alkoholpositiva fall återfanns i åldersgruppen 50–59 år. Den genomsnittliga alkoholkoncentrationen uppgick till 1,85 g/L hos kvinnor och 1,95 g/L hos män.

Identifierade riskgrupper inkluderade män i åldern 40–69 år som vistas i båt samt personer med utländsk bakgrund, särskilt individer under 20 år, som hade en förhöjd risk att drunkna. Studien understryker behovet av riktade förebyggande insatser för specifika grupper i befolkningen.

Socialstyrelsens dödsorsaksdatabas – drunkningsolyckor

Utifrån Socialstyrelsens dödsorsaksregister har antalet döda genom drunkningsolyckor minskat över det senaste decenniet. ICD10 koderna W65-W74 är i majoritet inkluderande drunkning genom fall i vatten samt i samband med bad. Transportolyckor representerar ett mindre antal. (4)

Graf över antal drunkningar i Sverige från 1997-2026.

Rekommendationer för rapportering: Utstein Style for Drowning (USFD)

Inom hjärtsoppsforskning generellt och drunkningsforskning specifikt används standardiserade variabler för att möjliggöra jämförelser mellan länder och mellan studier. År 2003 publicerades en rekommendation (2) Utstein Style for Drowning (USFD) av det globala HLR-rådet; International Liaison Committee on Resuscitation (ILCOR) vilken senare uppdaterades 2015 (3). Denna baseras på Utstein-rekommendationer för hjärtstopp och omfattar 68 variabler. Den reviderade USFD inkluderar åtta huvudområden:

  1. Information om platsen: åtgärder av vittnen (bystander-HLR), vattentemperatur, hjärtrytm
  2. Patientinformation: datum, tid, kön, ålder, tidigare sjuklighet
  3. Räddningsinsats: typ av livräddare, räddningstjänst, polis
  4. Kvalitet på HLR
  5. Ambulanssjukvård: tidsaspekter, tid under ytan, återkomst av puls, vitalstatus
  6. Sjukhusbehandling: inkluderande åtgärder på AKM och IVA 
  7. Extravariabler: ytterligare information om sjukhusvård
  8. Utfall: Rättsmedicinsk undersökning, dödsorsak, neurologiskt status vid utskrivning

Referenser

  1. Claesson, A., Krig, A., Jonsson, M., Ringh, M., Svensson, L., Forsberg, S., Nord, A., Nordberg, P., Olausson, M., Jacobsson, A., Nilsson, L., & Hollenberg, J. (2021). Incidence and characteristics of drowning in Sweden during a 15-year period. Resuscitation, 162, 11–19. https://doi.org/10.1016/j.resuscitation.2021.01.028 
  2. Idris, A.H., Berg, R.A., Bierens, J., t al., (2003). American Heart Association recommended guidelines for uniform reporting of data from drowning: the “Utstein style” Circulation, 108, 2565–2574.
  3. Idris, A.H. (2017). 2015 Revised Utstein-style recommended guidelines for uniform reporting of data from drowning-related resuscitation: an ILCOR Advisory Statement. Circulation: Cardiovascular Quality and Outcomes, 10(7), e000024.
  4. Socialstyrelsens dödsorsaksdatabas, ICD10-koder V90, V92, W65-74, datum 260325: https://sdb.socialstyrelsen.se/if_dor/val.aspx
  5. Tyr, A., Molander, E., Bäckström, B., Claesson, A., & Zilg, B. (2024). Unintentional drowning fatalities in Sweden between 2002 and 2021. BMC public health, 24(1), 3185. https://doi.org/10.1186/s12889-024-20687-3 

Om hypotermi

Vid drunkning är det vanligt att drabbade personer är hypoterma (kärntemperatur < 35 °C) vid ankomst till sjukhus. Graden av hypotermi påverkas av tiden under vattenytan och vattentemperaturen.

I kallt vatten kan kroppstemperaturen snabbt sjunka, vilket kan ha en neuroprotektiv effekt genom minskad metabolism och lägre syrebehov. Vid drunkning i varmt vatten kan en låg kroppstemperatur i stället indikera en längre tid under ytan (submersion).

I extrema fall har initial hypotermi, följt av sekundär drunkning med aspiration av vatten, inneburit att framför allt barn har kunnat överleva trots långvarig submersion. I två uppmärksammade fall rapporterades överlevnad med god hjärnfunktion efter 66 respektive över 83 minuters submersion (1, 2).

I två fall av accidentell hypotermi i samband med drunkning uppmättes centrala kroppstemperaturer på 13,7 °C respektive 13,8 °C (1, 3).

En ambulans ute på snön.
Ambulanssjukvården Kungälvs sjukhus vid Nordre Älv, Kungälv. Foto: Andreas Claesson

I en studie med rekommendation om hur länge livräddande eftersök bör pågå publicerad av Tipton et al, identifierades n=47 st drunkningar. I vatten varmare än 6°C var chansen till överlevnad utan hjärnskador minimal redan efter 30 minuters submersion. I vatten kallare än 6°C (icy conditions) var chansen till överlevnad utan hjärnskador minimal efter 90 minuters submersion. (4). Läs mer om detta i en artikel i läkartidningen från 2013. (5)

Oavsiktlig (accidentell) hypotermi definieras som en oplanerad sänkning av kroppens kärntemperatur under 35° Celscius (6). i Perioden 1997-2024 har i Sverige i medeltal n=50 personer (0.52/100,000) omkommit årligen genom hypotermi i Sverige, män, medel n=33 st (0.69 /100,000) är drabbade i nästan dubbelt så hög utsträckning som kvinnor n=17 (0.35/100,000) (7). Ytterligare ca n= 400 personer vårdas enligt patientregistret i slutenvården eller specialiserad öppenvård med diagnosen hypotermi årligen. Hypotermi kan drabba alla människor och inträffar ofta i naturlig kyla utomhus men det kan också vara resultatet av långvarig nedkylning inomhus i samband med sjukdom eller skada eller i samband med exponering i vatten genom immersion (luftvägarna ovanför ytan) eller submersion (luftvägarna under ytan). Drunkning. Generell hypotermi orsakas framförallt av 3 faktorer:

  1. Ökad värmeförlust

    Lite underhudsfett ökar värmeförlusten. Tunna och/eller blöta kläder kan genom konduktion (25 ggr snabbare än luft) orsaka allvarlig nedkylning. Hudsjukdomar som psoriasis, inflammation eller tidigare brännskador kan bidra till hypotermi.  Vid intag av alkohol så vidgas blodkärl, omdömet försämras och huttringsförmågan minskar.

  2. Nedsatt värmeproduktion 

    Nyfödda har generellt svårare att producera värme än. Ett lågt kaloriintag minskar förmågan till värmeproduktion, samma sak sker vid svält-tillstånd eller anorexi. 

  3. Försämrad termo-regulation

    Flera olika läkemedel kan bidra till en försämrad förmåga att reglera kroppstemperaturen såsom betablockerare, bensodiazepiner, atropin eller tricykliska antidepressiva. Skador på centrala nervsystemet (CNS), stroke, MS, Parkinson, Alzheimer, MS, ALS, eller diabetes kan bidra till hypotermi.

När kroppens normala förmåga att hålla en stabil kärntemperatur runt ca 37 °C inte längre räcker till är det viktigt att tidigt identifiera detta och komma ur situationen. värmekällor, använda olika former av kläder, skydd/lä, öka energiintaget och muskelarbetet för att överleva. För att minska värmeförlusten kompenserar kroppen genom att dra ihop blodkärlen i huden och huttra för att öka värmeproduktionen. (6).

Utifrån ”revised staging scale of hypothermia” publicerad av Musi et al 2021 så delas accidentell hypotermi in i fem grader:

Fem stadier av accidentell hypotermi
StadieKliniska fyndUppskattad kärntempratur (°C)
Hypotermi I (mild)Vid medvetande, huttring≈35–32 °C
Hypotermi II (måttlig)Sänkt medvetande, ev huttring<32–28 °C
Hypotermi III (svår)Medvetslös, livstecken finns<28-24 °C
Hypotermi IVTillsynes död, inga livstecken24-13.7°C
Hypotermi VIrreversibel död24-13.7°C

Denna indelning har dock sina begränsningar eftersom både vakenhet och huttring har stor individuell variation. Dessutom klarar inte alla termometrar som används prehospitalt av att mäta låga temperaturer, en ytterligare begränsning är att mätningen inte är central kroppstemperatur utan sker oftast i örongången. En uppdaterad reviderad version av Musi et al. mer anpassad för räddningstjänst och ambulanssjukvård i fält utgår därför istället från kliniska fynd indelad i 4 nivåer utifrån AVPU-skalan. Denna enklare skala anger risken för hypotermi hjärtstopp:  

Tabell som visar fyra stadier av hypotermi baserat på kliniska fynd enligt AVPU-skalan och risk för hjärtstillestånd. Stadie 1: Alert, låg risk. Stadie 2: Reagerar på tilltal, måttlig risk. Stadie 3: Reagerar på smärta eller är medvetslös, vitala tecken f
Referens: Musi ME, Sheets A, Zafren K, Brugger H, Paal P, Hölzl N, Pasquier M. Clinical staging of accidental hypothermia: The Revised Swiss System: Recommendation of the International Commission for Mountain Emergency Medicine (ICAR MedCom). Resuscitation. 2021 May;162:182-187.

Ju lägre temperaturen blir, desto sämre fungerar kroppens temperaturreglering. Vid mycket låga temperaturer kan kroppen till slut anta samma temperatur som omgivningen, ”poikilotermi”. (8)

Kroppstemperatur, bibehållen central kärntemperatur med perifer nedkylning samt normo-termi. AI-visualisering, Andreas Claesson, via Bing, Dall-e-3.
Kroppstemperatur, bibehållen central kärntemperatur med perifer nedkylning samt normo-termi. AI-visualisering: Andreas Claesson, via Bing, Dall-e-3.

Antal döda hypotermi Sverige 1997-2024 utifrån ICD10-kod: X31.

Kroppstemperatur, bibehållen central kärntemperatur men perifer nedkylning samt normo-termi. Referens: Socialstyrelsen Stockholm, statistikdatabas, dödsorsaker
Kroppstemperatur, bibehållen central kärntemperatur men perifer nedkylning samt normo-termi. Referens: Socialstyrelsen Stockholm, statistikdatabas, dödsorsaker.

Referenser

  1. Bolte RG, Black PG, Bowers RS, et al: The use of extracorpo- corporeal rewarming in a child submerged for 66 minutes. JAMA 1988; 260:377–379
     
  2. Romlin BS, Winberg H, Janson M, Nilsson B, Björk K, Jeppsson A, Drake G, Claesson A. Excellent Outcome With Extracorporeal Membrane Oxygenation After Accidental Profound Hypothermia (13.8°C) and Drowning. Crit Care Med. 2015 Nov;43(11):e521-5.
     
  3. Gilbert M, Busund R, Skagseth A, et al: Resuscitation from accidental hypothermia of 13.7°C with circulatory arrest. Lancet 2000; 355:375–376
     
  4. Tipton MJ, Golden FS: A proposed decision-making guide for the search, rescue and resuscitation of submersion (head under) victims based on expert opinion. Resuscitation 2011; 82:819–824
     
  5. Eftersök bör pågå längre vid drunkning i kallt vatten. Andreas Claesson debattartikel i läkartidningen Nr22 2013;  Läkartidningen. 2013;110:CC7R; https://lakartidningen.se/opinion/debatt/eftersok-bor-paga-langre-vid-drunkning-i-kallt-vatten/ 
     
  6. Brown DJ, Brugger H, Boyd J, Paal P. Accidental hypothermia. N Engl J Med. 2012 Nov 15;367(20):1930-8. doi: 10.1056/NEJMra1114208. Erratum in: N Engl J Med. 2013 Jan 24;368(4):394. PMID: 23150960.
  7. Socialstyrelsen Stockholm, statistikdatabas, dödsorsaker (citerad 2026-03-16). Tillgänglig från: https://www.socialstyrelsen.se/statistik-och-data/statistik/statistikdatabasen/ 
     
  8. Musi ME, Sheets A, Zafren K, Brugger H, Paal P, Hölzl N, Pasquier M. Clinical staging of accidental hypothermia: The Revised Swiss System: Recommendation of the International Commission for Mountain Emergency Medicine (ICAR MedCom). Resuscitation. 2021 May;162:182-187.