Klinisk neuroinflammation och neurodegeneration
Om vår forskning
Vi forskar på olika inflammatoriska sjukdomar i det centrala och perifera nervsystemet. Vårt huvudfokus är multipel skleros (MS), en autoimmun sjukdom som påverkar det centrala nervsystemet (CNS), men vi bedriver även forskning inom myastenia gravis (MG), psykiatriska tillstånd och traumatiska hjärnskador.
I dagsläget har vi en ofullständig förståelse för hur inflammation i nervsystemet regleras och vilken konsekvens har för uppkomst av nervskador.
Från ett mer experimentellt tillvägagångssätt har vår forskning nu övergått till att huvudsakligen vara klinisk, där MS utgör ett huvudfokus. Vårt mål här är att generera en djupare förståelse för hur det förvärvade immunsystemet angriper CNS-vävnader, vilka mekanismer som är inblandade, avbildningstekniker och lösliga biomarkörer som speglar vad som händer och, kanske viktigast av allt, hur vi kan utforma bättre behandlingsmetoder för att motverka uppkomsten av nervskador. Vårt mål är också att tillgodose de komplexa behov som de som drabbas av MS har, och vi strävar efter att ha aktiv patientmedverkan i den forskning vi gör. En viktig forskningslinje är att förstå rollen av B-celler (en immuncellstyp) vid MS, och hur detta kan översättas till behandlingar med bättre nytta-riskbalans. Här undersöker vi celler och olika kroppsvätskor, särskilt serum och ryggvätska, med avancerade tekniker, men vi studerar även behandlingseffekter och biverkningar med epidemiologisk metodologi.
Under det senaste decenniet har vi genomfört flera studier där vi jämför effekten och säkerheten av rituximab, ett reumatikerläkemedel som eliminerar B-celler som ännu inte är godkänt för MS. Överraskande nog visar våra studier att rituximab i de flesta fall ger en bättre nytta-riskbalans och tolerabilitet jämfört med MS-godkända läkemedel. Dessa studier har uppmuntrat till mer omfattande användning av rituximab, så att det nu är den mest använda MS-terapin i Sverige, och till betydande kostnadsbesparingar för hälso- och sjukvården.
Ett viktigt kvarstående problem är att en del personer med MS fortsätter att förvärras trots att vi behandlar med läkemedel som kraftigt minskar inflammationen. För att förstå varför detta händer måste vi förstå de neurodegenerativa aspekterna av MS bättre. För att göra det studerar vi hur nivåerna av olika biomarkörer förändras över tid och i vilken grad våra nuvarande behandlingar påverkar dessa processer. Vi deltar också aktivt i kliniska prövningar där nya behandlingar testas kliniskt. Detta inkluderar även studier av hur icke-läkemedelsbehandlingar kan minska MS-symtom, t ex vilken roll fysisk träning kan ha för att minska MS-associerad trötthet (fatigue).
Myastenia gravis (MG) är ett neuroinflammatoriskt tillstånd där antikroppar blockerar överföringen av signaler mellan nerv och muskel, vilket resulterar i muskelsvaghet. Även här spelar B-celler en roll, även om mekanismerna sannolikt delvis skiljer sig från MS. Färre godkända läkemedelsterapier är för närvarande tillgängliga för MG än MS, och nuvarande behandlingsriktlinjer är därför till största delen baserade erfarenhet snarare resultat från formella kliniska prövningar. Här har vi genomfört en av de första sådana kliniska prövningarna som utförts enbart med personer med nydebuterad sjukdom, där resultaten visar att tidig behandling med rituximab leder till att man snabbare får kontroll på sjukdomen. Vi arbetar nu med flera uppföljningsstudier för att undersöka hur behandlingen av MG kan förbättras ytterligare.
I samarbete med andra forskargrupper bedriver vi även forskning inom både traumatiska hjärnskada och psykiatriska tillstånd, där vi bidrar med vår expertis inom neuronala biomarkörer och immunologi.
Forskningsprojekt
- Experimentella kliniska neuroimmunologiska studier, avbildningstekniker och lösliga biomarkörer vid MS, och andra inflammatoriska och icke-inflammatoriska tillstånd.
- Klinisk behandlingsforskning vid MS.
- Klinisk behandlingsforskning inom MG.