Föreställ dig att du sitter i passagerarsätet i din väns bil, när du plötsligt upptäcker att hens uppmärksamhet dras till en notifikation på telefonen precis när trafikljuset slår om till rött. Du hojtar instinktivt till ”titta upp!”, och vännen tvärbromsar innan bilen möter den ankommande trafiken. Din snabba perception av vännens uppmärksamhet räddade er kanske från en fatal kollision.
Social perception av andras uppmärksamhet
Hjärnans förmåga att snabbt läsa av andras uppmärksamhet är en grundläggande egenskap som de flesta av oss tar för givet i vardagen. Men vid vissa neuropsykiatriska tillstånd kan denna förmåga vara selektivt påverkad. Målet med Social Perception Labs forskning är att kartlägga mekanismerna för hur hjärnan automatiskt länkar samman andra individer med objekt i uppmärksamhetsfokus, hur de bidrar till vår theory of mind-förmåga, samt undersöka hur dessa processer fungerar hos autistiska individer och om de går att ”träna upp” genom kognitiv träning.
Perception av andras uppmärksamhet har länge ansetts grundläggande för social kognition. Vi behöver en inre modell av andras uppmärksamhet för att rekonstruera deras avsikter och tankar. En traditionell förklaring är att vi följer andras uppmärksamhet helt enkelt genom att registrera deras blickriktning. Men vi har i en serie studier visat att något mycket mer komplext pågår: på ett undermedvetet plan representerar vår hjärna andras uppmärksamhet likt en ”stråle” av rörelse flödande från en person mot föremålet i hens uppmärksamhetsfokus.
I Guterstam & Graziano (2020) visade vi att när folk kortvarigt exponeras för bilder på ansikten som fokuserar på ett objekt, blir de sämre på att detektera efterföljande rörelse i riktning från ansiktet till objektet, vilket kan förklaras av ett känt perceptuellt fenomen som kallas rörelseadaptation. I Guterstam et al (2020a) visade vi vidare att hjärnan bearbetar bilder på ansikten som fokuserar på objekt, och visuell rörelse, på liknande sätt. Resultaten var specifika för två hjärnareor: den ena specialiserad på visuell rörelse (area MT+), och den andra på social kognition (TPJ). I Guterstam et al (2020b) visade vi det går att manipulera folks kognitiva beslut om andras uppmärksamhet genom att i synfältet introducera en svag visuell rörelse (så subtil att 99% var omedvetna om den) strömmade från en person mot ett objekt. Dessa resultat visar tillsammans att hjärnan kodar andras uppmärksamhet som en ”rörelsesignal”, och att denna signal är användbar för social kognition.
Målen med Social Perception Labs forskningsprojekt är att utforska denna och liknande mekanismer där hjärnan använder lågnivåsensoriska modeller (till exempel visuell rörelse) för att konstruera högre sociala modeller av andras uppmärksamhet. Vi använder oss av en kombination av beteendemetoder, såsom avancerad motion capture-teknik och registrering av ögonrörelser (eye tracking), samt hjärnavbildningsmetoder (funktionell MR).
Labbhemsida
För mer information om pågående projekt, nyheter och gruppmedlemmar besök Social perception lab
Publikationer (urval)
A. Guterstam, B. J. Bio, A. I. Wilterson, M. Graziano, Temporo-parietal cortex involved in modeling one’s own and others’ attention. eLife. 10, e63551 (2021).
A. Guterstam, A. I. Wilterson, D. Wachtell, M. S. A. Graziano, Other people’s gaze encoded as implied motion in the human brain. Proceedings of the National Academy of Sciences. 117, 13162–13167 (2020).
A. Guterstam, M. S. A. Graziano, Visual motion assists in social cognition. Proceedings of the National Academy of Sciences. 117, 32165–32168 (2020).
A. Guterstam, M. S. A. Graziano, Reply to Görner et al.: Encoding gaze as implied motion. Proceedings of the National Academy of Sciences. 117, 20377–20377 (2020).
A. Guterstam, M. S. A. Graziano, Implied motion as a possible mechanism for encoding other people’s attention. Progress in Neurobiology. 190, 101797 (2020).
A. Guterstam, H. H. Kean, T. W. Webb, F. S. Kean, M. S. A. Graziano, Implicit model of other people’s visual attention as an invisible, force-carrying beam projecting from the eyes. Proceedings of the National Academy of Sciences. 116, 328–333 (2019).