Skip to main content

Om logopedi

logopedi
-

Logopedi handlar om medicinska problem med talet, rösten, den språkliga förmågan samt sväljfunktionen. Disciplinen är tvärvetenskaplig och bygger på kunskaper i medicin, lingvistik, fonetik och psykologi.

Logopedens uppgift är att utreda, diagnostisera och behandla kommunikationsproblem till följd av tal- och språkstörningar hos barn och vuxna, röststörningar eller andra funktionshinder. I logopedens ansvarsområde ingår även diagnostik och behandling av ät- och sväljsvårigheter. Beroende på arbetsområde arbetar logopeder i nära samarbete med exempelvis läkare, sjuksköterskor, psykologer, sjukgymnaster, dietister, arbetsterapeuter, förskolepersonal, lärare och specialpedagoger.

Att kunna tala är något de flesta tar för givet, likaså att kunna äta och svälja utan besvär. Men vad händer om talorganen inte utvecklas normalt under fosterstadiet? Barn som föds med s.k. gomspalt kan av anatomiska orsaker inte börja tala normalt. Vilka operations- och träningsmetoder ger bäst utveckling av talförmågan?

Rösten bär det mesta av vår kommunikation i det dagliga livet. Vi tenderar att tala från morgon till kväll. Många sliter på stämbanden under långa arbetsdagar i bullrig miljö. En halv miljon svenskar sjunger dessutom i kör på fritiden. Hur använder människor rösten i sin vardag sett ur en fysiologisk synvinkel? Hur kan röstproblem förebyggas? Vilka särdrag i rösten utmärker olika stämbandsskador? Är ”heshet” ett enhetligt symptom?

Neurologiska sjukdomar kan påverka kommunikationsförmågan på olika sätt. Rösten blir svag så att man inte gör sig hörd i ett vanligt samtal. Artikulationen blir otydlig. Den språkliga förmågan försämras så att man tappar ord och inte bildar fullständiga meningar. Minnesstörningar kan göra det svårt att hålla tråden i samtal. Kommunikationen behöver då stödjas genom träningsinsatser, kommunikationshjälpmedel eller träning av patientens samtalspartner med hjälp av särskilda kommunikationstekniker. Hur är sambanden mellan hjärnans funktion och olika kommunikationsstörningar? Hur kan störningar diagnostiseras bäst? Vilka behandlingsmetoder ger patienterna förutsättningar att kommunicera effektivt och med bibehållen livskvalitet?

Ett annat vanligt neurologiskt problem är att man inte kan äta och svälja obehindrat. Man använder delvis samma kroppstrukturer som när man talar, men sväljförmågan styrs av olika centra i nervsystemet. Sväljproblem kan göra att man inte får i sig tillräckligt med vätska och näring. Man riskerar också att få ned matrester i lungorna. Sväljsvårigheter är därför ett allvarligt hälsoproblem. Hur kan problem identifieras i ett tidigt skede? Vilka diagnostiska metoder är mest tillförlitliga? Hur behandlas patienter med sväljsvårigheter bäst när de vårdas på sjukhus? Detta är exempel på angelägna forskningsfrågor i logopedi.

Kommunikations- och svä̈ljstörningar genom hela livet - ett logopediskt ståndpunktsdokument

Att kunna kommunicera är en rättighet och att inte kunna, ett demokratiproblem!

Sväljstörningar (dysfagi)

Sväljning innebär att föda och dryck transporteras från mun till magsäck. Sväljning och andning sker i samma ”kanal”, mun – svalg, och behöver därför ske säkert och effektivt: max ca 1,5 sek är luftvägarna stängda och andningen pauserad, för att saliv, dryck och mat inte ska hamna i luftvägarna. Svårigheter att tugga, äta och svälja (dysfagi) förekommer vid medfödda eller förvärvade sjukdomstillstånd som påverkar strukturer, motorik och känsel i munhåla och svalg, eller som en följd av det naturliga åldrandet (presbyfagi). Det biologiska åldrandet medför bland annat minskad muskelmassa och muskelsvaghet (sarkopeni), förändringar i salivproduktionen vilket påverkar sväljningen. Med stigande ålder blir det vanligare med s k multisjuka äldre – eller sköra äldre – d v s äldre individer som har flera olika sjukdomar vilka påverkar tuggning, sväljning och ätande.

Vanliga sjukdomar som medför dysfagi är stroke och tramatiska hjärnskador, neurologiska sjukdomar (Parkinsons sjukdom, multipel skleros – MS, amyotrofisk lateralskleros – ALS, Huntingtons sjukdom, muskeldystrofi/dystrofia myotonica, myastenia gravis m fl), tumörer i huvud-halsområdet och kronisk obstruktiv lungsjukdom. Dysfagi förekommer hos personer med respiratoriska sjukdomar eller infektionssjukdomar och är vanligt hos patienter på intensivvårdsavdelning (IVA). Avsaknad av tänder eller användning av tandproteser (bryggor, implantat, proteser) påverkar förmågan att tugga och bearbeta maten i munnen. Likaså har ofta personer med muntorrhet eller avvikande salivproduktion svårare att bearbeta och förflytta mat i munnen samt att uppleva smaken på dryck och mat.

Dysfagi ökar risken för undernäring, uttorkning och luftvägskomplikationer (kvävning, lunginflammation). Det är därför viktigt att identifiera tidiga tecken på dysfagi och hantera dem tidigt. Att vara beroende av hjälp och assistans vid måltid (t ex matning) ökar risken för dessa komplikationer ytterligare. Kunskap om dysfagi och rutinmässig observation och screening av sväljning/dysfagi hos vårdpersonal på alla vårdnivåer inom sjukvård och kommunal omsorg och personliga assistenter är därför viktigt. Kunskap om hur rekommendationer tillämpas och om betydelsen av olika insatser vid dysfagi är också av största vikt, såväl med tanke på säkerhet som livskvalitet. Eftersom dysfagi ofta varierar med allmäntillståndet (t ex mer besvär på eftermiddag-kväll eller vid smärta och trötthet), behöver individer med dysfagi följas upp (ibland ofta), så att rekommendationerna för ett säkert ätande kan uppdateras.

Tal- och språkstörningar

Språkstörningar kännetecknas av svårigheter att formulera sig och/eller att förstå ord, meningar och texter. En språkstörning kan drabba förmågan att använda språket i i olika samtalssituationer, i tal och skrift eller att det blir svårt att förstå vad andra säger eller att läsa.

Att tala är det effektivaste vanligaste sättet att uttrycka sig språkligt. Talstörning innebär att man inte kan eller har svårt att tala, producera själva språkljudet eller samordna språkljud till ord. Talstörning innebär att uttalet eller talflytet inte fungerar normalt. Störningen kan påverka tydligheten och göra talet svårförståeligt.

Tal- och språkstörningar kan indelas i medfödda/utvecklingsrelaterade eller förvärvade. Tal- och språkstörningar kan indelas i medfödda/utvecklingsrelaterade eller förvärvade. Medfödda och utvecklingsrelaterade tal- och språkproblem kan vara relaterade till kända tillstånd som cerebral pares och neuropsykiatriska funktionshinder, orsakas av fysiska eller motoriska skador eller missbildningar eller förekomma isolerat. Förvärvade tal- och språkstörningar hos vuxna orsakas ofta av stroke, traumatisk hjärnskada eller neurodegenerativa sjukdomar, t ex Parkinsons sjukdom och Alzheimers sjukdom.

Tal- och språkstörning hos barn

Tal- och språkstörning hos vuxna