Maria Södersten

Är anknuten forskare och lärare vid Enheten för logopedi, Institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik vid KI. 
Mitt huvudsakliga intresseområde inom logopedi är utredning och behandling av patienter med olika typer av röststörningar samt utvärdering av olika behandlingsinsatser såsom röstterapi och röstförbättrande kirurgi. Jag disputerade 1994 vid Karolinska Institutet med avhandlingen ”Vocal fold closure during phonation - physiological, perceptual, and acoustic studies”. Var Fulbrightstipendiat vid Columbia University i New York 1983-1984, blev docent vid KI 2006 och adjungerad professor vid KI 2019-2024. 

Forskningsområdet ”Röst, tal och kommunikation hos personer med könsinkongruens” innefattar flera studier. En är en prospektiv behandlingsstudie av transkvinnor, dvs personer som tilldelats manligt kön vid födseln och identifierar sig som kvinnor. Många av dessa kvinnor behöver könsbekräftande röstträning så att rösten stämmer med personens egen upplevda könsidentitet. En omfattande behandlingsstudie med 76 inkluderade deltagare har skett i samarbete med forskare vid LaTrobe University och Monash Center Gender Clinic i Australien och vid Karolinska Universitetssjukhuset och Karolinska Institutet. Syftet var att undersöka resultat och effektivitet av röstträning med primärt fokus på  patientrapporterade mått och data från akustiska analyser och lyssnarbedömningar. Nu pågår en studie för att identifiera prediktorer för goda behandlingsresultat. Andra studier inom området har varit att utveckla frågeformulär för såväl personer tilldelade manligt och personer tilldelade kvinnligt kön vid födseln med syfte att få lämpliga instrument för utvärdering av behandlingsinsatser. I ett avslutat doktorandprojekt vid Umeå Universitet, i vilket jag är bihandledare, har fokus att studera uppfattningar av femininitet och maskulinitet i rösten bland transpersoner. 

Utveckling av ny teknologi för inspelning och analys av röst och tal behövs för att säkra modern evidensbaserad röstanalys i framtiden. Flera initiativ har tagits till kliniska och standardiserade internationella riktlinjer men ännu finns inte konsensus kring vilka mätningar som är helt nödvändiga och vilka ”minimum standards” som behövs för olika röststörningsdiagnoser. En studie har just avslutats om att ta reda på reliabilitet och validitet för mätning av suglottalt tryck.

I behandling av personer med röststörningar och röstproblematik ingår att medvetandegöra om kunskap om röstergonomi. I tIdigare forskning har jag samarbetat med forskare på KTH bl a för att utveckla bärbar utrustning för att mäta röstaktivitet under lång tid.