Klorfenoler och kloranisoler

Kontaktperson vid IMM:
Docent Johnny C. Lorentzen

Användning och förekomst

Klorfenoler är en grupp toxiska ämnen som består av en bensenring med en hydroxidgrupp vid en av kolatomerna och mellan en och fem kloratomer vid de övriga fem. Det finns 19 varianter (kongener) av klorfenoler. I fuktiga miljöer i omgivningsmiljön och i byggnadskonstruktioner kan mikroorganismer omvandla klorfenoler till motsvarande kloranisoler via metylering av hydroxigruppen.

Klorfenolerna har tidigare haft en omfattande användning och har även använts vid framställning växtgifterna 2,4-diklorfenoxiättiksyra (2,4-D) och 2,4,5-triklorfenoxiättiksyra (2,4,5-T) som har ingått i produkter som Hormoslyr och Agent Orange. De tre klorfenoler som fick särskilt stor användning, enskilt och i blandningar, var pentaklorfenol (PCP), 2,3,4,6-tetraklorfenol och 2,4,6-triklorfenol. Dessa var billiga att framställa och enkla att bruka eftersom de lätt blandas i organiska lösningsmedel och oljor medan deras salter är lättlösliga i vatten. Samtliga fick många tillämpningar efter andra världskriget. De användes framför allt inom pappersindustrin som konserveringsmedel och både utomhus och i den byggda miljön som träskyddsmedel mot bland annat insekter och rötsvamp, och i målarfärg och diverse ytbehandlingar som skydd mot bakterier och mögel. Klorfenolerna förbjöds i Sverige år 1978 och användningen av PCP har i princip fasats ut globalt. 

Vid produktion av klorfenoler bildades ofta oavsiktligt dioxiner, ett samlingsnamn för polyklorerade dibenso-p-dioxiner (PCDD) och polyklorerade dibensofuraner (PCDF). 

Exponering

Historiskt har det funnits en exponering för PCP och andra klorfenoler via mat och dryck, men också genom inomhusluft och direkt hudkontakt med behandlade rumsytor och interiör. I början på 1980-talet rapporterades höga lufthalter inomhus i Tyskland och andra länder, 30 µg/m3 och ibland mer när PCP nyligen applicerats. Data från samma tidsperiod visade att exponering i bostäder kunde leda till liknande nivåer av PCP i blod och urin som vid exponering i arbetsmiljö och i båda miljöerna förekom förgiftningar. Verksamheter som impregnering av virke och tillverkning av byggfärdiga hus har lett till att mer än 1200 områden har förorenats av klorfenoler. Idag finns klorfenoler kvar i en del av alla de hus som byggdes eller renoverades i Sverige från mitten av 1950-talet och fram till PCP förbudet trädde i kraft 1978. Klorfenoler kan ge upphov till kloranisoler, exponering för kloranisoler i inomhusmiljön uppmärksammas vanligtvis i samband med luktproblematik. Förekomst av kloranisoler indikerar att klorfenoler har använts, exempelvis i impregnerade syllar. 

Biomonitorering visar att exponeringen för klorfenoler minskar över tid. Intag via födan har ansetts vara den huvudsakliga exponeringsvägen och dricksvatten kan vara en viktig exponeringsväg vid lokal förekomst av förorenat vatten. Det saknas dock uppgifter om exponering bland svenska konsumenter. Kloranisoler luktar och smakar illa redan vid mycket låga halter och därför är det osannolikt att höga halter konsumeras. Exponering för klorfenoler och kloranisoler sker även via inandning, men lufthalterna inomhus är numera generellt mycket låga. Luftanalyser utförda i hundratals svenska byggnader mellan 2009–2013 visade halter under 0,02 µg/m3 (20 ng/m3) summerat för både klorfenoler och kloranisoler..

Hälsoeffekter

Höga exponeringar för klorfenoler kan orsaka effekter på människors metabolism, hud, luftvägar, blodbildning, njurar, mag-tarmkanalen och det centrala och perifera nervsystemet. Epidemiologiska studier kring hälsoeffekter på människa vid lägre exponeringsnivåer kompliceras av att exponeringen är svårbestämd då klorfenolerna förekommer i olika blandningar och innehåller varierande halter av mycket toxiska dioxiner. PCP klassas av internationella cancerforskningsinstitutet (IARC) som cancerframkallande för människa (Grupp 1) och 2,4,6-triklorfenol som möjligen cancerframkallande (Grupp 2a). 

Kloranisoler är mindre toxiska än klorfenoler men flyktigare och har betydligt lägre lukttrösklar. 2,3,4,6-tetrakloranisol och 2,4,6-trikloranisol är särskilt luktpotenta och studier visar att lukten kan uppfattas kring enstaka ng/m3. De orsakar en typisk lukt som fastnar i kläder och möbler med mera och ofta beskrivs som unken och möglig. 

Riskbedömning och riktvärden

Stockholmskonventionen klassar PCP som en om långlivad organisk förorening (POP, persistent organic pollutant) som ska elimineras på grund av allvarliga hälso- och miljöfarliga egenskaper.

Naturvårdsverket har riktvärden för summerad halt av klorfenoler i jord och vatten. Då ämnena kan nå grundvatten rekommenderas kompletterande vattenanalyser. Enligt Sveriges geologiska undersökning (SGU) faller klorfenoler generellt in under summaparametern Aktiva ämnen i bekämpningsmedel inkl. metaboliter, nedbrytnings- och reaktionsprodukter som används för statusklassificering av grundvattenförekomster enligt grundvattendirektivet. Klorfenolerna bör därför utvärderas på samma sätt som övriga bekämpningsmedel inom vattenförvaltningsarbetet, det vill säga med generella tröskelvärden på 0,1 µg/L för enskilda ämnen och 0,5 µg/L för summahalten i ett prov, vilket även motsvarar Livsmedelsverkets gränsvärden för dricksvatten. Trä som är impregnerat med klorfenoler ska hanteras som farligt avfall. 

Det finns inga svenska riktvärden för klorfenoler eller kloranisoler i inomhusluft. I Tyskland finns riktlinjer för PCP i inomhusluft, alltså oräknat andra klorfenoler och även kloranisoler som samtidigt kan förekomma. Vid lufthalter på 1 µg/m3 PCP eller högre ska byggnaden saneras med målsättningen att nå 0,1 µg/m3 eller lägre. Det finns inga andra internationella rikt- eller gränsvärden.  De mätdata som finns från svenska inomhusmiljöer indikerar nivåer (summa klorfenoler och kloranisoler) långt under 0,1 µg/m3. De uppmätta halterna av kloranisoler i inomhusmiljö kan ge upphov till dålig lukt, men förväntas inte orsaka hälsoeffekter.  

Mer information

  1. Agency för Toxic Substance and Diseases Registry (ATSDR) Pentachlorophenol | Toxic Substances | Toxic Substance Portal | ATSDR
  2. Avfall Sverige. 2024:13/Tryckimpregnerat virke - Avfall Sverige
  3. Gunschera J, Fuhrmann F, Salthammer T, Schulze A, Uhde E. Formation and emission of chloroanisoles as indoor pollutants. Environ Sci Pollut Res Int. 2004;11(3):147-51.
  4. IARC. International Agency for Research on Cancer. IARC Monographs on the Evaluation of Carcinogenic Risks to Humans Volume 117 (2019) Pentachlorophenol and Some Related Compounds
  5. Lorentzen JC, Juran SA, Nilsson M, Nordin S, Johanson G. Chloroanisoles may explain mold odor and represent a major indoor environment problem in Sweden. Indoor Air. 2016;26(2):207-18. Open Access
  6. Lorentzen JC, Juran SA, Ernstgard L, Olsson MJ, Johanson G. Chloroanisoles and Chlorophenols Explain Mold Odor but Their Impact on the Swedish Population Is Attributed to Dampness and Mold. Int J Environ Res Public Health. 2020;17(3):930. Open Access
  7. Lorentzen JC, Harderup L-E, Johanson G. Evidence of Unrecognized Indoor Exposure to Toxic Chlorophenols and Odorous Chloroanisoles in Denmark, Finland, and Norway. Indoor Air. 2023;2023:1-9. Open Access
  8. Naturvårdsverket. Riktvärden för förorenad mark. Rapport 5976. September 2009. https://www.naturvardsverket.se/globalassets/media/publikationer-pdf/5900/978-91-620-5976-7.pdf
  9. SGU. Bedömningsgrunder för grundvatten. Klorbensener och klorfenoler – gränsvärden och tillståndsklasser
  10. Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar. Listing of POPs in the Stockholm Convention 
Anna Persson
2025-10-01