Arsenik

Förekomst

Arsenik är ett grundämne som förekommer naturligt i varierande mängd i berggrunden. Oftast är halterna låga, men i sulfidrika bergarter, liksom vissa skiffrar och andra äldre sedimentära bergarter, kan de vara mycket höga, vilket kan orsaka problem eftersom arseniken lätt löses ut till grundvattnet. Arsenik har främst använts som träskyddsmedel, i vissa legeringar, i specifika elektronikkomponenter och för konservering av uppstoppade djur, och i vissa länder även i växtbekämpningsmedel. Användningen i Sverige har till största delen upphört. Koncentrationen av arsenik i omgivningsluft är normalt mycket låg. Tidigare utsläpp av arsenik till miljön, framför allt från metallsmältverk och gruvavfall därifrån, samt från träimpregneringsanläggningar, har lett till att vissa markområden är kontaminerade med arsenik. Användning av makadam från krossat arsenikhaltigt berg kan också orsaka problem genom urlakning av arsenik till omgivande mark och vatten.

Exponering

Människor exponeras oftast för oorganisk arsenik via dricksvatten och viss föda. Globalt sett använder flera miljoner människor dricksvatten med så hög arsenikhalt att det föreligger risk för allvarliga hälsoeffekter. Värst drabbade är vissa länder i Asien, samt delar av USA och Sydamerika. I Sverige är förhållandevis få brunnar drabbade, men förhöjda arsenikhalter förekommer sporadiskt i brunnar över hela landet. I vissa områden, framför allt Skelleftefältet i Västerbotten och vissa områden i Bergslagen och östra Mellansverige, är förhöjda arsenikhalterna i grundvatten vanligare (se vidare www.sgu.se). Under senare år har förekomst av oorganisk arsenik i ris och risprodukter, framför allt ris-baserade produkter till små barn, uppmärksammats och Livsmedelsverket har givit ut rekommendationer (www.slv.se). Koncentrationen av arsenik i ris varierar i viss utsträckning beroende på sort, odlingsområde, odlingsmetodik, och beredningsmetodik. Ris av fullkornstyp innehåller ofta mer arsenik än polerat ris. Förhöjda halter av oorganisk arsenik har även uppmäts i vissa asiatiska kosttillskott, liksom i vissa alger. Olika organiska arsenikföreningar, framför allt arsenobetain (arsenikanalog till glycinbetain som har en viktig funktion i kroppen) och arsenosocker, finns i fisk och skaldjur. De har låg toxicitet och utsöndras relativt snabbt i urinen och anses därför inte utgöra något hälsoproblem. Man måste dock ta hänsyn till dem då man mäter halten av arsenik i urin för att uppskatta exponeringen för oorganisk arsenik. Oorganisk arsenik omvandlas i kroppen genom metylering och produkterna utsöndras i urinen. I huvudsak är detta en avgiftningsmekanism. På grund av de organiska arsenikföreningarna i framför allt fisk och skaldjur, så utgör totalhalten arsenik i urin eller blod oftast inget specifikt mått på exponeringen för oorganisk arsenik.

Hälsoeffekter

Arsenik är en halvmetall och ett välkänt gift som kan ge allvarliga hälsoeffekter vid både akut och kronisk exponering. Oorganisk arsenik är cancerframkallande och kan efter kronisk exponering ge tumörer i hud, lunga, urinblåsa, troligen även i lever, njurar och prostata. Kronisk exponering kan även ge upphov till många andra hälsoeffekter, som hjärt-kärlsjukdom, leverskada, och kronisk lungsjukdom. Det är skillnader i känslighet mellan individer och populationer, främst beroende på hur arseniken omsätts i kroppen. Arsenik passerar moderkakan och kan orsaka påverkan på foster och små barn, såsom försämrat immunförsvar, hämmad tillväxt och kognitiv utveckling. Även risken för kroniska effekter senare i livet tycks öka om exponeringen börjar under foster- och småbarnsperioden. Oorganisk arsenik utsöndras i liten utsträckning i bröstmjölk, varför amning skyddar det ammade barnet mot arsenikexponering i områden med förhöjda halter i dricksvattnet.

Riskbedömning

En expertgrupp vid amerikanska vetenskapsakademien uppskattade 2001 livstidsrisken för cancer (lung- och urinblåscancer) till 1–3 fall per 1000 individer vid ett dagligt intag av 1 liter dricksvatten med arsenikhalter vid Världshälsoorganisationens rekommenderade högsta tillåtna halt om 10 μg/liter. Denna risk överskrider den lågrisknivå (ca ett fall per 100 000 exponerade) som kan anses utgöra en acceptabel risk för en enskild miljöfaktor. I EU:s livsmedelsmyndighet EFSA:s uppdaterade utvärdering (2024) bedömde man att en exponering för 0,06 µg/kg kroppsvikt/dag (BMDL) motsvarar 5% riskökning för hudcancer (skivepitelcancer) jämfört med bakgrundsförekomsten, baserat framför allt på en amerikansk studie rörande denna form av hudcancer. Man bedömde även att detta riktvärde bör skydda mot flertalet andra hälsorisker. Denna exponering motsvarar ett intag av cirka 4 µg/dag för en vuxen person och under 1 µg/dag för ett litet barn, vilket är lägre än den tidigare lågrisknivån och i nivå med vad flertalet personer exponeras för. Enligt Livsmedelsverket är exponeringen från livsmedel, inklusive ris, i genomsnitt ca 0,07 (vuxna), 0,10 (11/12 åringar), 0,13 (8/9-åringar) och 0,18 (4-åringar) µg per kilo kroppsvikt och dag. 

EU och Livsmedelsverket har beslutat om sänkning av gränsvärdet för arsenik i dricksvatten från 10 till 5 µg/L från 2026 (för privata brunnar gäller ett riktvärde på 5 µg/L från 1 juli 2024). Gränsvärdet för arsenik i ris och risprodukter är 0,2–0,3 mg/kg (torrvikt), och det för ris-baserade livsmedel avsedda för barn 0.1 mg/kg. Eftersom dessa gränsvärden ändå kan medföra förhållandevis hög exponering har Livsmedelsverket givit ut rekommendationer om begränsningar i konsumtionen av ris-baserade livsmedel, framför allt för barn. Ett sätt att minska exponeringen från ris är att koka riset i ett överskott av vatten och hälla av det när riset är kokt. 

Arsenik som markförorening kan medföra att barn får i sig betydande mängder arsenik om de stoppar jord och damm i munnen. Ett intag av en näve jord (ca 10 g) innehållande 1000 mg As/kg resulterar i en dos om 10 mg arsenik, vilket kan ge allvarlig förgiftning hos ett litet barn. Upptaget i tarmen av arsenik i nedsvald jord kan dock variera betydligt beroende på typ av arsenikförening och jordens sammansättning. Naturvårdsverket har angett följande riktvärden för arsenik i mark: 10 mg/kg (torrvikt) för känslig markanvändning, dvs områden där folk bor permanent, och 25 mg/kg för mindre känslig markanvändning, där folk inte kan antas vistas stor del av dygnet, till exempel naturmark och parkmark. Områden med omfattande ytlig arsenikkontaminering bör inhägnas tills sanering kan ske så att barn inte kan komma i kontakt med marken.

Mer information

European Food Safety Authority (EFSA). Update of the risk assessment of inorganic arsenic in food. EFSA Panel on Contaminants in the Food Chain. EFSA Journal. 2024;22:e8488.

EFSA. Chronic dietary exposure to inorganic arsenic. EFSA Journal. 2021;19(1):6380.

Ek BM, Thunholm B, Östergren I, Falk R, Mjönes L. Naturligt radioaktiva ämnen, arsenik och andra metaller i dricksvatten från enskilda brunnar, SSI rapport 2008:15. Rapport från Statens strålskyddsinstitut. Strålskyddsinstitutet (SSI) och Sveriges geologiska undersökning (SGU); 2008.

IARC. A review of human carcinogens: Arsenic, metals, fibres, and dusts. IARC Monographs on the Evaluation of Carcinogenic Risks to Humans, International Agency for Research on Cancer; 2012.

Livsmedelsverket. Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten. LIVSFS 2022:12.

Livsmedelsverket råd rörande arsenik i ris.

Arsenic in the human food chain, biotransformation and toxicology--Review focusing on seafood arsenic.
Molin M, Ulven SM, Meltzer HM, Alexander J
J Trace Elem Med Biol 2015 ;31():249-59

Naturvårdsverket. Riktvärden för förorenad mark.