Partiklar

Bakgrund

Partiklar består av olika ämnen och varierar i storlek. Vissa typer av partiklar har naturligt ursprung så som havssalt och ökensand, medan andra partiklar består av sot och stoft från trafik, uppvärmning av bostäder och industriell verksamhet. Partiklar av grövre storlek (med aerodynamisk diameter upp till 10 μm, PM₁₀) bildas via mekaniska processer, exempelvis när bromsar, däck och vägbanor slits. Dubbdäck bidrar till höga halter av partiklar i gatumiljön i svenska tätorter. De mindre partiklarna (med aerodynamisk diameter mindre än 2.5 μm, PM_2.5) kommer framförallt från olika förbrännings- och industriprocesser. De minsta partiklarna (med aerodynamisk diameter mindre än 0.1 μm, PM_0.1), så kallade ultrafina partiklar, bildas vid förbränning av olika bränslen. Sekundärt bildade partiklar uppstår i atmosfären från svaveldioxid, flyktiga organiska ämnen, ammoniak och kväveoxider. En stor mängd sådana partiklar förs till Sverige genom långväga lufttransport från andra delar av Europa. I tätbebyggda områden är vägtrafiken oftast den dominerande lokala källan till höga partikelhalter. De svenska utsläppen av partiklar minskade kraftigt under slutet av förra seklet, men har under den senaste tioårsperioden varit i stort sett konstanta. I bostadsområden med mycket vedeldning kan höga partikelhalter uppkomma och de partiklar som bildas vid vedeldning kan vara av stor betydelse för den lokala luftkvaliteten.

Medelexponeringen för PM₁₀ hos befolkningen i Sverige skattas till cirka 19 µg/m³ under vinterhalvåret, vilket innebär att WHO:s rekommendation om högst 20 µg/m³ överskrids på många platser. Under 2010 utsattes ca 10 procent av landets befolkning för årsmedelhalten av PM₁₀ i den urbana bakgrundsluften som var högre än 20 μg/m³ och knappt 30 procent utsattes för halter som överskred miljökvalitetsmålet för PM_2.5 (10 μg/m³). De svenska miljökvalitetsnormerna för partiklar överskrids främst för de som bor i närheten av vägar med mycket trafik, t.ex. längs Europavägarna och vägar i tätorter med bebyggelse på en eller båda sidorna.

Bedömning av hälsoeffekter

Partiklar anses vara de luftföroreningar som påverkar människors hälsa mest. När människan andas in partiklar passerar en stor del av dem som är mindre än 10 μm (PM₁₀) ner till lungorna. De allra minsta partiklarna (<2.5 μm, PM_2.5) kan nå längst ner i lungorna, till alveolerna, och olika ämnen på partiklarna kan passera över till blodet och föras vidare till andra organ i kroppen.

Hälsoeffekter relaterade till luftföroreningspartiklar har studerats hos såväl vuxna som barn, bl a i Sverige. Hos vuxna ökar exponering för partiklar risken både att drabbas av och att dö i sjukdomar i hjärta, kärl och luftvägar. Hjärtinfarkt, stroke och lungcancer utgör exempel på hälsoeffekter som kan knytas till exponering för luftföroreningspartiklar i tätorter. De folkhälsomässigt dominerande effekterna utgörs av hjärt-kärlsjukdomar orsakade av långtidsexponering för partiklar. Långtidsexponering för partiklar i omgivningsluften beräknas bidra till i genomsnitt flera månaders förkortad livslängd i Sverige.

Gravida kvinnor och barn utgör särskilt utsatta grupper vad gäller luftföroreningar. Studier från Sverige och andra europeiska länder har visat samband mellan moderns exponering under graviditeten och risk för graviditetsdiabetes, havandeskapsförgiftning och högt blodtryck, samt låg födelsevikt hos barnet, särskilt gäller detta exponering för små luftföroreningspartiklar som finns i avgasutsläpp från trafik. Långtidsexponering för luftföroreningar är kopplat till en ökad risk för luftvägsinfektioner, astma, och nedsatt lungfunktion hos barn och exponering under spädbarnstiden förefaller vara särskilt skadlig.

Riskbedömning

WHO (liksom IMM) rekommenderar att halten av PM_2.5 långsiktigt bör ligga under 10 μg/m³. Om mätningar av PM_2.5 saknas kan data rörande PM₁₀ användas. Den lokala relationen mellan PM_2.5 och PM₁₀ bör då användas för utvärderingen och om sådana data saknas kan PM_2.5 schablonmässigt antas utgöra hälften av uppmätt PM₁₀. WHO menar att om halterna innehåller det rekommenderade årsmedelvärdet så behövs troligen inte någon särskild reglering av kortsiktigt höga halter. WHO anger dock 25 resp 50 μg/m³ som högsta rekommenderade dygnsmedelvärde (fjärde sämsta dygnet per år) för PM_2.5 respektive PM₁₀. WHO:s bedömning är att inga befolkningsstudier kunnat påvisa någon tröskel under vilken hälsoeffekter inte förekommer. Vid den tidpunkt då WHO gjorde den senaste bedömningen (2005) fanns inga befolkningsstudier av områden som var renare än 10 μg/m³ PM_2.5, vilket är skälet till att man valde detta värde. WHO organiserade 2013 en översyn av litteraturen där man identifierade studier gjorda i renare områden och man kommer därför att uppdatera rekommendationerna. I samma översyn gavs också stöd för fortsatt reglering även av PM₁₀. Andra mått på partiklar från förbränning har diskuterats, t.ex. ultrafina partiklar och olika sätt att mäta sot. Deras relation till olika hälsoeffekter behöver dock utredas vidare.

Rikt- / gränsvärden för partiklar i utomhusluften från WHO, EU samt Sverige

^{*WHO Air Quality Guidelines Global Update 2005}

Mer information

Review of evidence on health aspects of air pollution - REVIHAAP Project, Technical Report (2013). World Health Organization, Regional Office for Europe, Copenhagen, Denmark

Gustafsson M, et al. Quantification of population exposure to NO₂, PM_2.5, and PM₁₀ and estimated health impacts in Sweden 2010. Svenska Miljöinstitutet IVL; 2014

Luft & miljö 2017 Barns hälsa. Naturvårdsverket

Miljöhälsorapport 2017