Solljus och UV-strålning

Kontaktpersoner vid IMM: Postdoc Josefin Edwall Löfvenborg och Professor Maria Feychting

Bakgrund

Ultraviolett strålning, även kallad UV-strålning eller UV-ljus, är en typ av elektromagnetisk strålning. Man brukar dela in UV-strålningen i tre olika grupper baserat på dess våglängd; UVA (315-400 nanometer), UVB (280-315 nanometer) och UVC (100-280 nanometer). Den allra största källan till UV-strålning för de flesta av oss är solljusexponering. Man kan även exponeras på artificiell väg, främst genom solariesolning. UV-strålning kan orsaka hälsoproblem såsom hud- och ögonskador samt uppkomst av cancer. Samtidigt kan solljusexponering kopplas till flera positiva hälsoeffekter såsom bildande av D-vitamin i huden, underlättad dygnsrytm och allmän känsla av välbefinnande.

Förekomst och exponering

Genom att vistas utomhus, särskilt i solen, exponeras man för UV-strålning. Dosen man utsätts för beror på flera faktorer såsom ozonskiktets tjocklek, latitud, årstid, tid på dygnet, hur molnigt det är, och hur länge man vistas utomhus. Beroende på hudtyp är individer olika känsliga för solljusets effekter. Personer med lite pigment, d.v.s. med ljus hud, är mest känsliga medan personer med mycket pigment (mörkare hud) kan spendera längre tid i solen utan att få skador. I Sverige står solen lågt under vinterhalvåret och UV-strålningen är svag, medan solens strålar är som starkast under sommaren. UV-index ger en bra fingervisning om hur stark strålningen är; det indikerar styrkan av den skadliga delen av solens UV-strålning när den är som starkast. Prognoser över UV-index görs av Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.

Även artificiella källor såsom solarier, sollampor och arbetslivsexponering kan bidra till en individs UV-exponering.

Hälsoeffekter

När man pratar om negativa hälsoeffekter av solljus är det främst UV-strålningens framkallande av DNA-skador man tänker på. Dessa kan leda till utvecklandet av hudcancer, främst malignt melanom men även basalcellscancer och skivepitelcancer. Sedan 1992 klassas UV-strålning som cancerframkallande av International Agency for Research on Cancer (IARC). Malignt melanom är den allvarligaste formen av hudcancer och dess förekomst har ökat kraftigt de senaste decennierna. Den största delen av denna ökning tros bero på ändrade solvanor som gett ökad UV-exponering. Att bränna sig i solen ökar risken för malignt melanom.

Andra negativa effekter på huden till följd av UV-exponering är bland annat något som kallas photoaging, vilket innebär att huden förlorar elasticitet och åldras i förtid. Även ögonen kan ta skada av UV-strålningen med negativa effekter på horn-/bindhinna samt att långvarig och intensiv exponering kan öka risken för grå starr.

Solljuset och UV-strålningen har även positiva hälsoeffekter. Exempelvis behövs UV-strålning (UVB) för hudens bildande av D-vitamin, ett vitamin som är viktigt för kalkbalansen i skelett och tänder samt för skelettets benbildning och tillväxt. På sommaren kan relativt kort solexponering räcka för att tillgodose dagsbehovet av D-vitamin. Exakt hur lång tid som behövs varierar mellan individer eftersom hudtyp och pigmentering är av stor betydelse för hur mycket D-vitamin som bildas; personer med ljus hud kan uppnå tillräckliga nivåer efter bara 15 minuters exponering av ansikte, hals, armar och händer. För personer med mörkare hud krävs längre exponeringstid. Det går också att tillgodogöra sig D-vitamin genom kosten, där främsta källorna är fet fisk såsom lax och berikade mejeri- och växtbaserade produkter.

UV-strålning har antiinflammatorisk effekt i huden och hudbesvär såsom eksem och psoriasis brukar bli bättre under sommaren. Exponering av solljus dämpar produktionen av sömnhormonet melatonin, vilket kan bidra till en god dygnsrytm.

Riskbedömning

Insjuknandet i hudcancer har ökat under de senaste decennierna. Malignt melanom, den allvarligaste formen av hudcancer, är den femte vanligaste cancerformen i Sverige. Globalt uppskattas tre av fyra nya fall ha uppkommit till följd av UV-exponering. Bland vuxna under 60 år är sjukdomen vanligare bland kvinnor än män, vilket tros vara kopplat till skillnader i solvanor. Det ökande insjuknandet signalerar om vikten av förebyggande arbete. Genom att begränsa sin exponering, särskilt mitt på dagen när solen är som starkast, kan man minska risken för cancer och andra negativa hälsoeffekter. Att vistas i skugga, bära täckande kläder eller att använda solskyddsmedel är bra sätt att skydda sig.  

Barns hud är extra känslig för solens strålar och dessutom spenderar barn ofta mer tid utomhus än vuxna. Även om hudcancer är mycket ovanligt bland barn så tros barndomens solexponering påverka framtida risk för dessa cancerformer. Det är därför särskilt viktigt att skydda barnen från långvarig eller stark solexponering. Exempelvis är tillgång till skuggiga platser på förskolors och skolors gårdar av stor vikt. 

Solariesolning innebär ökad risk för hudcancer. Risken för malignt melanom ökar med antalet solarietillfällen. Därtill har man sett en ökad risk för tidig solarieanvändning jämfört med solariesolning senare i vuxen ålder. Solarium är sedan 2009 klassade som cancerframkallande av IARC. Sedan 1 september 2018 gäller en 18-årsgräns för att sola i kosmetiskt solarium i Sverige.

Mer information

Statens meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI)

Strålsäkerhetsmyndigheten

World Health Organization (WHO)

IMM Miljöhälsorapport 2017

Miljöhälsorapport 2021