Perfluorerade och polyfluorerade ämnen

Kontaktperson vid IMM: Professor Helen Håkansson

Kontaktperson vid IMM: Professor Agneta Åkesson

Kontaktperson vid IMM: Docent Mattias Öberg

 

Bakgrund

Perfluorerade och polyfluorerade ämnen (PFAS) är samlingsnamnet för en stor grupp fluorerade ämnen. Kännetecknande för dessa är att de innehåller en fullständigt (per-) eller delvis (poly-) fluorerad kolkedja. De mest uppmärksammade PFAS-varianterna är perfluoroktansulfonat (PFOS) och perfluoroktansyra (PFOA). PFAS har använts sedan 1950-talet inom industrin och återfinns i ett stort antal konsumentprodukter. De unika vatten-, smuts- och fettavvisande egenskaperna samt den extrema motståndskraften mot nedbrytning, både kemiskt och biologiskt, bidrar till substansernas användbarhet. Impregneringsmedel, rengöringsmedel och medel för ytbehandling av produkter som livsmedelsförpackningar och textilier är exempel på några av PFAS användningsområden. Brandsläckningsskum är ett annat användningsområde för PFAS. Antalet PFAS varianter har stadigt ökat och det finns numera över 4700 PFAS-ämnen.

Förekomst och exponering

PFAS läcker ut till miljön från många olika industrier och varor. De kemiska egenskaperna gör att PFAS lätt sprids i vattenmiljön och når såväl grund- som dricksvatten. Under de senaste decennierna har militär och civil användning av PFAS i brandsläckningsskum fått stor uppmärksamhet då denna användning har medfört förorening av grundvattnet på ett stort antal platser nationellt och internationellt.

I miljön tas PFAS lätt upp och ansamlas i levande organismer där de huvudsakligen återfinns i lever och blod. Förutom att binda till proteiner, som albumin, så binder många PFAS till fettsyra-bindande proteiner. Beroende på vilken PFAS-variant det rör sig om tar det veckor eller år för kroppen att utsöndra dessa kemikalier. PFAS kan också överföras till foster via moderkakan och till spädbarn via modersmjölk.

Människor exponeras huvudsakligen för PFAS via mat, antingen direkt via livsmedlet eller indirekt via matförpackningarna. Fisk och skaldjur har pekats ut som betydande exponeringskällor och för ammade spädbarn är modersmjölk en betydande källa. Människor kan även exponeras för PFAS via förorenat dricksvatten. Genom användning av kemiska produkter eller varor som behandlats med PFAS kan exponering även ske via huden. Människor kan också exponeras genom inandning av förorenat damm. Den genomsnittliga exponeringen i Sverige är 60 ng PFOS/kg kroppsvikt och dag, respektive 2 ng PFOA/kg kroppsvikt och dag. Halterna av dessa PFAS-varianter ökade succesivt fram till och med 2010, men har därefter minskat. Istället syns en ökning av andra PFAS-varianter. 

Hälsoeffekter

Kunskapen om PFAS skadliga hälsoeffekter kommer framförallt från studier av PFOS och PFOA i försöksdjur. Sådana studier visar att lever, fettmetabolism, sköldkörtelhormoner och immunsystemet påverkas vid PFAS-exponering. Lägre födelsevikt, försämrad tillväxt, försenad skelettbildning och könsmognad, beteendeförändringar, samt minskad överlevnad har observerats hos nyfödda djur efter exponering under fostertiden.

Studier av befolkningsgrupper med exponering för framför allt PFOS och PFOA via förorenade miljöer har påvisat samband mellan förhöjda serumhalter av PFAS och ökade kolesterol-, fettsyra- och urinsyrahalter i blodet hos människor. Andra befolkningsstudier har visat på samband mellan PFAS-halter i blodet hos mödrar och minskad födelsevikt eller försämrat immunförsvar hos barnet.

Internationella cancerforskningsinstitutet (IARC) bedömde år 2016 att PFOA är en möjlig human carcinogen (klass 2B), som kan öka risken för flera olika tumörsjukdomar.

Riskbedömning och hälsobaserade riktvärden

Europeiska livsmedelsmyndigheten (EFSA) fastställde år 2008 värden för tolerabla dagliga intag (TDI) för PFOS och PFOA baserat på hälsoeffekt-data från djurstudier. Dessa TDI-värden innebär att det bedöms vara utan nämnvärd hälsorisk för människor att exponeras för upp till 150 ng PFOS/kg kroppsvikt och dag samt upp till 1500 ng PFOA/kg kroppsvikt och dag. I en ännu inte slutgiltig bedömning från december år 2018 anger EFSA nya preliminära värden för PFOS och PFOA. Dessa värden är betydligt lägre än tidigare och motsvarar ett dagligt intag på 2 ng/kg/dag för PFOS och 1 ng/kg/dag för PFOA. I den nya bedömningen anges värdena som tolerabelt veckointag (TDI) om 13, respektive, 6 ng/kg kroppsvikt och vecka. Dessa preliminära TDI-värden baseras på data från befolkningsstudier. EFSA bedömer att ytterligare justeringar av dessa värden kan ske under år 2019.

Beräkningar visar att normalbefolkningen både i Sverige och i andra länder överskrider de nya preliminära värdena för PFOS och PFOA; detta gäller i alla åldersgrupper.  Personer med hög fiskkonsumtion, samt även barn och vuxna, som exponeras för PFOS via förorenat dricksvatten, kan kraftigt överskrida de nya preliminära intags-värdena.

EFSA beräknas slutföra sin bedömning av den samlade exponeringen för ett större antal PFAS-ämnen under 2019.

I Sverige har Livsmedelsverket tagit fram en åtgärdsgräns för med avseende på PFAS i dricksvatten. Åtgärdsgränsen är baserad på EFSAs riskbedömning från 2008 och ligger på 90 nanogram PFAS/liter dricksvatten. Om detta värde överskrids bör man snarast vidta åtgärder för att sänka PFAS-halten.

Reglering

Sedan juni 2008 är det förbjudet, med vissa undantag, att använda PFOS och ämnen som kan brytas ned till PFOS i kemiska produkter och varor inom EU. Sedan 2009 är PFOS inkluderad i Stockholmskonventionen för persistenta organiska miljögifter samt i FNs LRTAP-konvention. För PFOA och övriga PFAS-ämnen finns det idag inga restriktioner, men det finns beslut om att börja förbjuda PFOA inom EU från och med juli 2020.

Mer information

3M (2000). Sulfonated Perfluorochemicals in the Environment: Sources, Dispersion, Fate and Effects. U.S. Federal Register OPPT-2002-0043-0005.

Borg D och Håkansson H (2012). Environmental and health risk assessment of perfluoroalkylated and Polyfluoroalkylated Substances (PFASs) in Sweden. Naturvårdsverket Rapport 6513. ISBN 978-91-620-6513-3.

ECHA. ANNEX XVII TO REACH – Conditions of restriction. Entry 68 - PFOA

EFSA (2008). Opinion of the Scientific Panel on Contaminants in the Food chain on Perfluorooctane sulfonate (PFOS), perfluorooctanoic acid (PFOA) and their salts, The EFSA Journal (2008), Journal number, 653, 1-131.

EFSA (2018) Risk to human health related to the presence of perfluorooctane sulfonic acid and perfluorooctanoic acid in food. Tillgänglig via https://www.efsa.europa.eu/en/efsajournal/pub/5194 

EU (2006). EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2006/122/EG. Europeiska unionens officiella tidning. 27.12.06; L 372/32 – L372/34.

Glynn A, Berger U, Bignert A, Shahid U, Aune M, Lignell S och Darnerud PO (2012). Perfluorinated alkyl acids in blood serum from primiparous women in Sweden: serial sampling during pregnancy and nursing, and temporal trends 1996-2010. Environmental Science & Technology, 46:9071-9079.

Glynn A, Benskin J, Lignell S, Gyllenhammar I, Aune M, Cantillana T et al. Temporal trends of perfluoroalkyl substances in pooled serum samples from first-time mothers in Uppsala 1997-2014. Report to the Swedish EPA (the Health-Related Environmental Monitoring Program), Livsmedelsverket, Uppsala, Department of Environmental Science and Analytical Chemistry (ACES), Stockholm University; 2015.

Haug LS, Huber S, Becher G, Thomsen C (2011). Characterization of human exposure pathways to perfluorinated compounds – comparing exposure estimates with biomarkers of exposure. Env Int. 37:687-693.

Miljöhälsorapport 2017

OECD Portal on Per and Poly Fluorinated Chemicals. http://www.oecd.org/chemicalsafety/portal-perfluorinated-chemicals/

United Nations Economic Commission for Europe (2009). Revision of the protocol on persistent organic pollutants. ECE/EB.AIR/2009/9

United Nations Environment Programme (2009). Report of the conference of the parties of the Stockholm convention on persistent organic pollutants on the work of its fourth meeting. UNEP/POPS/COP.4/38. 2009.