Skip to main content

Ozon

Kontaktperson vid IMM: Professor Göran Pershagen
Kontaktperson vid IMM: Docent Tom Bellander

Bakgrund

Ozon är en luftförorening med regional spridning. Förhöjda halter av marknära ozon beror huvudsakligen på atmosfärskemiska reaktioner mellan blandningar av flyktiga organiska föreningar och kväveoxider.

På sommaren är ozonhalterna som högst och i södra Sverige överskrids en nivå på 120 μg/m3 under 20-150 timmar per år och 150 μg/m3 överskrids under 2-20 timmar. Dessa värden överskrids betydligt oftare i centrala och västra Europa. Ozonkoncentrationen varierar under dagen så att halterna är högst på eftermiddagen och lägst tidigt på morgonen. Halterna är lägre i tätortsområden jämfört med omgivande områden, vilket beror på att ozon reagerar med kvävemonoxid från trafiken.

Bedömning av hälsoeffekter

Människans exponering beror på halterna av ozon utom- och inomhus samt på det egna aktivitetsmönstret, exvis resor mellan bostad och arbetsplats. De flesta utomhusaktiviteter äger rum på sommaren och under dagtid när halterna av ozon når sitt maxvärde. Dessutom är halterna högre på landsbygden och i förorter till större städer, områden där en stor del av befolkningen bor.

Ozons toxicitet är i huvudsak koncentrerad till lungan och involverar troligen en mängd sekundära biokemiska mediatorer som kan bidra till toxiska effekter i lungorna. Effekter på luftvägarna har undersökts i många exponeringsstudier på människa. Några av de uppvisade effekterna är kvalitativt lika de som observerats i djurexperiment, t ex inflammatoriska reaktioner och effekter på lungfunktion. Den lägsta koncentrationen som påverkar lungfunktionen i vila och under kortare tid (2 timmar) är omkring 1000 μg/m3. Dessa effekter åtföljs ofta av subjektiva symptom som hosta, värk i bröstet och anfåddhet.

Det är stor variation i känslighet mellan individer. I motsats till kvävedioxid verkar ozon ge upphov till samma effekter på lungfunktion och retbarhet i luftrören hos personer med astma och friska personer. Nya rapporter om inflammatoriska reaktioner i luftvägarna antyder dock att astmatiska personer kan vara känsligare för ozon och eftersom dessa ofta redan har en försämrad lungfunktion blir den kliniska förändringen mycket större än för friska personer.

Det finns studier som antyder att ozon kan öka effekterna av luftburna allergener. Ingen bestämd slutsats kan dock dras huruvida ozon förstärker den allergiska reaktionen.

Genotoxiska och carcinogena effekter av ozon har undersökts i olika experimentella system. Det finns dock inga övertygande bevis för dessa effekter. Även ozons förmåga att agera som tumörpromotor har undersökts, men kan inte styrkas.

Rekommenderade riktvärden

Korttidsexponering

Den bästa informationen om ozons hälsoeffekter kommer från relativt kortvariga höga exponeringar. Riskbedömningen baseras i första hand på humandata.

Ozon är en jämförelsevis väl studerad luftförorening och effekterna måste anses vara väl dokumenterade. Potentiellt känsliga grupper har testats, även under fysisk ansträngning. Sålunda är endast en liten säkerhetsfaktor motiverad. Det föreligger dock en stor variation i känslighet mellan olika individer, och effekter har observerats även vid den lägsta koncentrationen som testats i humanexperiment, 160 μg/m3. En osäkerhetsfaktor på 2 skulle leda till ett rekommenderat riktvärde på 80 μg/m3 beträffande korttidsexponering. Detta värde avser att skydda även den mest känsliga delen av befolkningen. Om riktvärdet uttrycks som 1-timmes maxvärde innebär det en extra säkerhetsmarginal, eftersom vissa av de kontrollerade studierna har utförts med längre exponeringstid.

Det föreslagna riktvärdet överskrids för närvarande och bör betraktas som ett mål för åtgärder syftande till att förhindra ogynnsamma hälsoeffekter.

Långtidsexponering

Det finns inga kontrollerade humanstudier med långtidsexponering och det epidemiologiska underlaget för en riskbedömning är mycket sämre än för korttidsexponering. Inte heller de experimentella studierna ger tillräckligt stöd för ett långtidsriktvärde för ozon.

För närvarande kan därför inte underlaget betraktas som tillräckligt för ett långtidsriktvärde. Det föreslagna korttidsriktvärdet bör dock innebära ett visst skydd mot eventuella effekter av ozon till följd av långtidsexponering.

Mer information

IMM-rapport 1/96: Ozon - Hälsoriskbedömning och förslag till riktvärden.

Scandinavian Journal of Work, Environment & Health, Vol. 22, Suppl. 3, 1996: Health risk evaluation of ozone.