Skip to main content

Kväveoxid

Kontaktperson vid IMM: Docent Tom Bellander

Bakgrund

De kväveoxider som behandlas här är kvävemonoxid (NO) och kvävedioxid (NO2). Vid förbränningsprocesser bildas primärt kvävemonoxid som sedan oxideras till kvävedioxid i luften. Den huvudsakliga källan till exponering för kvävedioxid utomhus i tätorter är trafiken. I hem med gasspisar eller gaseldade varmvattenberedare är koncentrationen av kvävedioxid i allmänhet högre inomhus än utomhus.

Utomhuskoncentrationen av kväveoxider är högre under rusningstider, under vintertid (när uppvärmning behövs) och under inversionsperioder. Under sommartid kan perioder av ihållande högtryck leda till förhöjda halter av kväveoxid i tätorter.

Bedömning av hälsoeffekter

Kvävedioxid (NO2)

Det finns inga klara bevis för att kvävedioxid är carcinogent. Riskbedömningen baseras därför på generella toxiska effekter på lungan och luftvägarna. Vid kontrollerade exponeringar med försökspersoner är en ökad bronkiell reaktivitet den effekt som är av huvudsaklig betydelse. Hos personer med astma kan denna effekt påvisas vid halter motsvarande höga omgivningskoncentrationer. Vid dessa koncentrationer kan exponering även ge bronksammandragande effekter hos känsliga grupper, t ex personer med kronisk obstruktiv bronkit och astma.

I epidemiologiska studier har rapporterade effekter varit i första hand besvärsreaktioner och symptom från andningsorganen.

Kvävemonoxid (NO)

Kvävemonoxid bildas endogent hos människor och djur och har ett antal viktiga funktioner så som reglering av kärlvidd och blodtryck, reaktivitet i perifera och centrala nervsystemet samt i immunförsvaret. Inandning av höga halter kvävemonoxid ger kärlvidgande effekter i lungan.

Rekommenderade riktvärden

Kvävedioxid

Ett 1-timmes riktvärde för kvävedioxid i omgivningsluften bör baseras på studier av människor, eftersom man i akuta djurförsök använder mycket högre koncentrationer. Den kritiska effekten är ökning av bronkiell reaktivitet hos personer med astma och 200 μg/m3 bedöms vara lägsta effektnivå. Effekten är liten och övergående, men ändå av klinisk betydelse för en känslig grupp i befolkningen. En säkerhetsmarginal bör dock tillämpas eftersom de känsligaste personerna (med allvarlig astma) inte har studerats, sena effekter är inte inkluderade, ej heller interaktioner med andra föroreningar eller låga temperaturer. Ett 1-timmes riktvärde på 100 μg/m3 rekommenderas. Detta värde ger också en säkerhetsmarginal för den lägsta effektnivån för ökat luftvägsmotstånd, 560 μg/m3. Ur folkhälsosynpunkt behöver ett värde på 100 μg/m3 inte nödvändigtvis behandlas som ett max-värde (som aldrig får överskridas) utan kan t ex uttryckas som en 99-percentil (kan överskridas 88 timmar om året).

Epidemiologiska data är inte tillräckligt säkra beträffande kvävedioxids specifika roll och kan därför inte användas som underlag för ett 24-timmars riktvärde eller ett långtidsriktvärde. Data rörande fördelningar av kvävedioxidkoncentrationer i omgivningsluft indikerar att ett 1-timmes medelvärde på 100 μg/m3 (99-percentil) motsvarar ett långtidsvärde (halvårsmedelvärde) på ca 40 μg/m3. En utomhusnivå på 40 μg/m3 motsvarar en inomhuskoncentration på 20-25 μg/m3 om inga inomhuskällor finns. Detta värde ligger under de nivåer vid vilka effekter har rapporterats efter inomhusexponering för kvävedioxid.

Sammanfattningsvis rekommenderar IMM ett korttids (1-timmes) hälsobaserat riktvärde på 100 μg/m3, vilket skulle motsvara ett långtidsmedelvärde (halvår) på ca 40 μg/m3.

Mot bakgrund av vissa epidemiologiska data rörande utomhusexponering är det möjligt att det föreslagna långtidsmedelvärdet (halvår) på 40 μg/m3 endast innebär en liten eller ingen säkerhetsmarginal.

Kvävemonoxid

Eftersom det finns relativt få rapporter om ogynnsamma effekter efter inhalation av kvävemonoxid och det är oklart huruvida dessa effekter orsakas av kvävemonoxid eller av kvävemonoxid som oxiderats till kvävedioxid, anser vi det inte meningsfullt att föreslå ett hälsobaserat riktvärde för kvävemonoxid.

Mer information

IMM-rapport 1/94: Kväveoxider - Hälsoriskbedömning och förslag till riktvärden.

Scandinavian Journal of Work, Environment & Health, Vol. 19, Suppl. 2, 1993: Health risk evaluation of nitrogen oxides.