Kadmium

Förekomst

Kadmium är en mycket giftig metall, som har spridits i miljön genom bland annat gruv- och metallindustrin, förbränning av avfall, samt via mineralgödsel. Användningen av kadmium har minskat avsevärt under de senaste decennierna i och med utökade förbud och krav på utfasning. Utsläpp av kadmium till luft sker främst vid sopförbränning, metalltillverkning/återvinning och förbränning av fossila bränslen och en del av detta kadmium hamnar slutligen på våra åkermarker. Förutom deponering av kadmium från luften kan mineralgödsel och avloppsslam utgöra betydande källor för kadmiumtillförseln till åkermark. Växternas rötter tar upp kadmium och halten i grödorna varierar beroende på växtslag, tillförseln av kadmium till marken och markförhållanden. Åkermark med lägre pH kan medföra ökade kadmiumhalter i grödor.

Exponering

Kosten är den största exponeringskällan för kadmium hos den icke-rökande delen av befolkningen, vilket gör att exponeringen startar tidigt i livet och fortsätter under en individs hela livstid. Som alla växter innehåller tobak förhöjda halter av kadmium och upptaget av kadmium i lungan är effektivt, vilket gör att tobaksrök är en betydande exponeringskälla. Under graviditeten ansamlas kadmium i moderkakan vilket gör att överföringen av kadmium till fostret är låg. Det genomsnittliga dagsintaget via kosten uppskattas till 10–20 μg, men en liten del av befolkningen får i sig betydligt mer. Spannmålsprodukter, inklusive ris, rotfrukter och grönsaker bidrar i genomsnitt till 80 % av det totala intaget av kadmium. Höga halter påträffas även i vissa delar av skaldjur, inälvsmat (njure och lever), samt vissa vilt växande svampar, kakao och fröer. Generellt så bidrar dricksvatten lite till det total intaget via kosten; förhöjda koncentrationer i privata brunnar har dock uppmätts framför allt i Dalarna. Upptaget av kadmium i tarmen är vanligtvis bara några procent av intagen mängd, men högre upptag förekommer hos individer med järnbrist och gravida kvinnor. Detta beror till största delen på att upptaget av kadmium från kosten ökar vid låga järndepåer. Låga järndepåer är vanligt förekommande bland gravida samt bland kvinnor i barnafödande ålder genom järnförluster i samband med menstruationen. Detta gör att kvinnor generellt har högre kadmiumbelastning än män. Rökare har flera gånger högre kadmiumhalt i blod och i regel minst dubbelt så mycket kadmium i njurarna jämfört med icke-rökare. Passiv rökning har inte visats öka kadmiumhalten i kroppen. Trots minskad användning av kadmium, inklusive kadmiumhaltig mineralgödsel, så finns inga tydliga indikationer på att exponeringen minskar i Sverige. 

Hälsoeffekter

Kadmium ansamlas framför allt i njurarna. Kadmiummängden i njurarna ökar under en stor del av livet beroende på att den biologiska halveringstiden är 10–30 år. Njurens tubulära återresorption av lågmolekylära proteiner från primärurinen tillbaka till blodet anses i gällande riskbedömning vara en första indikation på en negativ effekt av kadmium. Viss osäkerhet råder emellertid över tolkningen av de samband som observerats mellan kadmium och tubulär njurpåverkan vid låg exponering. Vid mycket hög kadmiumbelastning anses även njurens förmåga att rena blodet från nedbrytningsprodukter försämras. 

Mycket talar för att kadmium kan öka risken för benskörhet och frakturer vid betydligt lägre exponeringsnivåer än man tidigare trott, inklusive de nivåer vi exponeras för i Sverige. Eftersom benskörhetsfrakturer ger stora samhällskostnader och mycket lidande för de drabbade, utgör sannolikt kadmiums negativa effekt på skelettet ett betydande folkhälsoproblem. Dessutom pekar senare tids forskning på att kadmium kan ha betydelse för uppkomsten av hjärt-kärlsjukdom. Kadmium är klassificerad som cancerframkallande då man har sett en ökad risk för lungcancer bland yrkesexponerade. Det finns även indikationer på att kadmium kan öka risken för vissa hormonberoende cancerformer så som livmodercancer, och risken för övergripande dödlighet, men flera studier behövs för att kunna fastställa eventuella orsakssamband. Trots att överföringen av kadmium till fostret är låg så tyder senare tids forskning på att mammans kadmiumexponering under graviditeten kan påverka barnets tillväxt och kognitiva utveckling. Huruvida det är de låga kadmiumhalterna som når fostret eller ansamlingen av kadmium i moderkakan som bidrar till dessa effekter återstår att utreda. Även den fortsatta exponeringen under barnaåren tycks påverka barnets tillväxt och kognitiva utveckling.

Riskbedömning

EU:s livsmedelsmyndighet EFSA har bedömt hälsoriskerna relaterade till förekomsten av kadmium i livsmedel genom en omfattande kartläggning av data fram till 2008, samt en uppdatering 2011. Njureffekter bedömdes fortfarande vara den effekt som riskbedömningen ska utgå ifrån. Det tolerabla veckointaget (TWI) för kadmium, dvs. den nivå där allvarliga effekter inte förväntas uppstå, landade på 2,5 μg/kg kroppsvikt och vecka, vilket skulle motsvara en koncentration i urin vid 50-års ålder på 1 µg kadmium/g kreatinin hos 95% av befolkningen. TWI ligger nära medelintaget för vuxna i Europa (2,3 μg kadmium/kg kroppsvikt och vecka), men högre intag kan förekomma hos barn, vegetarianer, rökare, och individer som bor i förorenade områden. Det finns därmed ingen marginal mellan det uppskattade intaget och TWI, och EFSA konkluderar att kadmiumexponeringen i populationen bör minskas. 

Livsmedelsverkets har nyligen beslutat sänka gränsvärdet för kadmium i dricksvatten från 5 till 0,5 µg/liter från 2026 (LIVSFS 2022:12).

Mer information

European Food Safety Authority (EFSA). Cadmium in food -Scientific opinion of the Panel on Contaminants in the Food Chain. EFSA Journal. 980:1-139, 2009.

EFSA. Cadmium dietary exposure in the European population. EFSA Journal. 10(1):2551-88, 2012.

EFSA Panel on Contaminants in the Food Chain (CONTAM); Scientific Opinion on tolerable weekly intake for cadmium. EFSA Journal 2011;9(2):1975.

Long-term cadmium exposure and the association with bone mineral density and fractures in a population-based study among women.
Engström A, Michaëlsson K, Suwazono Y, Wolk A, Vahter M, Akesson A
J Bone Miner Res 2011 Mar;26(3):486-95

Cadmium exposure and cognitive abilities and behavior at 10 years of age: A prospective cohort study.
Gustin K, Tofail F, Vahter M, Kippler M
Environ Int 2018 04;113():259-268

Low-level maternal exposure to cadmium, lead, and mercury and birth outcomes in a Swedish prospective birth-cohort.
Gustin K, Barman M, Stråvik M, Levi M, Englund-Ögge L, Murray F, Jacobsson B, Sandberg AS, Sandin A, Wold AE, Vahter M, Kippler M
Environ Pollut 2020 Oct;265(Pt B):114986

IARC. A review of human carcinogens: Arsenic, metals, fibres, and dusts. IARC Monographs on the Evaluation of Carcinogenic Risks to Humans, International Agency for Research on Cancer; 2012.

Livsmedelsverket. Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten. LIVSFS 2022:12.

Adherence to the EAT-Lancet diet in relation to mortality and exposure to food contaminants in population-based cohorts of Swedish men and women.
Pitt S, Kałuża J, Widenfalk A, Åkesson A, Wolk A
Environ Int 2024 Feb;184():108495

Urinary cadmium and mortality from all causes, cancer and cardiovascular disease in the general population: systematic review and meta-analysis of cohort studies.
Larsson SC, Wolk A
Int J Epidemiol 2016 06;45(3):782-91

Long-term cadmium exposure and fractures, cardiovascular disease, and mortality in a prospective cohort of women.
Tägt J, Helte E, Donat-Vargas C, Larsson SC, Michaëlsson K, Wolk A, Vahter M, Kippler M, Åkesson A
Environ Int 2022 Mar;161():107114

Review of cadmium exposure and smoking-independent effects on atherosclerotic cardiovascular disease in the general population.
Fagerberg B, Barregard L
J Intern Med 2021 Dec;290(6):1153-1179