Icke-joniserande strålning

Kontaktperson vid IMM: Professor Maria Feychting

Bakgrund

Icke-joniserande strålning kommer från den del av det elektromagnetiska spektrumet där frekvensen och energin är för låg för att ge upphov till jonisering och skiljer sig därför radikalt från joniserande strålning. Den icke-joniserande strålningen sträcker sig från statiska fält över kraftfrekventa och radiofrekventa fält till synligt ljus och UV-strålning. International Commission on Non-Ionizing Radiation Protection (ICNIRP) följer forskningen om hälsorisker och utarbetar vetenskapligt baserade riktlinjer för att skydda mot hälsoskadlig exponering som följs av flertalet länder inklusive de flesta EU-medlemmar.

Kraftfrekventa magnetfält

Exponering

Elektricitet är en förutsättning för ett modernt samhälle. Den ger upphov till så kallade kraftfrekventa magnetfält i samband med produktion, transmission, distribution och användning. Avgörande för exponeringen är bland annat strömstyrka och avstånd till källan, men inte spänningen. Allmänheten exponeras främst i bostäder, skolor och arbetsplatser som är belägna intill kraftledningar eller som av andra skäl, t ex närliggande transformatorstation eller vagabonderande strömmar, har förhöjda nivåer inomhus. Hög, men mycket kortvarig, exponering kan uppstå vid användning av elektrisk apparatur som hålls nära kroppen, t.ex. rakapparat eller hårtork. Vissa yrkesgrupper kan ha exponering på arbetsplatsen som är betydligt högre än allmänhetens, t ex kraftverksarbetare och smältugnsarbetare.

Hälsoeffekter och riskbedömning

Vid exponering för lågfrekventa elektriska och magnetiska fält är det väl känt att elektriska strömmar induceras i kroppen och att dessa, om de blir tillräckligt starka, kan ge akuta men vanligtvis övergående effekter på t.ex. nervsystemet. Aktuella referensvärden är satta för att skydda mot dessa effekter. Allmänhetens exponering ligger flera storleksordningar under referensvärdena och det är endast för vissa yrkesgrupper som exponeringen kan komma i närheten av referensvärdena.

Omfattande forskning har undersökt om det skulle kunna finnas hälsoeffekter vid långvarig exponering på nivåer under referensvärdena, d.v.s. vid sådana fält som allmänheten kan utsättas för. Experimentell forskning har inte kunnat påvisa någon biologisk mekanism som skulle kunna leda till detta. Trots detta visar ett stort antal epidemiologiska studier på en överrisk för leukemi hos barn med förhöjda magnetfält i sin bostad. Överriskerna för leukemi har setts i bostäder med magnetfält från omkring 0,3 - 0,4 mikrotesla. En mycket liten andel av bostäder i Sverige exponeras för sådana fält. För andra hälsoeffekter finns dock inget vetenskapligt stöd, men ytterligare forskning pågår, framförallt avseende neurodegenerativa sjukdomar. Det finns inget vetenskapligt stöd för att elektriska eller magnetiska fält har någon betydelse för de besvär som rapporteras av personer som uppfattar sig som elöverkänsliga.

Svenska myndigheter rekommenderar att försiktighetsprincipen tillämpas på grund av de möjliga överriskerna för leukemi hos barn. Enligt denna bör förhöjd exponering undvikas om det kan ske utan stora kostnader eller andra olägenheter. I praktiken innebär detta att nybyggnation i närheten av kraftledningar inte bör sker utan noggrann prövning.

Radiofrekventa elektromagnetiska fält

Exponering

Radiofrekventa elektromagnetiska fält används framförallt för trådlös kommunikation, exempelvis radio- och TV-sändningar, mobiltelefoni, trådlösa nätverk, men även inom medicin, exempelvis vid magnetkameraundersökningar. Mobiltelefoni ger upphov till exponering från såväl de enskilda telefonerna som de basstationer som sköter radiokommunikationen mellan telefoner och det övriga nätet. Trådlösa nätverk, övervakningssystem och andra tillämpningar i hem och på arbetsplatser och ger också upphov till exponering för radiofrekventa fält i både den allmänna miljön och i arbetsmiljön. Styrkan på fälten avtar snabbt med avståndet från källan. Från mobiltelefonerna sker exponering endast i telefonens omedelbara närhet och framförallt vid samtal, d.v.s. när mobiltelefonen sänder till basstationen. Nivåerna varierar med typ av telefon/nätverk och närhet till basstation. Mobiltelefoner anpassar automatiskt sändningsstyrkan och kan använda lägre nivåer ju närmare en basstation man befinner sig. Basstationerna och övrig miljöexponering ger fortlöpande exponering till hela kroppen men på nivåer som är mycket låga i förhållande till vad telefonen ger.

Hälsoeffekter och riskbedömning

Den enda kända effekten av exponering för radiofrekventa elektromagnetiska fält är en temperaturstegring i den exponerade vävnaden till följd av den energi som absorberas. Ju högre frekvenser som används desto ytligare absorberas energin. Kroppen kan effektivt hantera mindre temperaturökningar, så som exempelvis sker vid intensiv fysisk aktivitet, men höga temperaturstegringar kan vara skadliga och leda till exempelvis värmeslag eller brännskador. Befintliga referensvärden skyddar mot skadlig uppvärmning, och är satta med mycket stor säkerhetsmarginal. Exponeringen från en telefon som hålls vid örat kan komma i närheten av dessa referensvärden. Däremot är miljöexponeringen från basstationer och trådlösa nätverk flera storleksordningar lägre än referensvärdena. ICNIRP granskar kontinuerligt den vetenskapliga litteraturen om potentiella hälsoeffekter av elektromagnetiska fält och publicerade i början av 2020 uppdaterade riktlinjer för radiofrekventa fält. Exponeringsnivåerna från både tidigare generationers mobiltelefoni och det som är känt om nya generationer såsom 5G håller sig under riktlinjerna. För de högre frekvenser som används eller planeras att användas av 5G är ICNIRP:s uppdaterade riktlinjer mer detaljerade än tidigare.

Eftersom mobil kommunikation använder delvis ny teknik och praktiskt taget hela befolkningen är exponerad har det varit angeläget att undersöka om det skulle kunna finnas hälsoeffekter via någon annan, hittills okänd mekanism. Omfattande forskningsprogram har undersökt många olika aspekter och prövat många olika hypoteser utan att någon hittills okänd mekanism har upptäckts. Epidemiologisk forskning har bland annat haft ett fokus på hjärntumör och annan cancer i relation till användning av mobiltelefoni. Även om resultaten inte varit helt samstämmiga är den sammantagna bedömningen att någon förhöjd risk inte framkommit. Denna bedömning stöds av det faktum att förekomsten av hjärntumör i den nationella statistiken inte har ökat sedan mobiltelefoni introducerades. Epidemiologisk forskning har också studerat effekter av de mycket låga nivåer av radiofrekventa fält som finns i miljön, exempelvis från trådlösa nätverk, basstationer och radio- och TV-master, dock utan att finna några belägg för att det skulle föreligga risker. Omfattande forskning har också gjorts av andra hälsoeffekter såsom olika typer av symptom (exempelvis huvudvärk, koncentrationssvårigheter, sömnbesvär), kognitiva effekter, reproduktionseffekter m.m. De enstaka överrisker som framkommit, till exempel på spermiekvalitet eller beteendestörningar hos barn med exponerade mammor, kan med stor sannolikhet förklaras på annat sätt än med exponering för radiofrekventa fält.

Trots att inget hittills framkommit som ger anledning till oro fortsätter forskningen bland annat för att effekter som uppstår efter mycket lång exponering ska kunna upptäckas och för att flera möjliga hälsoeffekter ska kunna följas upp. I ljuset av att praktiskt taget hela befolkningen är exponerad är det viktigt att forskningen följs noggrant och att frågan vid behov tas upp till förnyad bedömning. Världshälsoorganisationen arbetar för närvarande med en heltäckande hälsoriskbedömning.

Mer information

SCENIHR, EU Scientific Committee on Emerging Newly Identified Health Risks: Potential health effects of exposure to electromagnetic fields (EMF)

ICNIRP

ICNIRP exposure guidelines

IMM Miljöhälsorapport 2013

IMM Miljöhälsorapport 2017

Strålsäkerhetsmyndigheten: Magnetfält och trådlös teknik

USA Food and Drug Adminiatration (FDA): Scientific Evidence for Cell Phone Safety

WHO: EMF projekt