Miljötobaksrök

Kontaktperson vid IMM: Docent Anna Bergström

Bakgrund

Tobaksrök är en komplex blandning av mer än 4 000 ämnen i form av gaser och partiklar. Några av rökens giftiga och/eller irriterande ämnen i gasform är kolmonoxid, kvävedioxid, formaldehyd, dimetylnirtosamin, och cyanväte. Exempel på ämnen i partikelform är benso(a)pyren och kadmium. Över 50 ämnen i tobaksrök kan, eller misstänks kunna, orsaka cancer. Många ämnen förekommer i större mängd i sidoröken än i den rök som rökaren själv inandas. Den passiva exponeringen för tobaksrök kallas miljötobaksrök (äldre benämning: passiv rökning). På engelska används ofta "second hand smoke" eller "environmental tobacco smoke".

Exponering

Enligt Miljöhälsoenkät 2015 är cirka 9,0 % av Sveriges befolkning dagligrökare och ytterligare 4,2 % uppges röka "ibland, men inte dagligen". Enligt samma undersökning uppger 3,1 % av Sveriges vuxna befolkning att de utsätts för daglig exponering för tobaksrök från andra. Bland rökare är exponeringen betydligt högre (12 %) än hos icke-rökare (2,2 %). Knappt 12 % bor ihop med en dagligrökare och enligt Barnens miljöhälsoenkät 2011 vistas 2,0 % av fyraåringarna regelbundet i rökiga miljöer. Det finns stora skillnader i exponering mellan olika grupper av föräldrar. Exempelvis har vart tredje barn till föräldrar med enbart grundskoleutbildning minst en rökande förälder. Andelen exponerade har minskat markant under de senaste åren. Trots detta uppger 11 % av de vuxna att de dagligen känt sig besvärade av andras tobaksrök minst utomhus i närheten av sin bostad. Detta skulle delvis kunna förklaras av en mer negativ attityd till rökning, till följd av att fler vant sig vid en rökfri miljö.

Bedömning av hälsoeffekter

Tobaksrök påverkar kroppens immunförsvar och skadar slemhinnorna i luftvägarna. Samband mellan miljötobaksrök och astma- och allergiutveckling har visats i flera studier. Små barn är särskilt känsliga och utgör därför en riskgrupp. Barn som utsätts för miljötobaksrök får fler luftvägs- och öroninfektioner, och behöver oftare sjukhusvård än oexponerade barn. Barn som exponeras för rök i hemmet riskerar också sänkt lungfunktion. Risken för plötslig spädbarnsdöd fördubblas om modern röker och tycks mest vara kopplad till rökning efter födseln. Men även rökning under graviditeten kan bidrag genom att detta orsakar en minskad födelsevikt som i sin tur är en känd riskfaktor för plötslig spädbarnsdöd.

Det finns ett tydligt samband mellan exponering för miljötobaksrök och risken att utveckla astma, både hos barn och vuxna. WHO beräknar att vart 20:e fall av barnastma i Sverige kan vara relaterat till föräldrarnas rökning. Personer som har astma utgör en särskild riskgrupp som drabbas av direkta besvär och påverkan på lungfunktionen efter exponering av tobaksrök.

Många undersökningar visar ett tydligt orsakssamband mellan miljötobaksrök och lungcancer. Det beräknas att årligen kommer några enstaka icke-rökare och före detta rökare att drabbas av lungcancer till följd av dagens exponering.

Miljötobaksrök orsakar även hjärt-kärlsjukdom. En grov skattning är att ca 80 fall av hjärtinfarkt årligen bland landets icke-rökare och före detta rökare är relaterat till miljötobaksrök.

Riskbedömning

Det finns stora möjligheter för preventiva insatser eftersom effekten av minskad exponering är påtaglig och omfattar förebyggande av flera luftvägssjukdomar (bland annat luftvägsinfektioner och astma hos barn), lungcancer, hjärtinfarkt, samt fall av plötslig spädbarnsdöd. Fortsatta insatser bör riktas till gravida och föräldrar eftersom barn är en särskilt känslig grupp och det finns stora skillnader i rökvanor mellan föräldrar med olika utbildningsnivå. För att begränsa exponering för miljötobaksrök finns en tobakslag som bland annat har till syfte att skydda människor för tobaksrök. Det råder till exempel förbud mot rökning i offentliga lokaler, restauranger och caféer och det finns en allmän rättighet till rökfri arbetsmiljö.

Mer information

Öberg M, Jaakkola MS, Prüss-Üstün A, Schweizer C, A Woodward Second hand smoke: Assessing the burden of disease at national and local levels. Geneva: World Health Organization 2010.
Miljöhälsorapport 2013
Miljöhälsorapport 2017