Ftalater

Kontaktperson vid IMM: Dr. Anna Beronius och Professor Annika Hanberg

Bakgrund

Ftalater är samlingsnamnet på en grupp kemiska ämnen som baseras på ämnet ftalsyra. Dessa ämnen används bland annat som mjukgörare i plast, huvudsakligen i PVC-plast där plasterna kan tillsättas upp till 40 % mjukgörare. Ftalater är inte kemiskt bundna till plasterna vilket gör att de kan läcka ut och spridas till miljön.

Dietylhexylftalat (DEHP) stod tidigare för över hälften av de ftalater som användes i Sverige och är också den som undersökts mest noggrant. Ftalaterna är särskilt uppmärksammade på grund av att flera av dem visat sig vara reproduktionsstörande och hormonstörande.

Exponering

Ftalater förekommer i låga halter i stort sett överallt på jorden. De kommer ut i miljön via läckage och spridning från varor samt från avfallsupplag.

Människor kan exponeras för ftalater genom inandning, från föda och dricksvatten eller genom hudkontakt. Foster kan exponeras om mamman är exponerad för ftalater, och små barn kan exponeras via modersmjölken. Ftalater har tidigare funnits i både bitleksaker och andra plastleksaker, men ett antal av dessa är nu förbjudna för sådan användning (se Reglering, nedan). Inom sjukvården exponeras patienter för ftalater genom plastslangar vid till exempel blodtransfusioner och dialys. Ftalater används även i vissa tapeter av PVC-plast, kablar och golvmaterial. I bostäder finns ftalater ofta i damm.

Eftersom ftalater förekommer överallt i omgivningen exponeras människor troligen kontinuerligt för låga halter under hela livstiden. Svenska studier där halterna av olika kemikalier mätts i urinen hos unga vuxna visar att exponeringen för ftalater är utbredd. Dock verkar halterna minska av flera av de mest problematiska ftalaterna, vilket möjligen reflekterar att dessa börjat fasas ut eller förbjudits.

Bedömning av hälsoeffekter

I djurförsök har man visat att ftalater till exempel påverkar levern, könsorganens utveckling och fortplantningsförmågan, och neurologisk utveckling. Flera ftalater ger minskad testikelvikt, minskad spermieproduktion och minskat anogenitalt avstånd (avståndet mellan anus och genitalierna) hos djur, vilket tyder på störning av normal testosteronsignalering. Många ftalater är idag identifierade eller misstänkta som hormonstörare. Störning av hormonsystemets normala funktion är särskilt allvarlig under fostertiden och tidig utveckling och småbarn och foster bedöms som en särskild riskgrupp.

Även i epidemiologiska studier har man sett samband mellan exponering för ftalater (framförallt DEHP och dibutylftalat, DBP) och påverkan på fertilitet och reproduktionssystemets utveckling och funktion, särskilt hos pojkar/män. Samband har också observerats mellan ftalater och neurologisk utveckling, men befintliga epidemiologiska data är inte tillräckliga för att dra starka slutsatser. Epidemiologiska studier har även rapporterat ett samband mellan ftalater och astma och allergi hos barn, både med exponering under tidig barndom men även moderns exponering under graviditeten. Fler studier behövs dock för att dra starka slutsatser och för att undersöka möjliga underliggande mekanismer.

Hälsobaserade riktvärden

Den Europeiska livsmedelsmyndigheten (EFSA) beräknade 2005 tolerabla dagliga intag (TDI) för DEHP och flera andra ftalater:

  • DEHP – 0,05 mg/kg kroppsvikt per dag
  • dibutylftalat (DBP) – 0,01 mg/kg kroppsvikt per dag
  • bensylbutylftalat (BBP) – 0,5 mg/kg kroppsvikt per dag
  • diisononylftalat (DINP) – 0,15 mg/kg kroppsvikt per dag
  • diisodecylftalat (DIDP) – 0,15 mg/kg kroppsvikt per dag

TDI för DEHP, DBP och BBP baserades på effekter på reproduktionsförmåga, medan TDI för DINP och DIDP baserades på effekter på levern.

I december 2019 publicerade EFSA en uppdaterad riskbedömning för dessa fem ftalater för användandet i material som kommer i kontakt med mat. I denna uppdatering så stod EFSA fast vid tidigare enskilda TDI-värden. Eftersom DEHP, DBP, BBP och DINP alla observerats orsaka effekter på testosteronnivåer under fostertiden som kan leda till effekter på reproduktionen, beräknade man även ett grupp-TDI på 50 µg/kg kroppsvikt per dag för dessa fyra ftalater gemensamt. EFSA drog slutsatsen att människors exponering för ftalater via mat idag ligger långt under dessa riktvärden.

Det ska dock poängteras att spridningen av ftalater är diffus och människor exponeras kontinuerligt för flera olika ftalater från många olika källor under hela sin livstid. Det finns också osäkerheter kring hälsoeffekter och risker från blandningar av ftalater och andra (hormonstörande) kemikalier.

Reglering

Flera ftalater, inklusive DEHP, DBP, BBP och diisobutylftalat (DIBP) är identifierade som särskilt farliga ämnen under EUs kemikalielagstiftning REACH, och är därmed uppförda på den så kallade kandidatlistan. DEHP, DBP, BBP, DIBP och dicyklohexylftalat (DCHP) är identifierade som hormonstörande för människor.

DEHP, DBP och BBP är dessutom sedan januari 2007 förbjudna i leksaker och barnvårdsartiklar inom EU. DINP, DIDP och di-n-oktylftalat (DNOP) är förbjudna att användas i leksaker och barnvårdsartiklar som barn kan stoppa i munnen.

2018 röstade EU-medlemsländerna att förbjuda DEHP, BBP, DBP och DIBP i varor. Förbudet gäller från och med den 8 juli 2020 och innebär att ftalaterna inte får förekomma i halter över 0.1 viktprocent i några varor. Det gäller ftalaterna enskilt, men även summan av de fyra.

Mer information

European Food Safety Authority (EFSA). Update of the risk assessment of di-butylphthalate (DBP), butyl-benzyl-phthalate (BBP), bis(2-ethylhexyl)phthalate (DEHP), di-isononylphthalate (DINP) and di-isodecylphthala te (DIDP) for use in food contact materials. EFSA Panel on Food Contact Materials. EFSA Journal. 2019;17(12):5838

Phthalate diesters and their metabolites in human breast milk, blood or serum, and urine as biomarkers of exposure in vulnerable populations.
Högberg J, Hanberg A, Berglund M, Skerfving S, Remberger M, Calafat AM, et al
Environ. Health Perspect. 2008 Mar;116(3):334-9

Kemikalieinspektionens hemsida (2020), Information om ftalater.

Reproductive and developmental effects of phthalate diesters in males.
Kay VR, Bloom MS, Foster WG
Crit. Rev. Toxicol. 2014 Jul;44(6):467-98

Phthalate esters and childhood asthma: A systematic review and congener-specific meta-analysis.
Li MC, Chen CH, Guo YL
Environ. Pollut. 2017 Oct;229():655-660

Miljöhälsorapport 2017

Urin- och serumhalter av organiska miljöföroreningar hos ungdomar i Skåne. Resultat från den femte delstudien 2017.
Norén E, Lindh CH, Larsson E.
Arbets- och Miljömedicin Syd. Rapport nr 11/2019

Tidstrender för ftalater, bisfenoler, polyaromatiska kolväten (PAH:er) och triklosan i urinprov hos unga män och kvinnor – Resultat från fyra undersökningar mellan år 2000 - 2013.
Norén E, Larsson E, Littorin M, Maxe M, Jönsson BAG, Lindh CH.
Rapport till Naturvårdsverket – 2017-04-06.

Phthalate exposure and male reproductive outcomes: A systematic review of the human epidemiological evidence.
Radke EG, Braun JM, Meeker JD, Cooper GS
Environ Int 2018 12;121(Pt 1):764-793

Phthalate exposure and neurodevelopment: A systematic review and meta-analysis of human epidemiological evidence.
Radke EG, Braun JM, Nachman RM, Cooper GS
Environ Int 2020 04;137():105408

Environmental factors in genitourinary development.
Yiee JH, Baskin LS
J. Urol. 2010 Jul;184(1):34-41

Urinhalter av organiska miljöföroreningar hos unga vuxna - Resultat från födelsekohorten BAMSE.
Zettergren A, Andersson N, Berglund M, Lindh C, Bergström A.
Rapport till Naturvårdsverket 2020-03-31.