Ftalater

Kontaktperson vid IMM: Professor Johan Högberg
Kontaktperson vid IMM: Professor Annika Hanberg

Bakgrund

Ftalater är samlingsnamnet på en grupp kemiska ämnen som baseras på ämnet ftalsyra. I Europa används ftalaterna DIDP, DPHP, DEHP och DINP i störst utsträckning. Ftalater används bland annat som mjukgörare i plast, huvudsakligen i PVC-plast som förekommer i ett stort antal produkter såsom vinylgolv och tapeter. Ftalater är inte kemiskt bundna till plasterna och kan därför läcka ut och spridas till miljön från varor och avfall. 

Exponering

Människor exponeras för ftalater i mat, damm, inandningsluft och produkter. Vuxna exponeras framför allt via mat, och foster exponeras genom mammans blod. Små barn exponeras framför allt via damm i inomhusmiljön, via modersmjölk eller genom att bita och suga på plastföremål. Ftalater bryts ned relativt snabbt i kroppen, men befolkningen exponeras dagligen. Trendstudier av den vuxna svenska befolkningen visar att exponeringen för de strikt reglerade ftalaterna minskar över tid, medan tidstrenden för ersättningsftalater är oklar.

Bedömning av hälsoeffekter

I djurförsök har man visat att vissa ftalater kan påverka hormonsystemet och försämra fortplant­ningsförmågan. Foster är mest känsliga eftersom hor­mon-och fortplantningssystemet är under utveckling under fosterstadiet. Fyra ftalater (DEHP, DBP, BBP och DIBP) är klassificerade som fortplantningsstö­rande i EU:s kemikalielagstiftning på grund av sin antiandrogena effekt. Även andra ftalater har visat hormonstörande effekter i djurförsök. Vissa ftalater (till exempel DINP och DIDP) kan orsaka levereffekter som ses vid ungefär samma doser som effekter på fortplantningsorganen. Det finns även epide­miologiska studier som observerat samband mellan ftalatexponering och allergirelaterade sjukdomar hos barn . Det är dock oklart hur orsakssam­banden för dessa ser ut. Ny forskning har även indi­kerat att det finns samband mellan ftalatexponering och samlingsdiagnoser för beteende-och motoriska funktionsnedsättningar, till exempel adhd.

Med tanke på den diffusa spridningen och den kontinuerliga exponeringen bör de allvarliga effekter som påvisats i djurförsök vara en varningssignal om möjliga allvarliga hälsoeffekter även hos människa. Detta gäller särskilt med tanke på att människor exponeras för flera olika ftalater under en längre tid och det kan finnas risk för att dessa samverkar.

Hälsobaserade riktvärden

EFSA har angett ett TDI för DEHP på 50 μg/kg kroppsvikt, för DBP 10 μg/kg kroppsvikt och för BBP 500 μg/kg kroppsvikt . Det genomsnittliga intaget av DEHP har i olika intagsberäkningar rapporterats till 1–30 μg/kg kroppsvikt och dag, för alla källor exklusive exponering via medicinsk utrustning och arbete. Livsmedel är den största källan till exponeringen, och barn har ett högre intag än vuxna i förhållande till sin kroppsvikt. I nyligen genomförda nordiska studier har det totala intaget av ftalater beräknats utifrån halter av ftalatmetaboliter i urin. Det genomsnittliga intaget av DEHP var 0,8 μg/kg kroppsvikt bland vuxna norrmän och drygt 4 μg/kg kroppsvikt bland danska barn och ungdomar. Bland barnen överskreds TDI för DEHP i enstaka fall, medan ingen av ungdomarna eller de vuxna överskred TDI.

Reglering

Under de senaste åren har successivt striktare lagstiftning tillämpats inom EU för att minska exponeringen för hälsoskadliga ftalater och sedan 2015 krävs tillstånd för att få använda DEHP, BBP, DBP och DIBP inom EU. Tillståndskravet omfattar dock inte importerade varor. Dessa fyra ftalater är sedan 2015 även upptagna i elektronikdirektivet, vilket innebär att de kommer att förbjudas i elektronik på marknaden efter 2019, med undantag för medicinsk utrustning där ett förbud kommer dröja ytterligare två år. Sedan tidigare är DEHP, DBP och BBP förbjudna (inom EU) i leksaker och barnavårdsartiklar i högre halter än 0,1 procent, och ftalaterna DINP, DIDP och DNOP är förbjudna i barnartiklar som barn kan stoppa i munnen. I kosmetika är alla ftalater förutom DEP utfasade eller förbjudna inom EU. Ftalater håller även på att fasas ut inom sjukvården.

Mer information

Högberg J, Hanberg A, Berglund M, Skerfving S, Remberger M, Calafat AM, Filipsson AF, Jansson B, Johansson N, Appelgren M, Håkansson H. Phthalate diesters and their metabolites in human breast milk, blood or serum, and urine as biomarkers of exposure in vulnerable populations. Environ Health Perspect. 2008 Mar;116(3):334-9

Miljöhälsorapport 2013 (barn)

Miljöhälsorapport 2017 (vuxna)

SCENIHR. Opinion on the safety of medical devices containing DEHP plasticized PVC or other plasticizers on neonates and other groups possibly at risk (2015 update). Scientific Committee on Emerging and Newly Identified Health Risks, European Commission; 2015.

EFSA. Opinion of the Scientific Panel on Food Additives, Flavourings, Processing Aids and Materials in Contact with Food (AFC) on a request from the Commission related to Bis(2-ethylhexyl)phthalate (DEHP) for use in food contact materials. EFSA Journal. 2005;243:1-20.

EFSA. Opinion of the Scientific Panel on food additives, flavourings, processing aids and materials in contact with food (AFC) related to di-Butylphthalate (DBP) for use in food contact materials. EFSA Journal. 2005;242:1-17.

EFSA. Opinion of the Scientific Panel on Food Additives, Flavourings, Processing Aids and Materials in Contact with Food (AFC) on a request from the Commission related to Butylbenzylphthalate (BBP) for use in food contact materials. EFSA Journal. 2005;241:1-14.

Kemikalieinspektionen. Förslag till utfasning av fortplantningsstörande och hormonstörande ftalater i Sverige. Rapport från ett regeringsuppdrag. Kemikalieinspektionen, Stockholm. Rapport 07:2014.

Gyllenhammar I, Glynn A, Jönsson BAG, Lindh CH, Darnerud P-O, Lignell S. Concentrations of phthalate metabolites and phenolic substances in urine from first-time mothers in Uppsala, Sweden: temporal trends 2009-2014. Report to the Swedish EPA (the Health-Related Environmental Monitoring Program). Livsmedelsverket; 2016.

Jönsson BAG, Axmon A, Lindh CH, Rignell Hydbom A, Axelsson J, Giwercman A et al. Tidstrender för och halter av persistenta fluorerade, klorerade och bromerade organiska miljögifter i serum samt ftalater i urin hos unga svenska män - Resultat från den tredje uppföljningsundersökningen år 2009-2010. Rapport till Naturvårdsverket, 2010.

Bornehag CG, Sundell J, Weschler CJ, Sigsgaard T, Lundgren B, Hasselgren M, et al. The association between asthma and allergic symptoms in children and phthalates in house dust: a nested case-control study. Environ Health Perspect. 2004;112(14):1393-7.

Braun JM, Sathyanarayana S, Hauser R. Phthalate exposure and children's health. Curr Opin Pediatr. 2013;25(2):247-54.

Bekö G, Weschler CJ, Langer S, Callesen M, Toftum J, Clausen G. Children's phthalate intakes and resultant cumulative exposures estimated from urine compared with estimates from dust ingestion, inhalation and dermal absorption in their homes and daycare centers. PLoS One. 2013;8(4) e62442.

Frederiksen H, Aksglaede L, Sorensen K, Skakkebaek NE, Juul A, Anna-Maria Andersson. Urinary excretion of phthalate metabolites in 129 healthy Danish children and adolescents: Estimation of daily phthalate intake. Environ Res. 2011;111(5):656–63.

Giovanoulis G, Alves A, Papadopoulou E, Cousins AP, Schütze A, Koch HM, et al. Evaluation of exposure to phthalate esters and DINCH in urine and nails from a Norwegian study population. Environ Res. 2016;25(51):80-90.