Fluorid

Kontaktperson vid IMM: Docent Marika Berglund

Förekomst

Fluorid finns naturligt i vissa mineraler i berggrunden, och kan därför långsamt lösas ut till grundvattnet. Höga fluoridhalter är vanliga i bergborrade brunnar i stora delar av Sverige. Fluorid förekommer även i grävda brunnar och i livsmedel. I Sverige finns cirka 50 allmänna dricksvattenanläggningar med halter som överstiger gränsvärdet 1,5 mg/l. De flesta är små och försörjer mindre än 100 personer.

Exponering

Ungefär 1,2 miljoner permanentboende och lika många fritidsboende dricker vatten från enskilda vattentäkter och andra små anläggningar. Problemet med höga fluoridhalter i dricksvattnet är störst i bergborrade brunnar.

Fluorid i livsmedel, till exempel grönsaker, fisk och te, bidrar till exponeringen. Vuxna i Sverige har beräknats få i sig i genomsnitt 0,4 mg per dag från maten, 0,3 mg per dag från vatten och andra drycker vid låga fluoridhalter (lägre än 0,2 mg/l) och 1,5 mg per dag vid en fluoridhalt på 1,0 mg/l. Det sammanlagda intaget beräknades ligga under 1,0 mg per dag för större delen av befolkningen.

I Irland, Schweiz och många stater i USA tillsätts fluor i det kommunala dricksvattnet för att förebygga karies. Detta är inte tillåtet i Sverige. Däremot används fluor i tandkräm och många tandvårdsprodukter. Barn under sex år uppskattas kunna svälja cirka 0,3 mg fluorid dagligen i samband med tandborstning.

Bedömning av hälsoeffekter

Fluorid i dricksvatten tas lätt upp från magtarmkanalen. Hos vuxna stannar ungefär 60 procent kvar i kroppen, och hos småbarn är andelen ännu större. Fluorid byggs in i kristallstrukturen i benvävnad och tänder. Effekter på tänder och ben är därför de mest framträdande.

Ända sedan 1930-talet är det känt att fluorid i dricksvatten förebygger karies. Men det kan också ge fläckar i tandemaljen, så kallad dental fluoros, hos barn i åldern 08 år, då tänderna anläggs. Vid mild form av fluoros är fläckarna vita, medan de i allvarligare form blir mörka och gropiga. Vissa studier tyder också på att allvarlig fluoros ökar risken för karies. Det är endast en liten skillnad mellan de fluoridhalter i vatten som ger positiva och de som ger negativa hälsoeffekter. Hos barn överlappar det fluoridintag som skyddar mot karies det intag som ökar risken för fläckar på tandemaljen.

Så kallad osteofluoros är ett sjukdomstillstånd som kan uppkomma efter lång tids exponering för förhöjda halter av fluorid som inlagras i benvävnaden. Detta leder till ökad benmassa och bentäthet, vilket bland annat ger smärta och stelhet i lederna och minskad rörlighet. Osteofluoros är känt från områden i till exempel Kina, Indien och delar av Afrika där exponeringen för fluorid är mycket hög.

I flera studier har man undersökt om det finns ett samband mellan fluoridintag och ökad risk för benbrott, men resultaten är inte samstämmiga. Ett par studier har dock visat en signifikant överrisk, särskilt för höftledsfrakturer, där fluoridhalten varit 4,0-8,0 mg/l. Eftersom särskilt äldre kvinnor drabbas av frakturer kan de också antas vara känsliga för höga halter fluorid.

Rekommenderade riktvärden

Livsmedelsverkets gränsvärde för fluorid i vattenledningsvatten är 1,5 mg/l (SLVFS 2001:30). Det överensstämmer med gränsvärdet i EU:s dricksvattendirektiv och WHO:s riktvärde. Värdet motiveras med att halter som är högre än 1,5 mg/l ökar risken för fläckar på tandemaljen, och att ännu högre halter ökar risker för osteofluoros.

Socialstyrelsen sätter riktvärden för fluorid i dricksvatten från enskilda brunnar och mindre vattenverk (SOSFS 2003:17). Vid halter mellan 1,3 och 5,9 mg/l bedöms vattnet som tjänligt med anmärkning på grund av risken för tandemaljfläckar. Vid 6,0 mg/l bedöms vattnet som otjänligt på grund av risken för osteofluoros. Vidare råder Socialstyrelsen särskilt barn att begränsa intaget av vatten med hög fluoridhalt  hur mycket beror på barnets ålder.

Mer information

Miljöhälsorapport 2009 

WHO/IPCS. Fluorides. Environmental Health Criteria 227. Geneve: WHO; 2002

Sveriges Geologiska Undersökning (SGU). Fluorid.