Arsenik

Kontaktperson vid IMM: Professor Marie Vahter

Bakgrund

Arsenik är ett grundämne som förekommer naturligt i varierande halter i berggrunden. I flertalet områden är halterna låga men vid förekomst av sulfidrika bergarter, liksom vissa skiffrar och andra äldre sedimentbergarter kan halterna vara mycket höga. Förhöjda halter i berggrund och marklager kan lösas ut till grundvattnet. Arsenik har använts främst som träskyddsmedel, i vissa legeringar, i specifika elektronikkomponenter och för konservering av uppstoppade djur; i vissa länder även i växtbekämpningsmedel. Användningen i Sverige har till största delen upphört. Utsläpp av arsenik till miljön, framför allt från metallsmältverk och gruvavfall därifrån, samt från träimpregneringsanläggningar, har lett till att många markområden är kontaminerade med arsenik. Koncentrationen av arsenik i omgivningsluft är normalt mycket låg.

Exponering

Människor exponeras oftast för oorganisk arsenik via dricksvatten och viss föda. Globalt sett använder flera miljoner människor dricksvatten med så hög arsenikhalt att det föreligger risk för allvarliga hälsoeffekter. Värst drabbade är Bangladesh, Indien, Taiwan, samt delar av Sydamerika och Kina. I Sverige är halterna generellt betydligt lägre och få brunnar är drabbade. I vissa områden, framför allt Skelleftefältet i Västerbotten och vissa områden i bergslagen och östra Mellansverige är dock arsenikhalterna i grundvatten oftare förhöjda (www.sgu.se). Under senare år har förekomst av oorganisk arsenik i ris och risprodukter, fr a barnmat, uppmärksammats. Koncentrationen av arsenik i ris varierar mycket beroende på sort, odlingsområde, odlingsmetodik, beredningsmetodik (fullkorn innehåller ofta mer arsenik än polerat ris) etc. Oorganisk arsenik i betydande halter har noterats i vissa asiatiska kosttillskott. Livsmedelsverket varnar för Superior Niu-Huang Chieh-tu-pien (Kina; innehåller nära 40 gram arsenik per kilo), DIVYA Kaishore Guggul (Indien), och Chandraprabha Vati (B.R) (Indien). Produkterna är förbjudna (se Livsmedelsverkets hemsida).

Olika organiska arsenikföreningar finns framför allt i fisk och skaldjur. De har låg toxicitet och utsöndras relativt snabbt i urinen. De anses därför inte utgöra något hälsoproblem. Man måste dock ta hänsyn till dem då man mäter halten av arsenik i urin för att uppskatta exponeringen för oorganisk arsenik.

Hälsoeffekter och riskbedömning

Arsenik är ett välkänt gift som kan ge allvarliga effekter vid både akut och kronisk exponering. Arsenik är cancerframkallande och kan efter kronisk exponering ge tumörer i hud, lunga, urinblåsa, troligen även lever, njurar och prostata. Kronisk exponering för oorganisk arsenik kan även ge upphov till många andra hälsoeffekter som hjärt-kärlsjukdom, leverskada, kronisk hosta, diabetes och neurologisk påverkan, fr a hos barn. Det är stora skillnader i känslighet mellan individer och populationer.

Nyare studier tyder på att barn kan vara känsligare än vuxna. Arsenik passerar moderkakan och de begränsade studier som hittills utförts tyder på påverkan på foster och små barn, fr a hämmad tillväxt och kognitiv utveckling. Även risken för kroniska effekter senare i livet tycks öka om exponeringen startat under foster- och småbarnsperioden. Arsenik utsöndras i liten utsträckning i bröstmjölk, varför amning skyddar det unga barnet mot arsenikexponering i områden med förhöjda halter i dricksvattnet.

En expertgrupp vid amerikanska vetenskapsakademien har uppskattat livstidsrisken för cancer till 1-3 fall per 1000 individer vid ett dagligt intag av 1 liter dricksvatten med arsenikhalter vid gränsvärdesnivån 10 μg/l, vilket överskrider lågrisknivån (ca ett fall per 100 000 exponerade) som kan anses utgöra en acceptabel risk för en enskild miljöfaktor. Uppdatering av riskbedömningen pågår. Som för andra cancerframkallande ämnen, minskar risken för hälsoeffekter vid minskad exponering. Livsmedelsverket har nyligen utfärdat rekommendationer vad gäller konsumtion av ris p.g.a. arsenikinnehållet. Gränsvärdet för arsenik i dricksvatten är 10 μg/l inom EU.

Arsenik som markförorening kan medföra att framför allt barn får i sig stora mängder arsenik om de stoppar jord och damm i munnen. Områden med omfattande ytlig arsenikkontaminering bör inhägnas så att barn inte kan komma i kontakt med marken. Ett intag av en näve jord (ca 10 g), innehållande 1000 mg As/kg, innebär en dos om 10 mg arsenik, vilket kan ge allvarlig förgiftning hos ett litet barn. Det skall dock noteras att upptaget i tarmen av arsenik i nedsväljd jord kan variera avsevärt, beroende på typ av arsenikförening och jordens sammansättning. Svenska Naturvårdsverket har angett följande riktvärden för arsenik i mark: 10 mg/kg gäller för känslig markanvändning, dvs områden där folk bor och kan vistas 24 h/dygn, och 25 mg/kg för mindre känslig markanvändning, där folk inte kan antas vistas stor del av dygnet, t ex naturmark och parkmark .

Mer information

Arsenik i risprodukter  (Livsmedelsverket 2015)

Hälsoriskbedömning av vissa ämnen i industrikontaminerad mark. IMM-rapport 4/90.

IARC Monographs on the evaluation of carcinogenic risks to humans, Volumes 84 (2004) and 100 (2012). World Health Organization, International Agency for Research on Cancer, Lyon, France

Evaluation of the Joint FAO/WHO Expert Committee on Food Additives (JECFA) Arsenic 2010

Scientific Opinion on Arsenic in Food. EFSA Panel on Contaminants in the Food Chain (CONTAM), 2010.

Scientific Report of EFSA. Dietary exposure to inorganic arsenic in the European population. EFSA Journal 2014; 12(3):3597.

Naturvårdsverket. Riktvärden för förorenad mark. Modellbeskrivning och vägledning. Rapport 5976, 2009.