Bisfenol A (BPA)

Kontaktperson vid IMM: Professor Annika Hanberg
Kontaktperson vid IMM: Postdoc Anna Beronius

Bakgrund

Bisfenol A (BPA) används framförallt i framställningen av polykarbonatplast och epoxi och produceras i mycket höga volymer globalt. Polykarbonatplast har en mängd olika användningsområden, bland annat används det i CD- och DVD-skivor, som byggmaterial i fordons- och byggindustrin samt i vissa plastflaskor och lådor för matförvaring. Epoxi förekommer bland annat i elektronik, i byggmaterial och material som används för att renovera vattenrör, s.k. relining, i vissa tandfyllnadsmaterial och i skyddande ytbehandling på insidan av förpackningar för livsmedel, som konserv- och läskburkar. Låga halter av fritt BPA kan släppa från polykarbonatplast och epoxi och överföras till mat eller dryck som är i kontakt med materialet. BPA läcker från materialet i större utsträckning vid höga temperaturer och vid högt eller lågt pH. I människor bryts BPA snabbt ner och ackumuleras inte i kroppen.

Exponering

Trots att BPA inte ackumuleras i kroppen påträffas det i nästan alla urin- och blodprover från människor där man gjort kemiska analyser. Detta tyder på att majoriteten av befolkningen exponeras kontinuerligt för låga doser av BPA. Hittills har man antagit att människor främst exponeras via mat och dryck som varit i kontakt med polykarbonatplast eller epoxi. Världshälsoorganisationen (WHO) uppskattar att exponeringen via föda varierar mellan 0,01 och 4,5 µg/kg kroppsvikt och dag för olika åldersgrupper av den europeiska befolkningen (WHO, 2011). Barn som får huvuddelen av sin föda via polykarbonatnappflaskor och burkmat har enligt beräkningarna den högsta exponeringen per kilo kroppsvikt. Sedan 2011 finns dock ett förbud mot BPA i nappflaskor inom EU (se Reglering, nedan), så exponeringen från denna källa har möjligen minskat i den europeiska befolkningen.

BPA har också visat sig finnas i höga halter på ytan av utskriftpapper för termoskrivare, till exempel i vissa typer av kassakvitton. Studier visar att BPA överförs till huden från sådana papper (Biedermann et al., 2010). Hur mycket BPA som kan passera huden och tas upp i kroppen är fortfarande osäkert, data varierar mellan ca 10-50% i olika studier. Baserat på de data som finns tillgängliga i dagsläget verkar det som att exponering via huden inte bidrar signifikant till BPA-exponeringen i den allmänna befolkningen.

Bedömning av hälsoeffekter

BPA är ett hormonellt aktivt ämne med östrogena egenskaper. Störd utveckling av hjärnan, beteende och reproduktionsorgan, samt ökad risk för fetma och cancer efter exponering i fosterlivet är några effekter som har rapporterats i djurförsök. Vilka effekter som är relevanta vad gäller risken för människors hälsa, samt vid vilka exponeringsnivåer skadliga effekter uppstår, är dock omdebatterat. Riskbedömningen av BPA är för närvarande baserad på djurstudier där effekter på reproduktionsförmågan samt organ- och kroppsvikter efter exponering i fosterlivet har identifierats som de mest känsliga effekterna (som ses vid lägsta dos). Dessa effekter uppstod vid doser som översteg 5 mg/kg kroppsvikt och dag i dessa studier. Det finns emellertid ett flertal studier i djur som har rapporterat effekter av BPA vid doser långt under 5 mg/kg kroppsvikt och dag, i vissa fall ner till runt 1 µg/kg kroppsvikt och dag (se bland annat Richter et al., 2007). Det är effekter framförallt på utvecklingen av reproduktionsorgan, hjärna och beteende efter exponering i fosterlivet. Resultaten från dessa så kallade lågdos-studier har bidragit till att hälsoriskbedömningen av BPA är mycket omdiskuterad (Beronius et al., 2010). Hittills har dessa data dock inte ansetts säkra nog för att påverka riskbedömningen av BPA i Europa.

I studier där man undersökt sambandet mellan exponering för BPA och hälsoeffekter hos människor har man bland annat rapporterat signifikanta samband mellan halter av BPA i urinen och ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes i den allmänna befolkningen i USA (Lang et al., 2008; Melzer et al., 2010). Andra studier har till exempel observerat samband mellan högre koncentrationer av BPA i blod och urin och effekter på äggstockar, äggceller och spermier, ökad risk för missfall samt effekter på beteende hos barn. Underlaget från studier i människor anses dock i dagsläget inte tillräckligt omfattande eller tillförlitligt för att kunna dra några säkra slutsatser vad gäller risken för olika hälsoeffekter.

Hälsobaserade riktvärden

European Food Safety Authority (EFSA) beräknade 2006 ett tolerabelt dagligt intag (TDI) för BPA, vilket är 50 µg BPA/kg kroppsvikt och dag (EFSA, 2006). TDI är den beräknade högsta mängd av ett ämne som en person kan inta dagligen under hela sin livstid utan hälsorisk.

Debatten kring de rapporterade lågdoseffekterna av BPA har dock lett till att TDI-värdet för BPA har ifrågasatts (Beronius och Hanberg, 2012).

Reglering

Det är sedan 2011 förbjudet att inom EU tillverka, importera eller sälja nappflaskor som innehåller BPA. Utöver detta EU-förbud beslutade Sveriges regering i april 2012 att förbjuda BPA i förpackningar för livsmedel avsedda för barn upp till tre år. Svenska myndigheter har även föreslagit ett nationellt förbud mot användning av BPA i termopapper. Kemikalieinspektionen har kartlagt men inte funnit något belägg för att reglera användningen av BPA i leksaker eller barnartiklar.

Mer information

IMM-Rapport nr 2/2011: Beronius A, Hanberg A. (2011) Sources of exposure to bisphenol A.

Beronius A, Hanberg A. (2012) Low-dose effects of Bisphenol A - identification of points of departure for the derivation of an alternative reference dose. Rapport till Kemikalieinspektionen. KemI PM 8/12.

Beronius A, Rudén C, Håkansson H, Hanberg A. (2010) Risk to all or none? A comparative analysis of controversies in the health risk assessment of Bisphenol A. Reprod Toxicol. 29: 132-146.

Biedermann S, Tschudin P, Grob K. (2010) Transfer of bisphenol A from thermal printer paper to the skin. Anal Bioanal Chem 398: 571-576.

ECB (2008) Updated risk assessment of 4,4'-isopropylidenediphenol (Bisphneol-A).

Consumer Products Quality & Safety (f.d. ECB)

EFSA (2006) Opinion of the Scientific Panel on Food Additives, Flavourings, Processing Aids and Materials in Contact with Food on a request from the Commission related to 2,2-bis(4-hydroxyphenyl)propane (Bisphenol A).

EFSA (2008) Toxicokinetics of bisphenol A. Scientific opinion of the Panel on Food additives, Flavourings, Processing aids and Materials in Contact with Food (AFC).

EFSA (2010) Scientific Opinion on Bisphenol A: evaluation of a study investigating its neurodevelopmental toxicity, review of recent scientific literature on its toxicity and advice on the Danish risk assessment of Bisphenol A.

Lang IA, Galloway TS, Scarlett A, Henley WE, Depledge M, Wallace RB, Melzer D. (2008) Association of urinary bisphenol A concentration with medical disorders and laboratory abnormalities in adults. JAMA. 300:1303-10.

Melzer, D, Rice, NE, Lewis, C, Henley, WE, Galloway, TS. (2010) Association of urinary bisphenol a concentration with heart disease: evidence from NHANES 2003/06. PLoS One 5, e8673.

Miljöhälsorapport 2009

National Toxicology Program (2008) NTP-CERHR monograph on the potential human reproductive and developmental effects of bisphenol A.

Richter CA, Birnbaum LS, Farabollini F, Newbold RR, Rubin BS, Talsness CE, Vandenbergh JG, Walser-Kuntz DR, vom Saal FS. (2007) In vivo effects of bisphenol A in laboratory rodent studies. Reprod Toxicol. 24:199-224.

WHO (2011) Toxicological and health aspects of bisphenol A. Report of the Joint FAO/WHO Expert Meeting.