Bisfenol A (BPA)

Kontaktperson vid IMM: Professor Annika Hanberg
Kontaktperson vid IMM: Postdoc Anna Beronius

Bakgrund

Bisfenol A (BPA) används framförallt i framställningen av polykarbonatplast och epoxi och produceras i mycket höga volymer globalt. Polykarbonatplast har en mängd olika användningsområden, bland annat används det i CD- och DVD-skivor, som byggmaterial i fordons- och byggindustrin samt i vissa plastflaskor och lådor för matförvaring. Epoxi förekommer bland annat i elektronik, i byggmaterial och material som används för att renovera vattenrör, s.k. relining, i vissa tandfyllnadsmaterial och i skyddande ytbehandling på insidan av förpackningar för livsmedel, som konserv- och läskburkar. Låga halter av fritt BPA kan släppa från polykarbonatplast och epoxi och överföras till mat eller dryck som är i kontakt med materialet. BPA läcker från materialet i större utsträckning vid höga temperaturer och vid högt eller lågt pH. I människor bryts BPA snabbt ner och ackumuleras inte i kroppen.

Exponering

 Trots att BPA inte ackumuleras i kroppen påträffas det i nästan alla urin- och blodprover från människor där man gjort kemiska analyser. Detta tyder på att majoriteten av befolkningen exponeras kontinuerligt för låga doser av BPA. Hittills har man antagit att människor främst exponeras via mat och dryck som varit i kontakt med polykarbonatplast eller epoxi. EFSA har uppskattat att den dagliga exponeringen via mat och dryck är upp till 0,39 μg/kg kroppsvikt för vuxna i reproduktiv ålder (18–45 år), medan den är dubbelt så hög för barn i åldern 6 månader–10 år (110). Om man även inkluderar andra källor är ungdomar (10–18 år) den högst exponerade gruppen, med upp till 1,4 μg/kg kroppsvikt och dag, medan vuxnas totala exponering uppskattas vara upp till 1,1 μg/kg kroppsvikt och dag. EFSA betonar dock att uppskattningen av exponering från andra källor än mat och dryck är mycket osäker. Sedan 2011 är BPA förbjudet i nappflaskor inom EU och i barnmatsförpackningar i Sverige, och därmed torde den beräknade exponeringen hos små barn ha minskat väsentligt.

BPA har också visat sig finnas i höga halter på ytan av utskriftpapper för termoskrivare, till exempel i vissa typer av kassakvitton. BPA kan överföras till huden från sådana papper. Hur mycket BPA som kan passera huden och tas upp i kroppen är fortfarande osäkert.  

Bedömning av hälsoeffekter

 BPA är ett hormonellt aktivt ämne med framför allt östrogena egenskaper. Genom djurförsök finns rapporter om störd utveckling av hjärnan, påverkan på beteende, immunsystem och reproduktionsorgan, och ökad risk för fetma och cancer efter exponering i fosterlivet. Vilka effekter som är relevanta vad gäller risken för människors hälsa är dock mycket omdebatterat, liksom vid vilka exponeringsnivåer skadliga effekter uppstår. Studier av samband mellan exponering för BPA och hälsoeffekter hos människor har rapporterat ökad risk för en rad olika sjukdomar, till exempel hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes. Även effekter på äggceller och spermier och ökad risk för missfall samt effekter på beteende hos barn har rapporterats. Resultaten från dessa studier anses dock inte kunna ligga till grund för säkra slutsatser kring risken för olika hälsoeffekter. Fler studier behövs, och för närvarande pågår en mycket omfattande djurstudie som är finansierad av amerikanska myndigheter. Den beräknas vara klar 2017. 

Hälsobaserade riktvärden

European Food Safety Authority (EFSA) beräknade 2015 ett temporärt tolerabelt dagligt intag (tTDI) för BPA, vilket är 4 µg BPA/kg kroppsvikt och dag (EFSA, 2015). TDI är den beräknade högsta mängd av ett ämne som en person kan inta dagligen under hela sin livstid utan hälsorisk.

Riskbedömningen baseras på effekter som uppstod vid doser som översteg 5 mg/kg kroppsvikt och dag. Det finns emellertid många forskningsstudier i djur som har rapporterat effekter av BPA vid doser långt under 5 mg/kg kroppsvikt och dag, i vissa fall ner till runt 1 µg/kg kroppsvikt och dag (se Beronius och Hanberg 2012). Det är effekter framförallt på utvecklingen av reproduktionsorgan, hjärna och beteende efter exponering i fosterlivet. Resultaten från dessa så kallade ”lågdos-studier” har bidragit till att hälsoriskbedömningen av BPA är mycket omdiskuterad (Beronius et al., 2010). Hittills har dessa data dock inte ansetts säkra nog för att påverka riskbedömningen av BPA i Europa.

Reglering

För att minska exponeringen av BPA hos spädbarn är ämnet förbjudet i nappflaskor sedan 2011 inom hela EU. Sveriges regering beslutade i april 2012 att förbjuda BPA även i förpackningar för livsmedel som är avsedda för barn upp till tre år. År 2016 förbjöds också BPA för användning vid renovering (relining) av dricksvattenrör i Sverige och inom EU har ett förbud för användning i termopapper föreslagits..Kemikalieinspektionen har kartlagt men inte funnit något belägg för att reglera användningen av BPA i leksaker eller barnartiklar.

Mer information

Beronius A, Hanberg A. (2011) Sources of exposure to bisphenol A. IMM-Rapport nr 2/2011.

Beronius A, Hanberg A. (2012) Low-dose effects of Bisphenol A - identification of points of departure for the derivation of an alternative reference dose. Rapport till Kemikalieinspektionen. KemI PM 8/12.

Beronius A, Rudén C, Håkansson H, Hanberg A. (2010) Risk to all or none? A comparative analysis of controversies in the health risk assessment of Bisphenol A. Reprod Toxicol. 29: 132-146.

Miljöhälsorapport 2013 (barn)

Miljöhälsorapport 2017 (vuxna)

National Toxicology Program (2008) NTP-CERHR monograph on the potential human reproductive and developmental effects of bisphenol A.

WHO (2011) Toxicological and health aspects of bisphenol A. Report of the Joint FAO/WHO Expert Meeting.

EFSA (2015) Scientific opinion on the risks to public health related to the presence of bisphenol A (BPA) in foodstuffs. EFSA Journal. 2015;13(1):3978.

Kemikalieinspektionen (2013) Avgivning av bisfenol A (BPA) vid renovering av dricksvattenrör. Rapport Nr 7/13, 2013.

Kemikalieinspektionen (2012) Bisfenol A i kassakvitton. Rapport Nr 4/12, 2012.