Om Centrum för hälsokriser

Vår vision

Ett samhälle bättre förberett för framtida hälsokriser. 

Vårt uppdrag

Att genom forskning, utbildning och interdisciplinära samarbeten bidra till förbättrad beredskap och förmåga att hantera framtida hälsokriser. Därigenom bygger vi nästa generations hälsokrisexperter. Vi vill verka för att kunskap och beprövad erfarenhet ska vägleda policy, beslutsfattande och planering för framtida hälsokriser.

Fokusområden

Under perioden 2024–2026 har vi valt att utforma vår verksamhet kring 10 fokusområden kopplade till våra strategiska mål. Fokusområdena är kopplade till såväl utbildning och forskning, som expertisförmedling och policyutveckling. Utifrån våra fokusområden har vi vidare utkristalliserat två programområden, inom vetenskap till policy (science to policy på engelska) och inom utbildning, som vi kallar Hälsokrisakademin. 

Samtidigt som fokus och programområdena skapar tydlighet och riktning är centrumet alltid agilt och anpassar vår verksamhet för att agera på potentiella eller uppkomna hälsokriser.  

Du kan läsa mer om våra fokusområden och hur vi arbetar inom dem i vår verksamhetsplan: 

Expertområden

Att vi arbetar med hälsokriser utifrån ett brett, interdisciplinärt perspektiv och samlar expertis inom ett flertal relevanta områden gör att vi kan identifiera och sammankoppla trender, lösningar och arbetssätt som är relevanta för hälsokriser i stort. Det medför i sin tur ett bättre resursutnyttjande och bidrar till en helhetssyn på beredskap och hantering av hälsokriser.

Vi har valt att samla kompetens och erfarenhet inom ett antal hälsokrisrelevanta områden, där vi ser att vi kan bidra särskilt till det omgivande samhället. Vi kallar det expertområden. Varje expertområde har en expertkoordinator knuten till sig, som har lång erfarenhet, stort kontaktnät och god kompetens inom området. Våra expertkoordinatorer har en nära koppling till kliniskt och praktiskt arbete i olika faser av hälsokriser. 

Våra expertområden gör att vi har en bred, interdisciplinär kompetensbas på centrumet, och öppnar upp för samarbeten och kunskapsinhämtning från olika instanser. Dessutom möjliggör det för oss att sekondera expertis internationellt till pågående hälsokriser och till att stärka beredskapen för framtida. I tillägg till våra expertkoordinatorer har vi även tillgång till kompetens via vårt Hälsokrisnätverk.

För närvarande är våra expertområden: 

• Akutkirurgi – expertkoordinator Lisa Strömmer
  Den generalistkompetens och skicklighet som finns inom akut- och traumakirurgi är extra viktig i en hälsokris, då behoven alltid överskrider tillgängliga resurser.
• Extremväder, klimat och hälsoeffekter – expertkoordinator Petter Ljungman
  Klimatförändringar och mer frekvent förekommande extremväder, i form av värmeböljor, torka, kyla etc., utgör allvarliga hälsohot, som både i sig kan skapa hälsokriser och förvärra andra typer av kriser.
• Hälsosystemsresiliens – expertkoordinator Helena Nordenstedt
  Sårbarheten i ett hälsosystem, både för individen och samhället, kommer att avgöra dess förmåga att förbereda, hantera och lära av en kris. Uppbyggnad och underhåll av robusta och resilienta hälsosystem är avgörande för att hantera hälsokriser.
• Infektionssjukdomar och vaccinberedskap – expertkoordinator Helena Hervius Askling
  Infektionssjukdomar kan skapa allvarliga hälsokriser. Vacciner utgör en viktig faktor i beredskapen, liksom effektiv hantering av sjukdomsfall och implementering av vaccinering när en kris väl uppstått.
• Intensivvård med knappa resurser – expertkoordinator Märit Halmin
  I nästan alla hälsokriser, oavsett hur och varför de uppstår, så ökar behovet av intensivvård av patienter, samtidigt som förutsättningen att leverera den förändras. Att kunna arbeta med knappa resurser blir därför en viktig kompetens.
• Kemiska och toxikologiska händelser – expertkoordinator Mattias Öberg
  Olyckor och avsiktliga utsläpp av kemiska och toxikologiska ämne är ett allvarligt hälsohot. Att förhindra sådana händelser och hantera dem på lämpligt sätt är avgörande för hälsokrisberedskapen.
• Laboratorie- och diagnostikberedskap – expertkoordinator Jessica Alm
  Ett behov av laboratorieutrustning och diagnostiskkapacitet förekommer i många hälsokriser, i allt från infektionssjukdomar till kemiska utsläpp. Att kunna skala upp den verksamheten är en viktig del av hälsokrisberedskap.
• Samhällspolitik och beredskap – expertkoordinator Maja Fjaestad
  Hälsokriser uppstår i ett socialt och samhälleligt sammanhang, som avgör nivån av beredskap, hur krisen hanteras och möjligheterna att lära från den. Därför behöver vi förstå dessa strukturer och hur de kan påverkas.
• Utbrottsberedskap och respons – expertkoordinator Hedvig Glans
  Utbrott av smittsamma sjukdomar kan vara svåra, rent av omöjliga, att bota och långt ifrån alla kan förhindras med vaccin. Beredskap inför dem och kunskap i hantering av dem avgörande för att förhindra en eskalerande hälsokris. 

Vår definition av hälsokris

Vi definierar en hälsokris som: En skadlig störning, som orsakar allvarlig negativ påverkan på människors hälsa och som riskerar att överskrida hälsosystemets förmåga att bemästra den.

Uppkomsten av en hälsokris, samt dess omfattning och svårighetsgrad, avgörs av störningen/hotet, sårbarheten hos enskilda individer och hälsosystemet, och omfattningen av utsatthet i en given situation. 

Arbetssätt

Vi arbetar utifrån ett ’all hazards’ perspektiv. WHO definierar all hazard perspektivet som att även om hälsohot kan ha olika ursprung (naturlig, av människan skapad) så påverkar det ofta hälsosystemen på liknande sätt och kräver en multisektoriell respons.  

För oss betyder det att även om en del aspekter är specifika för en viss typ av hälsokriser så finns det också gemensamma nämnare. Vi behöver förstå hur hälsohot och skadliga störningar, påverkar hälsosystem och därigenom samhällen. Det kan handla om hot i form av infektionssjukdomar, klimateffekter på hälsa, katastrofmedicin, trauma, CBRN (kemiska (chemical), biologiska, radiologiska, nukleära och explosiva ämnen) och mycket mer.  Samtidigt behöver vi förstå vilka sårbarheter som finns inom en given kontext eller hälsosystem, hur stor utsattheten för hotet eller störningen är, samt vilken kapacitet systemet har att möta det. Ju mer resilient ett hälsosystem är, desto bättre kommer det att klara av det när det utsätts för ett hot, vare sig det handlar om en jordbävning eller ett mer långsiktigt hot, som ökade antibiotikaresistens. 

En genomgående gemensam aspekt av hälsokriser är behovet av surge capacity - förmåga att skala upp. Beroende på typ av kris kan det röra sig om att skala upp allt från intensivvård till diagnostik.