Hon vill förbättra prognosen för patienter med tjock- och ändtarmscancer

”Så länge vi gör framsteg, hur små de än är, så ger de mig kraft att arbeta vidare”. Kirurgen och professorn Anna Martling slår sig inte till ro: Nu testar hon om vanliga huvudvärkstabletter kan bli nästa steg.

Professor Anna Martling. Foto: Martin Stenmark.
Professor Anna Martling. Foto: Martin Stenmark.

Text: Cecilia Odlind. Tidigare publicerad i Medicinsk Vetenskap nr 2 2020.

Cirka 16 000 personer insjuknar i tjock- och ändtarmscancer årligen och sjukdomen ökar för varje år.

– Vi vet inte varför. En orsak kan vara att vi blir äldre och äldre och då ökar risken för cancer. Det kan också ha att göra med vår livsstil, att vi rör oss för lite och äter viss mat som ökar risken, exempelvis rött kött, säger Anna Martling.

Sjukdomen drabbar främst personer i 70-årsåldern men på senare år har en ökning även skett bland personer under 50.

– Det är ett nytt och oroande fenomen som vi sett i vår forskning. Orsakerna till detta måste vi undersöka närmare, säger hon.

Att förbättra prognosen och livskvaliteten för patienter med tjock- och ändtarmscancer är Anna Martlings mål både som läkare och forskare.

– Vi tar fram nya behandlingar och testar dem. Genom att genomföra väl-designade studier och vara uthålliga, tar vi hela tiden små steg i rätt riktning. På sikt innebär det stora förbättringar för patienterna, säger hon.

Anna Martling började forska för snart 25 år sedan och då låg fokus på att förhindra lokala återfall av cancern i tarmen. Då fick 30 procent av patienterna tillbaka cancern i tarmen.

– Nu är återfallsrisken cirka fem procent så vi har blivit mycket bättre på att behandla lokala tumörer. Tjock- och ändtarmscancer är dock fortfarande en av de dödligaste cancersjukdomarna och det är den spridda, metastaserade formen som är den farligast. Nu handlar därför en stor del av vår forskning om hur vi ska förhindra att tumörerna sprider sig, säger Anna Martling.

Skräddarsys för den enskilda patienten

Historiskt har kirurgi varit den enda botande behandlingen mot denna cancerform. I dag är det inte ens säkert att patienten behöver genomgå kirurgi, i vissa fall kan strålning och cellgifts-behandling räcka vilket Anna Martling undersöker i en pågående studie.

Behandlingen har också under de senaste 25 åren, gått alltmer mot att skräddarsys för den enskilda patienten.

– Tack vare den nya precisionsmedicinen, som innebär att man mäter exempelvis förekomst av vissa gener, RNA eller protein, är behandlingen möjlig att individanpassa. Precisionsmedicin är dock fortfarande i sin linda inom tjock- och ändtarmscancer men kommer framöver att kunna påverka vilken behandling som ges till den enskilde individen. Det kan gälla till exempel val av kirurgisk strategi, strålbehandling och om man ger läkemedel eller inte, säger hon.

Även den ordning i vilken man ger olika behandlingar, exempelvis operation i förhållande till strålbehandling, påverkar utfallet.

– Det kan vara viktigt, inte minst när det gäller att minska risken för komplikationer och biverkningar. Att vi ofta tar bort en stor del av tarmen kan ge kvarstående problem som till stor del påverkar livskvaliteten. Målet är att kunna ge så skonsamma behandlingar som möjligt men med största möjliga effekt. Precisionsmedicin kommer att kunna hjälpa oss att välja behandling i varje enskilt fall, säger Anna Martling.

Numera tittar forskarna också mer på vilka genförändringar som är kopplade till olika cancerformer. Man har exempelvis upptäckt likheter på gennivå som gör att man kan använda behandlingar som fungerar vid en cancerform och applicera på en annan. 

– Till exempel immunterapi som fick sitt genombrott vid behandling mot hudcancerformen malignt melanom och sedan har använts vid flera andra cancersjukdomar, exempelvis lung-cancer och njurcancer, säger Anna Martling. 

Screening räddar liv

Sedan 2008 screenar man alla personer som är 60 - 69 år i Region Stockholm för tjock- och ändtarmscancer genom att leta efter blod i avförings-prover. Hittar man blod går man vidare och gör en endoskopisk undersökning där tarmen undersöks med en ka-mera för att leta efter en förklaring till blödningen, exempelvis polyper eller tumörer. Nyligen rekommenderades att screening ska införas på nationell nivå men det slutliga beslutet tas av varje region enskilt.

– Screening för tjock- och ändtarms-cancer är mycket resurskrävande. Men flera stora studier har visat att den leder till en minskning av dödligheten i tjock- och ändtarmscancer med cirka 20-25 procent. Därför är det nästan lite konstigt att det dröjt så länge innan man infört detta nationellt, säger Anna Martling.
 

Professor Anna Martling. Foto: Martin Stenmark.
Professor Anna Martling. Foto: Martin Stenmark.

På grund av coronapandemin pausas nu screeningen i Region Stockholm och i andra delar av landet. Vad kommer det att får för framtida konsekvenser för vård och forskning?

– Det kommer sannolikt innebära att vi får en ansamling av nya cancerfall när läget återgår till det normala. Vi ser också en kraftig minskning av forskning inom andra områden än covid-19. Konsekvenserna av det är i nuläget svåra att uppskatta, säger hon.

En aktuell studie som Anna Martling är ”verkligt exalterad” över är den som handlar om den möjliga preventiva effekten av acetylsalicylsyra, en frekvent använd smärtstillande och febernedsättande substans som ingår i läkemedlet aspirin. Tidigare studier har visat att personer som regelbundet tar acetylsalicylsyra har en minskad risk att få för-stadier till cancer – polyper – i tarmen, samt har en minskad risk att insjukna i tarmcancer.  

Det vi nu studerar är om det även kan minska risken för fjärrspridning hos personer med tjock- och ändtarms-cancer som har en specifik mutation i tumörcellerna, säger hon.

Studien kommer att omfatta 600 patienter som ska få behandling med studieläkemedel under tre år. Första resultaten beräknas komma 2023.

– Om det visar sig att acetylsalicylsyra har den effekt som vi hoppas, så har vi en mycket billig, välbeprövad medicin som kan rädda upp till 300-400 liv per år i Sverige. Det skulle i så fall innebära ett stort behandlingskliv framåt för denna patientgrupp, säger hon. 

Nya vårdlandskapet utmanar

I och med all ökad kunskap som forskningen genererar kan läkarna göra mer för patienten, men det ställer också högre krav på vården.

– Det behövs fortfarande mycket mer forskning och satsningar inom exempelvis precisionsmedicin för att vi ska kunna individualisera behandlingen på riktigt. Och då behöver forskare inom allt från grundforskning, epidemiologi till kliniska forskare verksamma inom vården arbeta tillsammans, säger Anna Martling.

En utmaning för både forskning och undervisning är dock det nya vårdlandskapet där en stor del av specialistvården flyttat ut från akutsjukhusen till vårdval inom öppenvården.

– Det är praktiskt svårt att genomföra forskning, exempelvis inkludera patienter och ta prover, när patienterna går på behandling hos så många olika vårdgivare. Detta är utan tvekan den största utmaningen för att kunna bedriva bra och effektiv forskning inom mitt fält liksom inom många andra områden just nu, säger Anna Martling.

Kan du inte bli trött inför denna stora utmaning?

– Inte trött men jag kan bli frustrerad. Och frustration kan vara en bra drivkraft. Vi måste bara lösa detta och det måste ske genom nära samarbete mellan vårdbeställare, vårdgivare och forskare. Forskning måste vara en naturlig och integrerad del av omhändertagandet av patienten. Därför måste utrymme och resurser för detta skapas oavsett vårdnivå och driftsform. Ett möjligen något slitet men likväl sant uttryck är att dagens forskning är morgondagens sjukvård, säger hon.

Nej, trötthet är knappast Anna Martlings utmärkande drag. Man behöver inte heller se så negativt på motgångar, menar hon.

– De kan ge lärdomar som gör oss bättre. Om forskning bara vore framgångar så vore det inte forskning, säger hon.

Namn: Anna Martling

Titel: Professor i kirurgi vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi, Karolinska Institutet och överläkare och kolorektalkirurg inom Tema Cancer, Karolinska universitetssjukhuset. Dekan för KI Nord.

Ålder: 51 år.

Familj: Make, två vuxna söner, tre bonussöner. Jag har även en storfamilj i form av mina syskon och deras familjer som ger mig mycket trygghet och gemenskap.

Så kopplar jag av: Jag gillar kriminaljournalistik och berättelser om brott. Inspireras av: Min stora familj och många kompetenta kollegor jag stött på genom åren.

Mest oväntade forskningsfynd: Det tror jag alltid ligger i framtiden och det känns motiverande!

Anna Martling om…

… cancer som en sjukdom:

Man brukar säga att cancer inte är en sjuk-dom utan flera hundra. På senare tid har man förstått att det också finns likheter mellan olika cancerformer.

…  att vara dekan:

Det innebär att stödja och utveckla andras forskning och utbildning, att se till att ge de som arbetar på universitetet så bra förutsättningar som möjligt. Det är väldigt inspirerande.

… min bästa forskaregenskap:

Jag är påhittig och gillar att lösa problem med andra. Och jag har en stor arbetskapacitet. Men viktigast av allt: Jag gillar verkligen forskning!

… coronapandemin: Jag är imponerad över Karolinska Institutets förmåga att snabbt anpassa sig till extraordinära förhållanden och samtidigt bidra till vetenskap och utbildning under krisen.

Mer läsning