Han vägrar sitta still

Text: Cecilia Odlind, först publicerad i Medicinsk Vetenskap nummer 3, 2017.

När Carl Johan Sundberg föreläser i Almedalen finns inga stolar i salen.

– Fysisk inaktivitet och stillasittande är kopplat till ökad risk för hjärt-kärlsjukdom, diabetes och en rad andra sjukdomar, förklarar han.

Carl Johan Sundberg har hållit ett otal föreläsningar på temat, skrivit böcker och forskar själv om träningens effekter. Och han lever som han lär, Carl Johan Sundberg sitter sällan still. Varje stund av dagen är planerad och effektivt utnyttjad. Jag frågar vad som driver honom:

– Mina inre demoner, svarar han ironiskt.

Men vi får inte veta mer om de eventuella demoniska drivkrafterna.

– Nej, jag vill veta hur människokroppen fungerar. Det är väldigt spännande att försöka förstå, säger Carl Johan Sundberg.

I doktorsavhandlingen var planen att han skulle studera hur blodtrycksreglering fungerar i tyngdlöshet. Carl Johan Sundberg genomförde humanfysiologiska experiment vid Johnson Space Center i Houston, USA, men när rymdfärjan Challenger störtade år 1986 sköts hela forskningsprogrammet upp i flera år. Det ledde till att han istället började intressera sig för hur aktiviteten i generna förändras vid fysisk aktivitet och hur detta hänger ihop med prestation och hälsa.

– Att det är bra för oss att träna är ju konstaterat, men hur går det till? Vad händer i cellerna som ger alla dessa positiva effekter?

Hur man tränar bäst

I ett finurligt experiment där försökspersoner får träna det ena benet men inte det andra har Carl Johans forskargrupp försökt ta reda på mer om detta. De har kunnat konstatera att träning leder till förändrad koncentration av cirka 3400 RNA-varianter, DNA-kopior.

En annan fråga som intresserar honom är hur man tränar bäst. Det man redan vet är att det generellt sett är bra att varje vecka kombinera minst 150 minuters uthållighets- och konditionsträning med två styrketräningspass. Det är sannolikt även bra för hälsan att variera tempot. Men Carl Johan Sundbergs forskargrupp har bland annat visat att variationen i hur människor svarar på träning är stor. En del får stor effekt och andra får en ganska låg utdelning. Ärftliga komponenter förklarar cirka hälften av dessa skillnader.- Träningen leder till att aktiviteten i många gener förändras. Det leder till ökad eller minskad produktion av vissa proteiner och förklarar sannolikt en stor del av de positiva effekterna, säger Carl Johan Sundberg.

– Det är helt klart så att vissa skulle få ut mer av sin träning om de ägnade sig mer åt den ena eller den andra typen av träning men idag vet vi inte tillräckligt för att ge sådana råd. Att det till cirka 50 procent är genetiskt betingat, den saken är klar, den stora frågan är vilka gener och komplexa genkombinationer som reglerar detta och hur, säger han.

Enstaka gentester som säljs idag och påstås kunna svara på vilken träning du bör ägna dig åt är inte tillförlitliga och baseras på allt för lite fakta, menar han.

– Men visionen är att i framtiden kunna ge individuellt anpassade råd.

Ytterligare en forskningsfråga är hur fysisk aktivitet kan påverka förloppet om man väl blivit sjuk. Det är till exempel konstaterat att personer som är regelbundet fysiskt aktiva har lägre risk för både bröst- och tjocktarmscancer.

– Men kan man också minska risken för återfall genom att öka träningsdosen om man väl har insjuknat? Det är mer oklart. Vi planerar en större studie som ska undersöka detta och hur det i så fall kan förklaras, säger han.

Hur patienter kan medverka

Carl Johan Sundberg är även verksam inom flera andra forskningsfält. I ett nystartat projekt ska hans grupp i samarbete med flera andra forskare undersöka hur patienter kan medverka till att så mycket kunskap som möjligt finns tillgänglig inför mötet med läkaren. Cirka 8 000 patienter som kommer in till hjärtakuten på Danderyds sjukhus med bröstsmärta ska på en läsplatta få svara på frågor om aktuella besvär och annan viktig anamnesinformation via ett speciellt utvecklat program.

Det finns idag cirka 10 000 frågor i programmet och en typisk patient besvarar cirka 350 av dessa under 60 min. Frågorna kan besvaras hemifrån eller under väntetiden på akuten. Efter 18 månader ska forskarna utvärdera om den information som patienterna lämnade hade kunnat resultera i en annan hantering och på så vis påverkat utfallet.

– Idag är läkarsamtalet ofta kortvarigt och läkaren hinner inte ta reda på all information. Patienten är ju också den som vet mest om sina symtom. Om frågorna i programmet är rätt ställda bör svaren kunna hjälpa läkaren att ställa en säkrare diagnos och att ge rätt behandling så tidigt som möjligt, säger Carl Johan Sundberg.

Hans entusiasm i projektet hänger troligen ihop med hans vilja att ständigt förbättra system och rutiner i vården och forskarsamhället. Drivkraften är stark hos Carl Johan Sundberg och har bland annat lett till att han startade Euroscience Open Forum, ESOF, år 2004. Det är ett vetenskapsmöte som vartannat år samlar cirka 4 500 deltagare - forskare, politiker, journalister och andra aktörer.

– Jag tror att vi genom åren har kunnat påverka viktiga frågor kring exempelvis etik, karriärvägar och finansiering genom att lyfta dem på dessa möten, säger Carl Johan Sundberg.

Vilja att systematiskt förbättra

Ett annat exempel på hans vilja att systematiskt förbättra är hans ordförandeskap i Yrkesföreningar för fysisk aktivitet, en delförening inom Svenska Läkaresällskapet. Det viktigtaste arbetet där har varit att ta fram FYSS, en handbok som samlar information om och i detalj beskriver vilken typ och dos av fysisk aktivitet som passar bäst för patienter med olika typer av sjukdomar. Boken används av många olika yrkesgrupper och baseras på den samlade kunskapen om varje sjukdomstillstånd.

Men den senaste forskningen är ofta den minst intressanta på sikt, enligt Carl Johan Sundberg.

– Den blir ofta överdrivet positivt tolkad. Först när flera upprepade välkontrollerade studier oberoende av varandra visar samma sak kan man veta om resultaten stämmer. I vissa fall krävs det att man slår samman flera studier till stora så kallad metaanalyser för att man ska kunna dra statistiskt säkra slutsatser, säger han.

Men ändå rapporteras det ofta i media om nya enstaka studieresultat som om de vore en sanning.

– Jag anser att journalister gör samhället en otjänst när de okritiskt publicerar forskningsnyheter utan att sätta in dem i ett sammanhang, säger han.

Bakom nyheterna finns ofta pressmeddelanden som universiteten själva skickar ut i samband med att nya studier kommer ut. Carl Johan Sundbergs engagemang i frågan har lett till ett pågående forskningsprojekt där en av hans medarbetare undersökt hur väl innehållet i pressutskicken från flera universitet, bland annat Karolinska Institutet, stämmer överens med forskningsresultaten.

– Vi har till exempel undersökt om rubriker och slutsatser är korrekta, om det tydligt framkommer att det handlar om resultat från studier av människa eller försök på djur och om man redovisat potentiellt jäv. Vi håller just nu på att sammanställa resultaten, säger han.

Orimligt stor andel

Men även inom akademin finns problem. En orimligt stor andel av alla vetenskapliga studier som publiceras inom det medicinska fältet, över 95 procent, redovisar skillnader eller effekter.

– Det är naturligtvis ett problem att så få ”negativa” studier publiceras. Men det är svårt att publicera sådana studier, tidskrifterna vill hellre redovisa positiva fynd, säger Carl Johan Sundberg.

Forskningen genomförs inte heller så bra som den egentligen skulle kunna genomföras, menar han.

– Det är inte fusk som är det stora problemet utan att det görs för små och illa kontrollerade studier.

Lite deprimerande, konstaterar han.

– Men det är bara att fortsätta prata om problemen, annars kan de aldrig åtgärdas. Den vetenskapliga metoden är ändå det bästa sättet vi har för att förstå verkligheten. I en tid då solida fakta kritiseras på ett lättvindigt sätt är den helt avgörande för att vi ska ha ett bra samhälle där inte ideologier och maktambitioner får råda fritt, säger Carl Johan Sundberg.