Rikard Wicksell: "Smärta ska inte få styra hela livet"

Text: Cecilia Odlind, först publicerad i tidskriften Medicinsk Vetenskap nummer 4, 2015.

Vi människor lär vara mer rädda för smärta än för att dö. Det kan stämma, tror psykologen och forskaren Rikard Wicksell.

– Att ha smärta är ett enormt påfrestande tillstånd. Det är något som alla, precis alla, har svårt att hantera. Men smärtan är också en livsviktig signal som meddelar oss att något är fel och att vi genast bör åtgärda problemet. Det är med andra ord meningen att vi ska tappa fokus på allt annat, säger han.

Den akuta smärtan kan vi ofta lindra med tillfällig medicinering och just genom att göra något åt grundorsaken. Men när tillståndet blir långvarigt – då riskerar smärtan att överskugga hela livet. Detta drabbar var femte svensk, där varannan som drabbas upplever otillräcklig smärtlindring. Här har vården länge stått handfallen, menar Rikard Wicksell.

– Man har fokuserat på att förstå och interagera med de biologiska mekanismerna och ignorerat viktiga kunskaper som vuxit fram inom psykologin, säger han.

Genom åren har det publicerats en rad studier som visar att smärtupplevelsen påverkas kraftigt av situationen och de omständigheter som omgärdar individen.

– Så länge vi inte känner till grundorsakerna kan vi inte ändra på dem. Men kan vi kanske ändra på sammanhanget där smärtan förekommer? Kan vi flytta fokus från smärtupplevelsen, som patienten inte kan kontrollera, till smärtbeteendet, som går att påverka och därigenom minska smärtans inverkan på livet och vardagen? Så tänkte vi när vi drog igång vår verksamhet, säger han.

För Rikard Wicksell blev problemet med kronisk smärta tydligt redan i tonåren då hans egen mamma drabbades av en reumatisk sjukdom, psoriasisartrit.

– Jag såg att hon inte ens orkade med det som hon egentligen levde för – familjen.

En arg period följde med mycket sorg och frustration över att han inget kunde göra för att hjälpa sin mamma. I efterhand kan han se att känslan av maktlöshet satte igång ett intensivt tankearbete. Idéerna att man kan förbättra livet även när smärtan inte går att påverka började troligen gro i honom redan där.

Pusselbitarna föll på plats efter ett sidospår: han utbildade sig först till ekonom men har aldrig arbetat i det yrket. Han sökte sig istället vidare till psykologin – och blev fast.

– Under utbildningen fick jag bevis för hur viktig psykologin är och samtidigt hur lite vi vet. Här hittade jag också tillbaka till min drivkraft: viljan att hjälpa människor som hamnat i svåra situationer att hitta tillbaka till en meningsfull tillvaro, säger Rikard Wicksell.

Metoden som han utvecklat tillsammans med smärtläkaren Gunnar L Olsson, bygger på ACT, Acceptance and Commitment therapy. Det är en vidareutveckling av kognitiv beteendeterapi, KBT, och används idag framförallt för att hjälpa människor med långvarig och icke-behandlingsbar smärta. Målet med ACT är att patienterna ska kunna leva aktivt och meningsfullt, även i stunder av påfrestande smärta. Terapin går bland annat ut på att lära sig att inte lägga onödig kraft på att försöka ta bort obehagliga upplevelser som är svåra eller omöjliga att bli av med.

– Många som levt länge med smärta beskriver hur de blivit försiktiga och undviker många situationer för att minimera smärtan. Deras liv har krympt men smärtan är ofta oförändrad, säger Rikard Wicksell.

Nya beteendemönster kan på det sättet lätt etableras efter hand men kan vara desto svårare att bryta. ACT handlar därför också mycket om att konkret öva sig på att bryta invanda mönster. Det kan handla om att våga lyfta sitt barn, cykla eller gå upp i arbetstid, trots att man förknippar detta med ökad smärta. Träningen i acceptans innebär att man får öva sig på att notera impulsen att agera, men sedan välja att inte fly eller undvika obehaget, även om detta sätt att agera just då kan kännas mest naturligt.

– Det handlar inte om några mirakel, men vi har sett många exempel på att livskvaliteten kan förbättras dramatiskt. Smärtan finns ofta kvar men den tillåts inte styra patientens liv på samma sätt som tidigare, säger han.

Rikard Wicksells forskning hittills har handlat mycket om att utvärdera ACT och en rad studier har visat att metoden fungerar. För att tillgängliggöra ACT för fler, till exempel patienter som bor långt ifrån sjukhus eller som har svårt att förflytta sig, utvecklar forskargruppen nu ett internetbaserat behandlingsprogram för ACT. En annan viktig fråga är varför terapin fungerar olika bra för olika individer.

– Idag har vi inget bra sätt att förutsäga behandlingseffekten, och ökad kunskap skulle göra det möjligt att anpassa behandlingen efter individuella behov och därigenom förbättra resultaten.

I ett nystartat projekt kommer han tillsammans med Mats Lekander, professor i hälsopsykologi vid samma institution, att undersöka betydelsen av biologiska processer. Analyser av hjärnaktivitet och inflammatoriska biomarkörer ska förhoppningsvis ge en bättre förståelse för den långvariga oklara smärtan, och effekterna av beteendeförändring. Ett tredje projekt ska undersöka övergången från akut till kronisk smärta: Varför får vissa patienter kvarvarande smärta efter kirurgi?

– Om vi kunde identifiera vad som påverkar detta skulle vi få helt nya möjligheter både att förutsäga vem som riskerar att drabbas och att arbeta förebyggande, säger Rikard Wicksell.

Eftersom patienter med långvarig smärta kräver stora resurser skulle ett tidigt omhändertagande av dessa patienter kunna ha en enorm påverkan på sjukvården, menar han. Men det är inte bara smärtpatienter som kan ha hjälp av ACT, snarare finns goda skäl att undersöka om terapin kan hjälpa även vid andra svårbehandlade och handikappande tillstånd, exempelvis epilepsi. Patienter som överlevt cancer men lider av kvarvarande symtom, är en annan potentiell målgrupp. Rikard Wicksell tror överhuvudtaget att det behövs ett ökat beteendemedicinskt perspektiv inom sjukvården för att öka möjligheten till ett bra omhändertagande. Och fler psykologer.

– Det saknas kompetens och resurser i den somatiska vården att ta hand om exempelvis ångest, trötthet och sömnstörningar, som vi vet ofta förekommer. Så länge den bristen existerar blir omhändertagandet undermåligt och inkomplett, säger han.

Att ha egna erfarenheter av kronisk smärta i familjen har ökat Rikard Wicksells förståelse för patienterna, tror han.

– Existentiella frågor som vad patienten vill med sitt liv, hans eller hennes största sorger och livsmål, är viktiga i behandlingen för att förstå problemen och skapa motivation till förändring. Vetskapen om hur smärtan kan förstöra kan då underlätta, säger han.

Att både vara kliniker och forskare är viktigt för Rikard Wicksell.

– Det är på sjukhuset det händer, där har jag möjlighet att påverka och förändra verksamheten så att det kan få direkta effekter för patienterna. Samtidigt ser jag betydelsen av att göra vetenskapliga utvärderingar innan man beslutar om förändringar.

Tack vare sin bakgrund som psykolog vet han nämligen att hjärnan kan spela oss spratt.

– Intuitionen leder oss inte alltid rätt. Då blir ett kritiskt granskande förhållningssätt nödvändigt. Därför är jag också mycket noga med de vetenskapliga principerna, säger Rikard Wicksell.

Även om Rikard Wicksell inte kan rädda alla har han redan hjälpt många patienter med kronisk smärta att med hjälp av ett nytt förhållningssätt få ett rikare liv. Han har även engagerat sig i att försöka sprida tankarna i samhället och gav år 2014 ut den populärvetenskapliga boken ”Att leva med smärta. ACT som livsstrategi.” Hans mamma har läst delar av den.

– Jag hoppas att jag inspirerat min mamma att göra mer av sitt liv än hon i sina sämsta stunder trott var möjligt. När jag ser att hon gör saker som jag vet är svåra för henne blir jag vansinnigt glad på insidan, säger han.