Skip to main content

Tre forskare om stresshantering: De vet hur man kopplar av

Att arbeta med forskning innebär många gånger ett pressat yrkesliv. Men blir det lättare om forskningsämnet är just stresshantering? Tre forskare delar med sig av sin kunskap – och egna knep.

”Många friska av guidad självhjälp”

Sigrid Salomonsson
Titel: Doktorand vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet och psykolog vid Gustavsbergs vårdcentral.
Forskar om: Evidensbaserade åtgärder mot psykisk ohälsa inom primärvården.

Sigrid Salomonsson. Foto: Annika af Klercker

"Som psykolog på en vårdcentral möter jag många patienter med ångest, depression och stressrelaterad ohälsa. Långvarig stress utan tillräcklig återhämtning kan vara väldigt slitsamt och få negativa konsekvenser. Fysiologiskt är både ångest och stress kroppens sätt att hantera plötsliga hot. Men de faror vi ställs inför i dag, som problem på arbetet eller oro för barnen, är sällan kortvariga utan kan mala i huvet ständigt. Jag blir själv stressad när problem hopar sig på arbetet och fritiden. Snart disputerar jag och det är lite nervöst, men jag är noga med att ha balans i livet och få in motion, meditation, yoga och bra sömn. I pressade situationer är det ännu viktigare att ta hand om sig själv.

Psykisk och fysisk ohälsa är lika vanligt, men tillgången till evidensbaserad vård för psykisk ohälsa är mycket bristfällig. För att öka tillgängligheten av kognitiv beteendeterapi, KBT, har jag i min forskning tagit fram en resurssnål modell som kallas ”stegvis vård”. Jag följde 400 patienter som behandlades mot ångest, depression, stress eller sömnsvårigheter. Cirka 40 procent blev friska redan i steg ett, där de fick guidad självhjälp med två psykologträffar. Det visar att många kan klara en stor del av behandlingen på egen hand. De som inte blev friska lottades till veckovisa träffar med psykolog eller fortsatt självhjälp. I den fasen blev dubbelt så många av de med intensiv behandling friska jämfört med de som fick fortsatt självhjälp. Totalt blev lika många friska vid stegvis vård som vid sedvanlig evidensbaserad behandling, fast med hälften så mycket resurser.”

”Livsomställningar tar kraft”

Fredrik Livheim
Titel: Psykolog och doktorand vid institutionen för klinisk neuro-vetenskap, Karolinska Institutet.
​Forskar om: Effekter av ACT-gruppbehandlingar för stress och psykisk ohälsa.

Fredrik Livheim. Foto: Anikka af Klercker”Något som stressar oss alla är stora livsomställningar, inte bara negativa utan även positiva som vi kanske har längtat efter. Just nu går jag själv igenom en stor livsomställning, nämligen från att forska till att gå på nio månaders föräldraledighet. Själva omställningen tar kraft och det är läskigt och härligt på samma gång.

I mitt jobb som psykolog vill jag hjälpa så många som möjligt så effektivt som möjligt och då är gruppbehandlingar ett bra format. I min forskning har jag sett att gruppbehandlingar med acceptance and commitment therapy, ACT, kan minska stress och psykisk ohälsa. ACT är en form av KBT vars fokus ligger på att hjälpa individen att leva ett rikt liv trots problem och utmaningar. Acceptans, som är en viktig del av ACT, förknippar många med att ge upp, men det handlar om att öva sig på att se skillnad på vad du som individ kan påverka och vad som ligger bortom din kontroll. Att lära sig att acceptera det som hänt och det du inte kan påverka är ett effektivt sätt att minska onödig stress.

Jag har tagit fram en behandlings-manual för hur man kan jobba med ACT för att minska stress och stressrelaterad psykisk ohälsa. Därefter har jag utbildat 1400 psykologer och kuratorer, som i sin tur håller kurser utifrån manualen. I en av mina studier fick tvångsvårdade ungdomar vid fem behandlingshem ACT-behandling som verktyg för att förhålla sig till svåra tankar och känslor och de fick mindre depression, ångest, ilska, kamratproblem samt bättre självbild. Nu vill statens institutionsstyrelse att ACT ska kunna erbjudas på alla deras institutioner för unga.”

”Kollar inte mejlen i telefonen”

Kristina Palm
Titel: Forskare vid institutionen för lärande, informatik, management och etik, Karolinska Institutet
Forskar om: Hur anställda hanterar det digitala arbetets utmaningar och möjligheter.

”Återhämtning är viktigt men hur det sker varierar. En del är separerare och har valt att ha jobb och privatliv uppdelat i tid och rum för att det ökar deras välbefinnande. Andra är integrerare, de kan låta arbetet komma in mer i privatlivet och tvärtom.

Jag är projektledare för forskningsstudien ”Vägar till ett hållbart digitalt arbetsliv” och i första delen har vi undersökt det gränslösa arbetet via aktivitetsdagböcker. De flesta är tillfreds med enskilda aktiviteter som är gränsöverskridande, som att kolla jobbmejlen. Bara för att man tar med sig jobbet hem så kommer det inte automatiskt skapa ohälsa. En grupp som skulle kunna riskera stressrelaterad ohälsa mer än andra är de som vill separera arbete och privatliv men inte lyckas.

Själv har jag länge varit en kategorisk separerare. Jag kollar inte slentrianmässigt av jobbmejlen på kvällar och helger, eftersom jag inte tycker om när privatliv och jobb flyter ihop. När jag blev chef för fem år sedan märkte jag att det kunde komma mejl på fredagskvällen som jag började må dåligt av. Nu har jag gjort en inställning som gör att jag måste göra många knapptryckningar för att kolla jobbmejlen i telefonen. Men på grund av arbetsmängd har jag ändå skapat specifika tillfällen där jag jobbar hemifrån. Om jag tar med jobb hem så bestämmer jag att jag får jobba mellan vissa tider, då skapar jag en mental box för vad som är jobb och inte.

Jag kan också behöva en deckare att läsa när jag pendlar för att släppa tankarna på jobbet.”

Först publicerad i Medicinsk Vetenskap nummer 1, 2018