Han vill göra skillnad för världens barn

Text: Cecilia Odlind. Tidigare publicerad i Medicinsk Vetenskap nr 2/2021.

– Är fler vetenskapliga artiklar verkligen grejen?

Frågan ställs av Stefan Swartling Peterson som länge forskat om global barnhälsovård och därmed redan har en diger publikationslista. På senare år har han blivit alltmer upptagen av att faktiskt åstadkomma förändring.

– Men redan som ung medicinstudent fängslades jag av det faktum att hälsoproblem till så stor del handlar om att kunskap förs ut för långsamt. Det är ju först när forskningen appliceras som det gör nytta, säger han och syftar på att bara för att en studie publiceras är det inte säkert att kunskapen når ut i samhället.

Som exempel från den egna forskningen nämner Stefan Swartling Peterson de studier som skett i samarbete med Makerere-universitetet i Uganda och som lett fram till rekommendationer kring hur man ska hantera och behandla barn med feber. Konkret har forskningen resulterat i ett flödesschema som hjälper lokala hälsoarbetare att samla in uppgifter om barnets tillstånd, exempelvis kroppstemperatur och andningsfrekvens. De ska även vara uppmärksamma på akuta varningstecken som kramper, blodiga diarréer och svåra kräkningar så att de svårast sjuka barnen kan skickas till närmaste sjukvårdsinrättning. Barnen som är mer lindrigt sjuka får behandling på plats. Dessutom finns instruktioner för hur man genom utbildning och preventiva åtgärder kan förebygga sjukdom.

– Flödesschemat har blivit till en policy från Världshälsoorganisationen och UNICEF och spridits i många länder. Det är ett exempel på hur man kan arbeta systematiskt för att minska den globala barnadödligheten - ett av målen i FN:s Agenda 2030*, säger Stefan Swartling Peterson.

Stefan Swartling Peterson verkar ha en ovilja mot att fastna i det teoretiska.

– Jag har ofta känt i akademiska sammanhang att det är långt mellan mina och andras forskningsfynd och deras tillämpning. Nu vill jag göra skillnad genom att förbättra implementeringen av kunskap, säger Stefan Swartling Peterson.

Det var också ett starkt skäl till att han tackade ja till arbetet som global hälsochef vid Förenta nationernas barnfond UNICEF i New York där han arbetade mellan åren 2016 och 2020.

Att ha ansvar för alla världens barns hälsa är en stor uppgift, för att inte säga gigantisk.

– Jo. Det är ju omöjligt och var ju inte heller tanken med jobbet. Men visst kunde jag känna mig stressad! När man har en uppgift under en begränsad tid vill man använda tiden på bästa sätt.

Åren vid UNICEF ägnades bland annat åt att leda en kommission för alla barns framtid, A Future for the World’s Children?. Resultaten publicerades 2020 i den ansedda vetenskapliga tidskriften The Lancet och visade att barnen i Centralafrikanska republiken har det sämst. Norska barnen har det bäst och Sverige ligger på plats 13 av 180 listade länder. Men enligt rapporten finns det inget land i världen som gör tillräckligt för att skydda barns hälsa nu och för att säkra deras framtid.

– Det beror på att inget land lyckas kombinera bra utveckling för barnen med ett hållbart utnyttjande av resurser. Vi måste hitta sätt att förbättra för barn som har det svårt samtidigt som vi drastiskt minskar resursuttaget från planeten, speciellt i rika länder, om vi ska uppnå hållbarhet, säger Stefan Swartling Peterson.

Rapporten definierar problemen: I vissa delar av världen är det fortfarande stora utmaningar med infektionssjukdomar och hög barnadödlighet. Och många barn svälter medan andra får för mycket eller fel typ av mat. Sexuell och reproduktiv ohälsa, trafikolyckor, psykisk sjukdom och självmord orsakar skador och död hos många barn.

– Arbetet visade också tydligt att detta inte bara handlar om hälso- och sjukvård. Nya hot mot barns hälsa hänger ihop med till exempel miljöförändringar och aggressiv marknadsföring av skadliga produkter. För att åstadkomma god hälsa måste vi arbeta inom alla samhällssektorer för bättre mat, vatten, luft, delaktighet, utbildning, kommunikation, med mera, säger Stefan Swartling Peterson.

Hur det ska ske är något som forskarna bakom Lancet-kommissionen nu vill konkretisera genom det nya initiativet Children in All Policies 2030. Ett bakslag är dock coronapandemin som lett till skolstängningar, våld i hemmet och fattigdom och hunger på grund av ekonomisk kris. Stefan Swartling Peterson tycker att åtgärderna i afrikanska länder många gånger blint har kopierats från rikare länder där dödstalen varit väldigt mycket högre. 

– I många delar av Afrika har man infört lock-down, ibland utan att ha någon större smittspridning. Åtgärderna borde ha anpassats mer till de lokala omständigheterna för att faktiskt kunna bromsa smittspridningen. Till exempel kunde man ha kört ut vattentankar så att fattiga kan tvätta händerna, swishat pengar till var och en i stället för att dela ut mat vid en lastbil där folk trängs, och informerat och engagerat människor mer. Och man skulle inte ha stängt ner skolor och sjukvård, säger han.

De långsiktiga konsekvenserna av nedstängningarna riskerar att göra betydligt mer skada än vad de gett nytta, menar Stefan Swartling Peterson.

– Det har bland annat resulterat i att läkemedel och vaccin mot spridda sjukdomar inte nått fram. Barnarbete och bortgifte av flickor har ökat. Över 160 miljoner barn har inte fått gå i skolan på ett år, enligt en rapport från UNICEF. Barnen kan visa sig bli pandemins största offer, säger han.