Professor Britt-Marie Ljung var med och utvecklade punktionscytologi på University of California i San Francisco

Britt-Marie sökte till KI direkt efter gymnasiet 1969 då hon tyckte medicin verkade både intressant och spännande. Hon tog sin MD examen från KI år 1975 och är utbildad inom cytopatologi och punktionscytologi 1978 – 80 på Karolinska, Radiumhemmet, Tumörpatologen. Hon gjorde sin Residency training på UCLA 1980 - 83 och mellan 1983 - 2014 jobbade Britt-Marie som läkare på UCSF och är sedan 2014 Professor Emeritus.

Varför valde du att studera på KI?

Jag hade ingen aning om hur det skulle bli, men det blev mycket lyckat och jag har haft ett meningsfullt och mycket intressant yrkesliv. Nu är min tid på jobbet fokuserat på att undervisa våra fellows i cytologi, hur man punkterar, ofta med ultraljud, och diagnostiserar mycket komplexa tumörer och annat med mikroskopi, kombinerat med specialfärgningar och molekylärteknik.

Beskriv din upplevelse och höjdpunkter från din tid på KI

Det var ju rätt länge sedan, 1969 - 75. Det mesta jag lärde mig, utom anatomi, är inte längre så aktuellt. Men grunden till vikten av livslång fortbildning lades. Också att inte prokrastinera, duggor varje lördag fick oss att hålla takten och inte halka efter. Jag kommer ihåg att vi som lyckats komma in på KI fick känslan att det var viktigt att vi inte halkade ut. Jag tror mig veta att alla 160 fick sin examen. Sammanhållningen studenter emellan, jag upplevde inte negativ konkurrens. Jag har livslånga vänskaper från KI tiden, trots att jag emigrerade för 42 år sedan. Vi har hållit kontakten under åren genom brev, epost och att träffas både i Sverige, San Francisco och ibland på konferenser. Jag är en av de sista som fortfarande arbetar, dock numera deltid.

Efter att du tagit din examen på KI, vad var ditt nästa steg och hur hittade du den möjligheten?

Efter AT som jag vickade ihop i Köping, Västervik och lite annat, sökte jag onkologi på Radiumhemmet. Ganska snart, inom ett år, blev jag intresserad av punktionscytologi och fixade till 6 månader på cytologen, initialt som del av onkologutbildningen. Efter att par månader stod det klart att jag hittat det som passade mig som en välsydd handske. Handarbete, nålar i knölar, kombinerat med bilder, mönster och celler i oändlig variation var något som det visade sig att jag hade fallenhet för. Jag gjorde mina 2 år på cytologen, gifte mig med en Amerikan, blev rekryterad till UCLA för att starta punktionscytologi där, samtidigt som jag gjorde min specialistutbildning i patologi. Flyttade till UCSF, för vi ville bo i San Francisco, och har varit del av fakulteten här sedan 1983. Punktionscytologi låg i sin linda då och jag kom med större erfarenhet och kunskap än någon annan i USA 1980.

Vad är din nuvarande roll?

Vi etablerade ett fellowship omkring 1985 och utbildar 2 fellows per år sedan dess. Vi har en klinik som del av patologen, efter Radiumhemmets modell, med cirka 4000 punktioner per år. Våra fellows får gedigen utbildning, numera inkluderande ultraljud och modern diagnostik med molekylärtekniker etc. Många patologer över hela USA har antingen fått sin cytologträning hos oss eller har utbildats av forna fellows från vårt program och har influerat hur cytologi, speciellt punktionscytologi utövas i mitt nya hemland.

Beskriv din arbetsdag

Sedan jag blev Emerita, 2014, arbetar jag deltid på vår punktionsklinik, och undervisar våra fellows i punktionsteknik och diagnostik av de preparat som resulterar. En normal vecka arbetar jag 2 dagar, en dag på kliniken och följande dag är det dags för diagnoserna. Det är så stimulerande att arbeta med dessa yngre kolleger som representerar framtiden av vårt yrke. Jag tycker också att det är meningsfullt att ta hand om våra patienter som söker svar på sina frågor.              

Hur hjälpte studierna på KI din framtida karriär?

Utbildningen på KI var högt värderad av "systemet" här i USA och gjorde det relativt lätt att flytta över till den amerikanska sjukvården. Den utbildning i punktionscytologi jag fick under 2 intensiva år på Radiumhemmet var ovärderlig. Den gjorde att jag fick en snabb start som expert på ett nästan helt nytt område och kunde förbättra , speciellt tumördiagnostiken, under min karriär, med förändringar inte bara lokalt men över hela USA. Jag har också undervisat i Sydamerika och Afrika.

Vad är dina framtidsplaner?

Jag planerar att fortsätta med mitt deltidsarbete som det nu är så länge jag är kapabel och tycker att det är givande. Resten av min tid ägnar jag åt att utveckla mitt pianospel med lektioner varje vecka, hålla kroppen i gång, numera ett deltidsjobb med löpning, cykling, styrketräning, paddling i skärgården och tid med vänner och familj, både i USA och i Sverige under sommaren.

Vad har du för råd till nuvarande studenter på KI?

Var inte rädd för att testa olika verksamheter. Om du hittar något som känns rätt, tveka inte att ändra inriktning. Många, som jag, blir inte det som de först tror. För min del var det initialt kirurgi som lockade. Jag gillade och var bra på handarbetet, men andra aspekter fungerade sämre för mig. Jag har dyslexi och för mig går det långsamt att läsa. Jag är mycket bättre på bilder, alltså var mikroskopi, med bildanalys, ett bra sätt för mig att utveckla hög expertis.