Social Responsiveness Scale, Second Edition (SRS-2)
Vetenskapligt utprövade, standardiserade diagnostiska instrument som intervjuer, observationsmetoder och frågeformulär är betydelsefulla verktyg i klinisk praktik och forskning. Med hjälp av sådana kan man på ett systematiskt och standardiserat sätt samla in information till stöd för att fastställa diagnostisk kategori och beskriva beteende på ett kvantitativt och objektivt sätt.
Väl utprövade diagnostiska instrument kan öka patientsäkerheten genom att de diagnostiska bedömningarna blir mer objektiva och träffsäkra och användningen av sådana instrument rekommenderas därför i många riktlinjer och av verksamheter, myndigheter och professionella sammanslutningar. Diagnostiska instrument behöver utvärderas i det land och sammanhang där de ska användas eftersom det har visat sig att resultat kan skilja sig mycket åt mellan olika länder och sammanhang. Utprövning och anpassning av diagnostiska instrument till svenska förhållanden är en viktig verksamhet vid Center of Neurodevelopmental Disorders at Karolinska Institutet (KIND).
Social Responsiveness Scale, Second Edition (SRS-2) är internationellt sett den kanske mest använda standardiserade och normerade skattningsskalan för misstänkt autismspektrum-tillstånd. Den svenska versionen av SRS-2, som standardiserats och normerats i ett samarbete mellan KIND och Hogrefe Psykologiförlaget, finns nu tillgänglig för den svenska användaren. Klicka här för mer information.
SRS-2 finns i flera versioner för olika åldrar och kan användas från 2 ½ års ålder till vuxna. Den är designad för att fyllas i av vårdnadshavare eller andra nära och skolpersonal och för vuxna finns också en självskattningsversion. SRS-2 används i både klinisk praktik och forskning för att samla in relevant information för diagnostiska ställningstaganden men också för att beskriva den autistiska beteendefenotypen på ett dimensionellt sätt. SRS-2 är utgiven i USA och översatt till ett tiotal språk, däribland svenska, men är framför allt utvärderad i USA men också i exempelvis Tyskland. Det är framför allt den så kallade standardversionen för individer 4-18 år gamla som studerats medan det endast finns få studier publicerade av förskole- (30-54 månader) och vuxenversionerna. Inga svenska studier finns av någon av versionerna men i den svenska manualen presenteras normer och ett omfattande kliniskt material för alla versionerna.