Så påverkas människor på flykt

– Förskolan är ofta det bästa botemedlet för nyanlända små barn, säger Anders Hjern.

Anders Hjern är barnläkare och professor i social epidemiologi för barn och ungdomar vid institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet och har engagerat sig mycket i flyktingbarnens situation. Men han påpekar att den svenska skolan inte har någon klar strategi för hur barnen ska tas emot, något som också Skolverket har påpekat.

– En del av barnen har en ganska god skolgång bakom sig, till exempel de som kommer från Syrien, de kan tycka att de hamnar i ett slags vakuum när de bara får läsa svenska när de skulle vilja jobba hårt och har höga ambitioner. Medan andra barn som kommer från Afghanistan eller Somalia kanske inte haft någon möjlighet att gå i skolan alls. För dem är ju bara att kunna gå i skolan en ny och fantastisk sak, säger han.

Erfarenheten och medvetenheten kring detta i skolorna runt om i landet ser väldigt olika ut.

– I skolorna i norra Botkyrka, Tensta, Rinkeby eller Rosengård i Malmö finns det en erfarenhet och ett tänkande kring detta, men inte överallt. På vissa ställen kör man med ett slags isbad och kastar in barnen i en vanlig klass direkt. De menar att det är det snabbaste sättet att lära sig språket. Så det finns inte någon tydlig strategi, säger han.

Han berättar att det finns en modell kallad Skolfam, utvecklad för fosterbarn, som skulle kunna användas, och som också används i vissa kommuner. Då gör man en grundlig genomgång av elevens förutsättningar och kunskaper och gör upp en plan för att kunna stärka de sidor som är svaga hos eleven.

Men det handlar inte bara om kunskapsluckor som behöver fyllas på. Vissa av barnen har, precis som de vuxna, upplevt hemska saker i sina hemländer och på resan hit. Och precis som för de vuxna så påverkar det deras psykiska hälsa.

– En del har haft svåra upplevelser och har posttraumatiska stressymtom som kan störa inlärningen. De kan inte koncentrera sig för att det finns en massa minnen som är i vägen. De har ett så högt stresspåslag att de har svårt att sitta still. Det är något som är speciellt för den här gruppen som skolan måste hantera också, säger Anders Hjern.

För elever med sådana problem fungerar ofta undervisning i mindre grupper bättre, men det är inte alltid som de resurserna finns, något som Anders Hjern beklagar.

– Sett i ett längre perspektiv är det en dålig politik att inte satsa de här resurserna i början, säger han.

En annan fråga är vilka skolor barnen ska gå i. I en studie från 2013, omfattande drygt 75 000 elever i årskurs nio vid drygt 1 350 skolor, kunde Anders Hjern visa att skolbarn med ursprung i Afrika och Asien genomgående trivdes bättre i skolor med en hög andel invandrare och att de oftare blev mobbade i skolor med en låg andel invandrare. Var tredje elev med ursprung i Afrika eller Asien som gick i skolor med en låg andel invandrare angav att de blivit mobbade den senaste veckan. Samma siffra i skolor med hög andel invandrare var cirka var tionde elev, vilket är en ganska vanlig siffra för elever i svenska skolor, mätt med denna metod.

Anders Hjern menar därför att det kan vara ett misstag att placera ut invandrade elever i typiska svenska skolor med en hög andel svenskfödda elever.

– Man kanske tror att det underlättar möjligheten att få svenska kompisar, men det är inte självklart att det blir så. Det kan däremot hända att man får en bättre utbildning om man går i en skola med fler svenska barn. Jag hoppas kunna ta reda på vad det betyder för skolframgång om man går i en sådan skola jämfört med skolor som domineras av andra barn med utländskt ursprung. Vad jag vet är det ingen som har undersökt det i Sverige, säger han.

Eftersom skolan är en så viktig nyckel till integrering så är det ju väldigt viktigt att det inte blir fel. Dessutom finns det en glöd hos många av flyktingbarnen som det gäller att inte släcka.

– En generell erfarenhet från skolorna är att det här är väldigt studiemotiverade ungdomar, särskilt de ensamkommande som kommer med ett väldigt driv och som verkligen vill lära sig, säger Anders Hjern.

Sverige har här alla möjligheter att ta till vara den potential som finns i alla de nya människor som har kommit hit, men då gäller det att hantera situationen rätt.

– Många gånger är det ju en väldigt stark grupp som kommer till Sverige, det är människor som verkligen vill göra något och har en stark önskan att leva. Det är en grupp som har många friskfaktorer och samtidigt väldigt många riskfaktorer som dessutom ackumuleras och kanske förstärker varandra, säger Anna-Clara Hollander.

En mycket viktig fråga blir då hur vi bäst tar hand om flyktingarna och hjälper dem med riskfaktorerna för att förebygga framtida problem både av psykisk och fysisk natur.

– De horribla upplevelser som människor kommer med kan vi inte göra ogjorda. Där handlar det om adekvat vård och behandling riktad mot konsekvenserna. Men levnadsvillkoren som gäller efter att man kommer till värdlandet kan vi ju påverka. Det handlar mycket om att skapa miljöer och villkor som inte ger ytterligare påfrestningar utan som kan vara stödjande, säger Fredrik Saboonchi.

Han lyfter fram hur viktigt det är att skapa en känsla av trygghet, delaktighet och samvaro för flyktingarna som kan göra att deras psykiska besvär klingar av med tiden. I det perspektivet menar han att regeringens lagförändringar som innebär att man endast ger tillfälliga uppehållstillstånd istället för permanenta till flyktingar och den minskade möjligheten till familjeförening motverkar möjligheten till läkning.

– När lagförändringar leder till att människor får uppleva större osäkerhet, mindre delaktighet och större isolering så är det självklart inget som gynnar den psykiska hälsan. Lagstiftningen leder till att naturliga källor till återhämtning utarmas, som att vara med sin familj till exempel, vilket kan betyda allt för många människor, säger han.

Det finns en risk att detta kommer att leda till en ökning av risken för psykisk ohälsa hos flyktingar framöver, menar han.

– De asylsökande som kommit de senaste åren, som inte ingår i vår rapport, kan ha med sig annorlunda och kanske svårare upplevelser. Samtidigt möts de nu av en situation där väntan på asylansökan är betydligt längre och de kommer till ett samhällspolitiskt klimat där de misstänkliggörs i högre grad. Då är det viktigt att vårdens resurser räcker till. Men de specialistcenter som vi jobbar mot har långa köer redan nu. Man får vänta mer än ett år för att få komma dit, säger han.

Han poängterar att det inte är forskarnas roll att lösa de här problemen, det är politikernas och andra samhällsaktörers uppgift, men att det är forskarnas ansvar att påtala vad de ser i sin forskning.

– Vad som är viktigt är att medvetandegöra att det finns en så stor risk för betydande psykisk ohälsa bland de här människorna och att vi kanske bör uppmärksamma det mer och inte bara tro att vi kan lämna det åt sig självt, säger han.

Den stora ökningen av asylsökande behöver matchas med en ökad vårdinsats för att i möjligaste mån förhindra att de psykiska problem som de nu upplever utvecklas till något allvarligare. Att då ha ett regelverk som inte tillåter att asylsökande får mer än den allra nödvändigaste vården samtidigt som tiden för asylprövning ökar dramatiskt är knappast något bra recept.

– Nej, en begränsad tillgång till vård är kanske det sista man vill ha. Om man tänker på vilka risker det innebär och att man kan hjälpa i ett tidigare skede med en mindre insats så kanske man borde tänka lite mer långsiktigt, säger Fredrik Saboonchi.

Men här är det alltså politikerna som bestämmer.

Det går dock att göra ganska mycket positivt i det lilla. Med enkla medel kan situationen för asylsökande och nyanlända förbättras avsevärt.

– Det allmänna rådet är att vara aktiv, vara ute, försöka hitta på saker och lära sig saker. Att sitta ensam på en förläggning är ju inte bra för någon, man behöver någon typ av beteendeaktivering för att inte klappa ihop, säger Anna-Clara Hollander.

Här är det många frivilligorganisationer som utför storverk, menar hon.

– Jag tror inte att det går att överskatta hur viktigt det är. Just sådant som får samhället att öppna sig, cykla runt och få koll på hur staden ser ut, träffa andra och spela fotboll. Allt sådant gör jättestor skillnad, säger hon.

Även i skolan finns det enkla saker som kan förbättra integrationen avsevärt, berättar Anders Hjern.

– Idrott, musik och schack är tre aktiviteter som inte kräver så mycket språklig kompetens där flyktingbarn har hittat in, säger han.

Det viktiga är att se den potential som finns i människorna som har kommit hit, men inse att många av dem behöver hjälp för att komma upp på benen, både professionell hjälp, men även hjälp av lite enklare slag.

– Samhället har en chans att förebygga psykisk ohälsa. Det finns redan många som jobbar med det i frivilligorganisationer, men det skulle kunna göras mycket mer för att förebygga psykisk ohälsa hos en grupp som har en massa riskfaktorer, men också många friskfaktorer, säger Anna-Clara Hollander.