Walid flydde över Medelhavet åtta gånger

Berättat för Maja Lundbäck, först publicerad i tidskriften Medicinsk Vetenskap nummer 1, 2017.

”När min bror dödats var min äldste son den första som såg honom. Efter det blev han så rädd att han inte vågade gå ut. Det blev svårt för oss att stanna i Aleppo så vi lämnade Syrien för Egypten innan jag själv åkte till Turkiet för att jobba. När jag ville tillbaka till Egypten hade reglerna ändrats, jag fick inte resa in.

Rädslan att inte få återse familjen drev mig mot Sverige för att ansöka om familjeåterförening. Jag betalade en smugglare som skulle ta mig över Medelhavet.

Åtta gånger försökte jag ta mig med gummibåt till Grekland. Jag blev stoppad och misshandlad, rånad, lämnad på en öde ö och kastad i vattnet – en gång simmade jag i flera timmar. När jag kom fram fängslades jag i väntan på att få min identitet utredd eftersom jag saknade pass.

I cellen kom oroliga tankar. Jag fick ont i magen och blev övertygad om att jag hade cancer och skulle dö. När jag kom till en läkare pratade de över huvudet på mig, vilket stärkte min misstanke om att jag led av något allvarligt som de inte ville ta itu med. Sedan släpptes jag, men jag vet inte om det berodde på läkarbesöket eller för att mitt pass kommit.

Jag kom fram till Sverige efter att ha smugglats i en lastbil gömd under bomullsfrön. En läkarundersökning visade att det inte var något fel på mig, jag fick uppehållstillstånd och kunde hälsa på familjen som nu var i Turkiet. När vi återförenades i Sverige var det bara ett fel, min äldste son var inte med. Han hade fått avslag eftersom han var 18 år. När min fjärde son föddes var känslorna blandade av bebislycka och saknad efter min äldste son. Vi överklagade och till sist kom han också hit. Vi mår bra nu och jag har inte ont i magen längre.”