Porträtt av professor Staffan Josephsson
Staffan Josephsson - Professor i arbetsterapi vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle.
Staffan Josephsson föddes 1960 i Lund och tog 1985 examen som arbetsterapeut vid Hälsohögskolan Stockholm. Han var åren 1986-1989 verksam som arbetsterapeut vid Sabbatsbergs sjukhus och har även studerat pedagogik och teatervetenskap vid Stockholms universitet. Han disputerade 1994 vid Karolinska Institutet, KI, på en avhandling om vardagens aktiviteter som mötesplatser för personer med demens.
Han arbetade åren 1994-1997 som lektor vid Vårdhögskolan Stockholm och 1998 vid Karolinska Institutet. Han hade åren 1999-2001 en delad tjänst som universitetslektor och forskarassistent vid KI. Fram till 2011 var han verksam som universitetslektor. År 2004 utnämndes han till docent i aktivitetsvetenskap på 20 procent vid Høgskolen i Sør-Trøndelag, Trondheim. Han blev 2007 docent vid Karolinska Institutet och är sedan 2009 medlem av The Editorial Board för tidskriften Occupation, Participation and Health.
Staffan Josephsson utnämndes den 1 december 2011 till professor i arbetsterapi vid Karolinska Institutet.
Om forskningsämnet
Aktivitet är ett centralt begrepp i Staffan Josephssons forskning. Många sjukdomar och omständigheter kan leda till svårigheter att utföra vardagliga aktiviteter. Forskningen har fokus på aktivitet i relation till kreativitet, delaktighet och aktörskap för personer med kroniska funktionshinder. Forskargruppen arbetar i stor utsträckning med forskningsredskap hämtade från den narrativa traditionen som handlar om hur mening och förändring upprättas av människor.
Viktigt att möjliggöra delaktighet för utsatta grupper
I dagens samhälle förutsätts vi vara aktiva och ta ställning i ständigt nya valsituationer. Men för många människor är detta ingen självklarhet. Ett flertal sjukdomar och omständigheter leder till svårigheter att utföra olika vardagliga aktiviteter och därmed till minskad delaktighet i samhället. Det kan exempelvis handla om personer med demens och kognitiva störningar. Men det kan även röra sig om äldre personer med kroniska funktionshinder och personer med schizofreni i olika åldrar.
Staffan Josephsson är professor i arbetsterapi vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle. En av de grupper han har fokuserat på är den växande gruppen äldre med flera funktionshinder, så kallade sköra äldre. En angelägen fråga är hur dessa personer kan vara mer delaktiga och aktiva i den vård och rehabilitering de får.
- Såväl politiskt som ideologiskt finns en idé om att alla i samhället ska vara delaktiga och kunna välja. Men hur skapar man förutsättningar för att den här gruppen ska kunna vara delaktig? I slutet av livet ändras förutsättningarna, hur kan då delaktigheten upprättas, frågar han retoriskt.
- För personer med demens handlar delaktighet inte bara om det verbala; här är omgivningen mycket viktig, det vill säga hur vi utformar det omgivande samhället.
Staffan Josephssons forskargrupp har även studerat hur gruppen psykiatriskt funktionshindrade ska kunna bli mer delaktig och hur man bäst stödjer de vardagliga sociala kontakterna.
- Ett av de medel vi har för delaktighet är mötet med personalen. De patienter som klarar sig bäst är de som tycker att de har bra kontakt med de människor de möter i sin vardag. Vi försöker nu ta reda på vad begreppet en bra kontakt innebär för denna grupp, säger han.
Stödet för personer med psykiska funktionshinder ser olika ut i olika länder beroende på olika traditioner. Genom samarbete med forskare i Norge och Kanada studerar gruppen nu vad personer med psykiska funktionshinder respektive personalen identifierar som en god kontakt.
Vill förstå villkor för delaktighet
Ett annat forskningsfokus är hur man ska kunna arbeta mer kreativt för att upprätthålla utsatta gruppers delaktighet i samhället. Exempelvis att ge äldre personer möjligheten att få göra sin röst hörd. Internationellt förekommer på många håll äldreråd med representanter från patientföreningar och pensionärsorganisationer.
- Men hur kan man applicera ett sådant tänkesätt när det gäller sköra äldre? Kan man upprätta äldreråd för geriatriska boenden för att öka de boendes inflytande? Tänk om personer i äldrevården exempelvis fick göra en utställning om sin rehabilitering. Och om personer med schizofreni fick vara med i debatten om det stöd de kan behöva. Delaktighet måste innebära ett kreativt samspel mellan personerna och den omgivande miljön, menar Staffan Josephsson.
Han nämner ett annat exempel på gruppens forskning i syfte att förstå villkor för delaktighet; en serie studier om hur aktiviteter kan vara en resurs för personer med cancer som deltog i en dagverksamhet. Resultaten visade på hur engagemang i dagliga aktiviteter fungerade som resurs för dessa personer för att de skulle kunna upprätthålla kreativitet och kontakt till omgivningen och sitt tidigare liv.
Staffan Josephsson förklarar att just kreativitet är en viktig resurs för delaktighet under svåra omständigheter även vid andra typer av sjukdomstillstånd med medföljande aktivitetsbegränsningar.
Den narrativa traditionen
Forskargruppen arbetar i stor utsträckning med forskningsredskap hämtade från den narrativa traditionen.
- Den narrativa traditionen, med rötter såväl i filosofi som medicinsk antropologi, vård och rehabiliteringsforskning, handlar ju om hur mening och förändring upprättas av människor.
Den kan vara ett viktigt redskap för att vi ska förstå hur mening och sammanhang etableras i människors liv samt hur vård och rehabilitering kan bidra till aktörskap och förändring för vårdtagare och patienter.
Publicerad i "Från Cell till samhälle" 2012
Mer information