Porträtt av professor Agneta Ståhle

Agneta Ståhle föddes 1951 i Stockholm, tog 1972 examen som gymnastikdirektör vid GIH i Stockholm och 1976 som sjukgymnast vid SIIS. Hon disputerade 1999 i kardiologi vid Karolinska Institutet om motionsgymnastikens betydelse för äldre med hjärtsjukdom.

Hon blev 2006 docent i sjukgymnastik. Hon fick 2009 Bengt Fridlunds nyinstiftade vetenskapliga pris för "betydande arbete inom det kardiovaskulära området". Hon var 2003 och 2008 redaktör för FYSS - fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling. Hon är sedan 2013 ledamot av LSR:s vetenskapliga råd.

Hon var 2004-2007 expertrådgivare till SBU, och 2002-2003, 2006-2007 och 2011 till Socialstyrelsen, nationella riktlinjer för hjärtsjukvård. Åren 2008-2011 var hon expertrådgivare och ordförande för sakområdet fysisk aktivitet inom Socialstyrelsens nationella riktlinjearbete för sjukdomsförebyggande metoder inom hälso- och sjukvården.

Agneta Ståhle utnämndes den 1 januari 2013 till professor i sjukgymnastik vid Karolinska Institutet.

Om forskningsämnet

Fall är en av de vanligaste orsakerna till ohälsa och sjuklighet hos äldre. Av de cirka 300 000 som årligen söker akut sjukhusvård i Sverige till följd av fallolyckor, dör omkring 1 600. Risken att dö i en fallolycka är sex gånger större än i en trafikolycka. Kliniska studier har visat lovande resultat för balansträning hos äldre, såväl friska som personer med benskörhet och Parkinsons sjukdom. Agneta Ståhles grupp har utvecklat en ny balansträningsmodell baserad på vetenskapligt framtagna principer för träning, balanskontroll och åldrande.

[embed]<iframe width="560" height="315" src="//www.youtube.com/embed/dUMbM3IYZMY" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>[/embed]

Att ta balansträningen ett steg längre

Agneta Ståhle är professor i sjukgymnastik vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle och forskar om äldres självskattade balansproblematik och effekten av
träning.

- Hos äldre med benskörhet får ett fall så stora konsekvenser, säger hon. Även fallrädsla är en riskfaktor för framtida fall, och rädslan att ramla kan göra att man drar ned på sin fysiska aktivitetsnivå. Fysisk inaktivitet minskar balansförmågan och leder till ett stillasittande liv. Man riskerar att hamna i en ond cirkel med minskad rörelseförmåga, fallrädsla, fall och muskelsvaghet, fallskador och ökad risk för kroniska sjukdomar kopplade till livsstilen.

Hennes forskning omfattar idag studier över friska äldre, personer med osteoporos respektive Parkinsons sjukdom samt patienter med kompletta och inkompletta ryggmärgsskador; patientgrupper med stor fallrisk. Många med balansproblem ramlar lätt när de ska göra flera saker samtidigt. Agneta Ståhles grupp har därför utvecklat ett balansträningsprogram som är utmanande genom att omfatta successivt stegrande svårigheter, där man också får träna på att göra flera saker samtidigt, så kallad dual- och multi-tasking.

- Exempelvis genom att gå på ojämnt underlag samtidigt som man bär en bricka med ett glas vatten, alternativt räknar baklänges eller anger varannan bokstav i alfabetet. Det handlar om vilka delar av det komplexa balanssinnet man vill utmana.

Det handlar också om att utmana balansförmågan hos varje enskild person, så att den hela tiden befinner sig på gränsen till sin förmåga. Hur träningen utformas och stegras beror förutom på den enskildes förmåga även på sjukdomsbakgrund. Det måste finnas en teori och tanke bakom vad som passar den enskilda individen.

Alla grupperna får träna tre gånger per vecka i tre månader under ledning av sjukgymnast. Personerna följs sedan upp direkt efter avslutad träning, och ett halvt respektive ett år efter att de slutat träna. Studien har visat att de som deltagit i träningen går snabbare efteråt, är mindre rädda för att ramla, är mer fysiskt aktiva och skattar en högre livskvalitet jämfört med kontrollgruppen, säger Agneta Ståhle.

- Vi har dessutom mätt olika variabler för balansförmågan och noterat att i och med att personerna blivit mer fysiskt aktiva, blir de också bättre på att parera balansen, även om detta inte är någon garanti mot nya fall.

Implementationsstudier inom flera områden

Hon planerar nu en implementeringsstudie i klinisk praxis, det vill säga lämpliga strategier för hur forskningsresultaten bäst ska kunna användas i praktiken. Det är viktigt att gruppens forskningsrön snabbt kan komma patienterna till nytta, säger hon.

I samarbete med Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har hennes grupp tagit fram programmet "Träna rätt på fyra sätt", vilket resulterat i ett par filmer och ett specifikt bokmärke med träningsråd. I filmerna, som handlar om förebyggande säkerhetsarbete för att minska antalet fall, visar Alexandra Charles och Carl Jan Granqvist enkla styrke- och balansövningar och hur man kan fortsätta vara fysiskt aktiv som äldre.

Agneta Ståhle ska även studera motionsvanor hos 65-70-åringar, en grupp man vet är mer aktiv idag än tidigare. Hon vill få kunskap om hur åldersgruppen tänker när det gäller fallprevention och hur personer i den här åldern tränar. Även detta görs i samarbete med MSB.

I samarbete med forskare i Karlstad kommer hon att studera samhällsekonomiska aspekter av balansprogrammet. Via specifika labbtester som Agneta Ståhles grupp gör i sitt rörelselabb undersöker man också vad som händer vid gången i samband med bland annat vändningar.

Vi studerar även för- och nackdelar med stegräknare respektive accelerometrar, det vill säga rörelsemätare, vilka alla medverkande fått. Vi kommer att studera hur dessa mätmetoder samstämmer hos de olika patientgrupperna.

I ett samarbete med Sunnaas sykehus HF i Norge och Rehabstation Stockholm/Spinalis studeras fall och fallprevention hos personer med kompletta och inkompletta ryggmärgsskador, en grupp som ofta drabbas av fall och fallskador. Forskningen kommer att utmynna i ett fallpreventionsprogram som ska implementeras i både Norge och Sverige.

- Förhoppningen med all vår forskning kring fallprevention är att kolleger fångar upp resultaten och överför dem i klinisk praxis för personer med balansproblem och/eller ökad fallrisk.

Mer information

Till forskargruppen