Porträtt av professor Maria Eriksdotter

Maria Eriksdotter föddes 1959 i Stockholm och tog 1989 läkarexamen vid Karolinska Institutet, KI, där hon året innan hade disputerat.

Hon forskade där 1984-1989, arbetade därefter kliniskt inom internmedicin och geriatrik fram till 2003, blev 1996 specialist i geriatrik respektive 1997 i internmedicin. År 2000 blev hon docent i klinisk neurovetenskap vid KI.

Åren 1999-2003 var hon chef för minnesmottagningen, geriatriska kliniken, Karolinska universitetssjukhuset Huddinge, och är sedan 2003 ansvarig för utbildningen inom geriatrisk medicin, KI. Åren 2003-2010 arbetade hon som universitetslektor, KI, kombinerat med en tjänst som överläkare på geriatriska kliniken.

Hon är sedan 2005 biträdande chef för det nationella forskningsnätverket Swedish Brain Power och är sedan 2010 vetenskaplig rådgivare inom geriatrisk medicin, Socialstyrelsen. Hon är ansvarig för det nationella kvalitetsregistret SveDem med syfte att förbättra diagnostik, vård och behandling av patienter med demenssjukdom.

Maria Eriksdotter utnämndes den 1 november 2010 till professor i geriatrik vid Karolinska Institutet.

Om forskningsämnet

Antalet personer med demens ökar i världen i takt med ökad medellivslängd. I Sverige har idag cirka 100 000 personer Alzheimers sjukdom, globalt är det 36 miljoner med demenssjukdom. Det finns ännu ingen behandling mot Alzheimer, bara läkemedel med symtomlindrande effekt. Det är därför angeläget att utveckla nya läkemedel som kan bromsa sjukdomsförloppet.

Maria Eriksdotter försöker hitta nya möjligheter att behandla sjukdomen respektive markörer som kan skilja Alzheimer från det normala åldrandet.

Nya studier kring NGF-tillförsel vid Alzheimers sjukdom

I början av Alzheimers sjukdom kan symtomen vara svåra att skilja från det normala åldrandet. Ingen reagerar nämnvärt om vi glömt var vi har lagt våra nycklar eller ringar.

- Till de tidiga symtomen hör lättare minnesstörningar som inte är så märkbara. Kognitionen är ännu bara lätt försämrad. Men det handlar inte om att glömma nycklarna en gång, utan blir snart ett beteende med upprepade gånger, säger Maria Eriksdotter.

En av hennes doktorander har kunnat visa att närminnet är försämrat redan tre år före sjukdomsdebuten. Men Maria Eriksdotter påpekar att den lättare minnessvikten tidigt i sjukdomsförloppet innebär att de flesta kan leva ett relativt hyfsat liv under några år.

Många fungerar då fortfarande bra socialt och kan bo kvar hemma. Men på sikt gör sig den fortskridande sjukdomen successivt påmind och de kognitiva problemen blir allt tydligare. Andra symtom tillkommer som depression och initiativlöshet.

- En del patienter får också påverkan på hjärnans frontala områden, vilket gör att de kan tappa insikt och empati och få beteendestörningar.

Möjlig ny behandling med tillväxtfaktorer

Inom Swedish Brain Power, ett nationellt forskningsnätverk kring neurodegenerativa sjukdomar, fokuserar man på att förbättra den tidiga diagnostiken av bland annat Alzheimers sjukdom, exempelvis med hjälp av markörer i ryggmärgsvätskan.

Maria Eriksdotters forskning har visat att de markörer som finns idag är förändrade långt innan sjukdomen diagnostiseras. De kan till viss del förutsäga vilka som kommer att drabbas, men är inte tillräckligt känsliga.

En effektivare behandling av Alzheimers sjukdom är därför av största vikt. En av hennes doktorander har studerat effekterna av omega-3-fettsyror på patienter med etablerad Alzheimer. Tidigare studier har pekat på att regelbundet fiskintag eller högt intag av omega-3-fettsyror minskar risken för insjuknande och även kan förbättra minnesfunktionerna.

- Vår studie visade dock inga entydiga effekter, däremot såg vi positiva effekter hos personer med mycket lätt Alzheimer. Större studier behövs dock för att bekräfta fyndet.

Forskningen fokuserar också på behandlingsstudier med tillväxtfaktorn nerve growth factor (NGF). I framhjärnans basala delar sitter de kolinerga nervceller som har betydelse för minnesfunktion och uppmärksamhet. I andra delar av hjärnan, hippocampus och cortex, bildas proteinet NGF som har cellbevarande effekt på de kolinerga nervcellerna. NGF tas upp av dessa nervcellers ändar och transporteras tillbaka till de kolinerga cellkärnorna i basala framhjärnan.

- Flera studier har visat på minskade nivåer av NGF i basala framhjärnan hos patienter med Alzheimer, medan nivåerna i hippocampus och cortex i stället är ökade. En behandling som bygger på NGF-tillförsel till de kolinerga nervcellerna ligger därför långt fram i forskningsfältet.

På 1990-talet gjorde forskargruppen en studie där NGF injicerades i hjärnans ventriklar (hålrum), i syfte att proteinet skulle sprida sig till de kolinerga nervcellerna i basala framhjärnan. Visserligen visade PET-kamera en viss förbättring av NGF-aktiviteten, men patienterna fick biverkningar som smärta och viktnedgång, vilket ledde till att studien fick avbrytas.

- När vi däremot injicerade NGF direkt i parenkymet (hjärnvävnaden) hos råtta, kunde vi inte se någon smärtpåverkan. Vi insåg då att NGF måste tillföras lokalt till området med kolinerga nervceller även hos människa.

Manipulerade cellinjer

Forskargruppen har nyligen gjort en studie med sex patienter där man manipulerat retinala cellinjer så att dessa producerar NGF. Med så kallad stereotaktisk neurokirurgi har en tunn plasttråd med en kapsel innehållande de NGF-producerande cellerna förts in i basala framhjärnan. En metod man är först i världen om att genomföra. Kapseln med cellerna kan lätt tas bort när resultatet ska analyseras.

Den säkerhetsstudie som genomförts har inte indikerat några NGF-relaterade biverkningar och inte heller någon smärta hos patienterna. Hos två av dem har PET-kamera visat en förbättrad kolinerg funktion respektive positiva effekter på kognitionen.

- Alla patienter klarade ingreppet bra och det gick lätt att dra ut plasttråden. Men cellerna i kapseln producerade bara cirka tio procent av den NGF-produktion som fanns från början, vilket kan förklara att endast två av patienterna svarade på behandlingen. Sannolikt var doseringen för låg. Men det viktiga är att vi nu sett att det inte uppkommer några biverkningar.

Inom ett år startar en ny studie på fler patienter. Gruppen ska först undersöka hur överlevnaden och utsöndringen av NGF från de inkapslade cellerna kan förbättras och därefter testa cellerna in vivo. Man vill också utveckla kirurgmetoden så att nya celler kan ersätta de gamla utan att hela implantatet måste avlägsnas.

- Förhoppningen är att NGF-behandlingen blir den första som tydligt visar att sjukdomsutvecklingen vid Alzheimers sjukdom kan bromsas, säger Maria Eriksdotter.

Mer information

Till sektionen för klinisk geriatrik