Porträtt av professor Johan Fastbom

Johan Fastbom föddes 1958 i Stockholm, tog läkarexamen vid Karolinska Institutet 1984 och disputerade där 1988 i farmakologi på avhandlingen "Adenosine receptors in the central nervous system, autoradiographic and functional studies." Han arbetade under åren 1990-1994 som läkare och sedan överläkare vid avdelningen för klinisk farmakologi, Karolinska sjukhuset.

Åren 1992-1993 var han underläkare i internmedicin vid Karlskoga sjukhus. Han blev 1994 specialist i klinisk farmakologi vid Karolinska universitetssjukhuset, Solna och 1998 docent i geriatrisk farmakologi vid Karolinska Institutet. Åren 1994-2002 var han anställd som forskare vid dåvarande institutionen Neurotec, och åren 2002-2011 som universitetslektor vid Aging Research Center (ARC), Karolinska Institutet, där han fortfarande huvudsakligen arbetar.

Han är sedan år 2000 också projektanställd på 40 procent vid Socialstyrelsen som utredare i läkemedelsfrågor och är sedan 2002 överläkare vid geriatriska kliniken vid Karolinska universitetssjukhuset, Huddinge.

Johan Fastbom utnämndes den 1 december 2011 till professor i geriatrisk farmakologi vid Karolinska Institutet.

Om forskningsämnet

De äldres läkemedelsanvändning är komplicerad av flera skäl, i synnerhet när det gäller gruppen multisjuka. Dels medför åldrandet kroppsliga förändringar som leder till ökad känslighet för många läkemedel och därmed risk för läkemedelsbiverkningar. Dels är användningen av läkemedel ofta omfattande. Ett stort problem är att äldrevården idag ofta är splittrad och att det saknas bra förutsättningar för samordning av de äldres läkemedelsordinationer. Johan Fastboms forskning syftar till att förbättra kvaliteten i äldres läkemedelsanvändning.

Angeläget med gemensam lista över äldres läkemedel i vården

Johan Fastbom har sedan mitten av 1990-talet ägnat sig åt forskning, utbildning och utveckling inom området äldre och läkemedel. Han är idag professor i geriatrisk farmakologi vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle samt är verksam vid Aging Research Center (ARC) vid Karolinska Institutet och sedan år 2000 anställd på deltid på Socialstyrelsen som utredare i läkemedelsfrågor.

- Det är en väldigt bra kombination när man vill arbeta med patientnära frågor. Resultaten av den forskning vi bedriver kan på detta sätt via mitt arbete på Socialstyrelsen komma vården tillgodo, säger han.

Johan Fastbom leder läkemedelsgruppen vid den medicinska sektorn på ARC, där populationsbaserade undersökningar som Kungsholmsprojektet och SNAC-K-projektet utgör en viktig grund. På senare år har också nya forskningsområden öppnats genom läkemedelsregistret som kan samköras med andra hälsodata- och befolkningsregister.

- I en studie kunde vi exempelvis visa på betydelsen av socioekonomiska faktorer för äldres läkemedelsanvändning. Personer med låg utbildning har fler läkemedel och oftare olämpliga läkemedel och kombinationer. I en annan studie har vi kartlagt användningen av läkemedel hos personer som är hundra år och äldre, en grupp som annars är svår att studera.

Forskargruppen har utarbetat olika datorbaserade metoder för att kvantitativt och kvalitativt analysera läkemedelsanvändningen hos äldre. För det krävs specialbyggda programvaror som gruppen kontinuerligt utvecklar och anpassar. Metoderna används även av Socialstyrelsen.

Läkare kan inte se alla förskrivningar

Idag finns inget gemensamt journalsystem inom vården. Förutsättningarna för samordning är därför i de flesta fall dåliga, menar Johan Fastbom.

- Olika landsting har olika journalsystem, och det finns ofta inte heller någon samordning mellan öppen och sluten vård. En läkare kan helt enkelt inte se samtliga förskrivningar för en patient. De multisjuka och personer med demens brukar ofta få sina läkemedel via dosexpedition, så kallad ApoDos, där de olika läkemedlen är förpackade i dospåsar. En databas med alla dessa ordinationer har i flera år kunnat nås via E-dos, en webbapplikation som förvaltats av Apoteket. Ett problem är att slutenvården ofta inte hanterat det här systemet, säger han.

- Trots att det är en gemensam läkemedelslista för olika förskrivare har vi nyligen, i samarbete med forskare i Göteborg, visat att kvaliteten i läkemedelsanvändningen i flera avseenden är sämre för dem som använder ApoDos än för dem som får läkemedel via recept.

Under året har dosexpeditionerna flyttats över i ett nytt system som kan nås via en modern applikation, Pascal. Där ska så småningom receptordinationer fyllas på, så att vården får en gemensam läkemedelslista. Men det är ändå inte tillräckligt, menar Johan Fastbom.

- Det behövs också information om varför man ordinerat ett specifikt läkemedel, behandlingens längd och hur den ska följas upp. När en patient idag förs över från slutenvården till primärvården, är den här informationen ofta otillräcklig i slutanteckningarna.

Det är därför även viktigt att det görs en läkemedelsavstämning i övergången mellan olika vårdformer, säger han, att läkaren går igenom listan tillsammans med patienten och eventuellt anhöriga och ser till att den är uppdaterad och korrekt.

Indikatorer för god läkemedelsterapi

Johan Fastbom har också medverkat i att ta fram Socialstyrelsens "Indikatorer för god läkemedelsterapi hos äldre". Dessa ligger idag till grund för rekommendationer i de flesta landsting och tillämpas vid Socialstyrelsens årliga öppna jämförelser av landstingen.

Indikatorerna tillämpas även som stöd vid förskrivning och läkemedelsgenomgångar. På vissa håll i landet har man haft dem som utgångspunkt i undervisningen.

- Ska man få någon förändring är det otroligt viktigt att integrera dessa frågor i utbildningen av all slags vårdpersonal. Socialstyrelsen har under 2012 publicerat föreskrifter om läkemedelsavstämning och läkemedelsgenomgångar för äldre. Det finns alltså nu krav på att genomföra sådana, förklarar Johan Fastbom.

- Vi har faktiskt kommit en bit på väg. Medvetenheten har ökat dramatiskt hos såväl vårdpersonal som politiker, äldre och anhöriga. Jag föreläser mycket för dessa grupper; det finns idag ett betydligt större intresse än då jag började arbeta inom området för snart 20 år sedan.

Publicerad i "Från Cell till samhälle"