Carl Wilhelm Scheele

Scheele föddes 1742 i Stalsund i dåvarande Svenska Pommern, nuvarande Tyskland. Han intresserade sig tidigt för kemi och begav sig 1757, endast 14 år gammal, till Göteborg för att att studera som lärling hos apotekaren M.A. Bauch.

Carl Wilhelm Scheele, porträtt.
Carl Wilhelm Scheele. Foto: N/A

Scheele skulle bli en av Sveriges mest inflytelserika kemister, men hans väg dit var krokig. Efter tiden i Göteborg begav han sig till Stockholm och tog plats på apoteket Korpen, men han fick aldrig tillträde till de vetenskapliga kretsarna. På apoteket arbetade han inte i laboratoriet utan i recepturen där läkemedlen framställdes.

Efter endast några år i huvudstaden flyttade Scheele till Uppsala, där en möjlighet öppnade sig. Genom sin vänskap med Johan Gottlieb Gahn fick Scheele kontakt med Torbern Bergman, professor i kemi. De två inledde ett vetenskapligt samarbete som fortsatte till Bergmans död. 

Av Scheeles insatser kan nämnas att han upptäckte det som senare skulle kallas syre, och analyserade och beskrev bland annat mangan, barium och klor. Upptäckten av syret tillskrivs dock oftast en annan kemist; Lavoisier, som till skillnad från Scheele både namngav och publicerade sin upptäckt.

Efter sin utbildning som lärling och sedermera gesäll fick Scheele privilegier att driva apoteket i Köping. Där fortsatte han sin vetenskapliga verksamhet fram till sin bortgång 1786. På sin dödsbädd gifte han sig med änkan till apotekets tidigare föreståndare, för att på så vis säkra hennes arv och fortsatta försörjning.