Maria Josephson

Jag disputerade i idé- och lärdomshistoria vid Uppsala universitet 2011,  på avhandlingen Problemet utan namn? Neuroser, stress och kön från 1950 till 1980 i Sverige. Sedan dess har jag varit verksam som forskare och lärare vid Uppsala universitet, Linköpings universitet, Södertörns 
högskola samt vid KI.
I mina arbetsuppgifter vid KI ingår att utveckla området Medicinsk humaniora i undervisning, med särskild inriktning mot medicinhistoria. Jag
arbetar också med tillgängliggörande och kommunikation kring Karolinska Institutets samlingar av såväl artefakter som arkivmaterial.
Fil. Mag. Idé- och lärdomshistoria, Uppsala universitet, 2005
Fil. Dr. Idé- och lärdomshistoria, Uppsala universitet, 2011
Postdoc. Institutionen för Tema Q, Linköpings universitet, 2013

Min forskning rör sig mellan det vetenskapshistoriska och det vård- och medicinhistoriska fältet. I avhandlingen kartläggs hur svårmätbara
symtom, främst hos kvinnor, förflyttades från paraplybeteckningen ”neuros” till att omtalas som ”stress” mellan 1950 till 1980, och de förändringar i patientroll, sjukdomssyn, bemötande och behandling skiftet innebar.
Mitt senaste forskningsprojekt, finansierat av Östersjöstiftelsen vid Södertörns högskola, behandlade den medicinvetenskapliga och politiska
konflikt som blossade upp kring veterinärmedicinaren Elis Sandberg och hans kalvthymuspreparat THX under 1960- och 1970-talen. Fokus i projektet riktades mot hur konflikten kring THX kan förstås i ett brett samhälleligt sammanhang: vad fick hundratusentals patienter att söka sig till Sandbergs mottagning i Småland i stället för till skolmedicinen? Hur tänkte sig Elis Sandberg att ett injektionsextrakt tillverkat av färska thymuskörtlar botade svåra sjukdomar som cancer och följdtillstånd av diabetes? Varför lyckades inte företrädare för skolmedicin och etablerad medicinsk vetenskap övertyga Sandbergs patienter om att de hade bättre möjligheter än Sandberg  att bota och lindra? Projektet fokuserar på gränsdragningar och skilda perspektiv på skolmedicin, alternativ medicin och vetenskap under en
tid då både den medicinska vetenskapen och patientrollen var stadda i snabb förändring.

Kursutveckling och pedagogiska meriter

2012 – 2015: under perioden undervisade jag på heltid vid institutionen för idé- och lärdomshistoria, UU. Jag ansvarade bland annat för 15 föreläsningar på A-kursen, var kursansvarig för B-kursen samt höll i seminarier på flera fördjupningskurser inom ramen för civilingenjörsprogrammet i system i teknik och samhälle (det så kallade STS-programmet).

2013–2015: Kursansvar, Idé- och lärdomshistoria B. Uppdraget som kursansvarig innebar administrativt såväl som utvecklingsmässigt ansvar för kursen som helhet, såväl internt (i relation till övriga lärare/administratörer) som externt (i relation till kursens studenter).  

2013–2015: Kursutveckling/kursansvar, ”Modern medicinhistoria”, B-nivå. Utveckling av ny kurs (innehåll, planering, schemaläggning, upprättande av färdighetsmål etc).

Kursutveckling/kursansvar, ”Medicin och kultur i historisk belysning”, grundnivå. Fristående nätbaserad distanskurs. Utveckling av ny kurs (innehåll, planering, schemaläggning, upprättande av färdighetsmål etc).

2018–2019: Utarbetande av nya lärandemål inom medicin- och vetenskapshistoria för sexårig läkarutbildning, Karolinska Institutet. Deltog i fyra arbetsgrupper: professionell utveckling, etik, psykiatri samt vetenskapsteori.

2018 – pågående: undervisar i medicin- och vetenskapshistoria på kurserna Basvetenskap 1 och Basvetenskap 3 på läkarprogrammet, termin 1 och 2, vid Karolinska Institutet. Bland annat håller jag i introduktionsföreläsningen ”Från sunda vätskor till evidens: läkare och läkarroll under 200 år” på termin 1, ansvarar för ”Dödendagen” på termin 2 (en heldag om död och döende ur ett historiskt och professionellt perspektiv) tillsammans med Sofia Grünerwald, specialist i palliativ medicin. Tillsammans med Ulrik Kihlbom, professor i medicinsk etik, håller jag också i en heldag om patientautonomi på termin 2.