Andreas Vesalius

Andreas Vesalius föddes år 1514 i Bryssel, och kom från en läkarsläkt: både hans farfar och farfarsfar var läkare. I dag är han känd som upphovsman till den moderna deskriptiva anatomin. Verket De humanis corporis fabrica (1543), som består av 273 detaljerade bilder av kroppens insida betraktas som ett av de största klassiska anatomiska verken någonsin.

Andreas Vesalius, porträtt.
Andreas Vesalius. Foto: N/A

Vesalius studerade medicin vid universiteten i Leuwen och Paris men tog sin doktorsexamen i Padua år 1537. Hans stora intresse var anatomi, och under sin studietid i Paris stal Vesalius kroppar från kyrkogårdar för att dissekera dem. Som andra medicinstudenter vid tiden studerade han de antika klassikerna, främst Hippokrates och Galenos texter. Teori och filosofi ansågs viktigare än praktiskt kunnande.

När Vesalius började undervisa själv vände han på ordningen. Studenterna uppmanades först se efter själva, och sedan läsa. Dissektionen kom först, sedan studiet av texten. Det blev då uppenbart att Galenos klassiska texter innehöll felaktigheter. Till exempel antog Galenos att artärer ledde blod till hjärna och lungor, medan vener ledde blod till lägre organ i magen. Antagandet förutsatte att det fanns hål mellan hjärtats kammare, hål Galenos och många av hans efterföljare hävdade att de sett. Vesalius blev den förste att öppet medge att han inte lyckades finna dem.

1541, då Vesalius var verksam vid universitetet i Bologna, kom han till slutsatsen att Galenos främst dissekerat djur, inte människor. Förbudet mot dissektion av människor i det antika Rom hade hindrat honom. Felaktigheter i klassiska medicinska texter kunde alltså härledas till att Galenos förutsatt att djurs och människors anatomi var likadan. Vesalius tog i stället sin utgångspunkt i mänsklig anatomi, och dissekerade riktiga kroppar – först stulna, sedan avrättade. Hans arv utgörs alltså inte enbart av världens mest berömda anatomiska atlas. Det är också en påminnelse om att strävan efter kunskap om den mänskliga kroppen innebär en risk att etiska gränser överträds.