KITE - Neurofeedback och arbetsminnesträning
I projektet KITE undersökte vi effekterna av kognitiva inlärnings- och träningsmetoder för barn och ungdomar med ADHD.
Om studien
Totalt inkluderade vi 202 barn och ungdomar (9-18 år) med ADHD. Vanligt förekommande samsjuklighet med andra NPF tillstånd, som autismspektrumstillstånd, var tillåten. Deltagarna lottades till antingen en av två olika neurofeedback (NF) träningsgrupper, till en grupp som gjorde arbetsminneträning (WMT) eller till en passiv kontrollgrupp som inte fick någon extra insatser. Varje grupp omfattade minst 50 deltagare. De tre interventionsgrupperna fick daglig träning hos oss på Gävlegatan 22, måndag till fredag, under totalt 25 pass. Alla deltagare genomgick en mängd olika tester och frågeformulär innan behandlingen/träningen började, strax efter sista session samt vid en 6-månaders uppföljning. Den passiva kontrollgruppen deltog endast vid dessa tre bedömningspunkter.
Vad är neurofeedback?
Neurofeedback (NF) handlar om att ge återkoppling till hjärnans elektriska aktivitet (EEG), och därigenom ge hjärnan möjlighet att bättre reglera sin aktivitet för att till exempel klara av att behålla uppmärksamheten bättre. Vid NF placeras elektroder på förutbestämda positioner på patientens hjässa. Dessa läser av hjärnans EEG och utifrån ett specifikt träningsprogram får man direkt återkoppling i form av ljud och rörliga bilder när hjärnan utför den önskade aktiviteten. Genom att man belönar hjärnan när den utför den önskad aktivitet i realtid, sker en operant inlärning.
Det finns många olika varianter av NF, så kallade träningsprotokoll, som utgår från olika hjärnaktiviteter. Vissa protokoll har ett tydligt rational och är välbeforskade, medan andra protokoll kan vara helt obeforskade. Vidare kan det finnas forskning för vissa tillstånd men inte för andra. Man bör således försöka att hålla kolla på den specifika NF metoden. I KITE-studien undersökte vi ett välbeforskat NF-protokoll, Slow Cortical Potential neurofeedback (SCP-NF) och ett protokoll som främst använts kommersiellt, Live Z-scoreträning (LZT).
SCP-NF handlar om att man ska lära sig att reglera en viss elektrisk hjärnsignal. Denna signal skiftar mellan att vara mera elektrisk negativt eller positivt, och är kopplad till hjärnans retbarhet (arousal nivå). Metoden syftar till att lära sig att medvetet (eller åtminstone avsiktligt) kontrollera dessa skiftningar, och därigenom förbättra sitt fokus vid behov. Den andra metoden, LZT, handlar i stället om att försöka ”normalisera” sin hjärnaktivitet. Här jämför man ett stort antal olika parametrar av sitt EEG med en normativ databas, dvs den genomsnittliga aktiviteten från en jämgammal referensgrupp. Tanken är att detta ska leda till att de mest avvikande delarna i EEG:t ska minskas, och detta ska leda till en minskning av symptom.
Vad säger forskningen om neurofeedback och arbetsminnesträning?
Metastudier angående NF för ADHD, har pekat på att NF är bättre att minska ADHD-symptom än kontrollgrupperna. Detta gällde dock främst skattningar som fyllts i av föräldrar. Utgår man från skattningar från lärare är skillnaden däremot inte statistiskt säkerställt.
På senare år har det tillkommit ett antal placebo-kontrollerade studier. Som placebo har man använt sig av så kallad sham-neurofeedback, där återkopplingen baseras på slumpade eller förinspelade EEG-signalerna. I många av dessa studier finner man tydliga förbättringar efter behandlingen, dock lyckas man inte visa att ”riktig” NF var bättre på att minska ADHD-symptomen än sham-neurofeedback. Det finns således en del frågetecken kvar kring verkningsmekanismerna för NF.
Studier om arbetsminnesträning har kunnat visa förbättringar vad gäller visuellt arbetsminne, men det är oklart vad gäller långtidspåverkan.
Våra resultat
Vi fann SCP-NF var lite bättre än den passiva kontrollgruppen på vissa uppmärksamhetsskattningar direkt efter behandlingen. Dock var denna skillnad inte bestående vid uppföljningen efter 6 månader. Liknande fann vi vissa små resultat för LZT. Vid uppföljningen efter 6-månader hade vi förbättringar på flera mått på lärarskattningarna men inga för föräldraskattningarna. Jämförd med än arbetsminnesträningen, var ingen av NF metoderna bättre på att minska några symptomskattningar.
Även om positiva resultat för NF uteblev på gruppnivå, fanns det ett antal deltagare i varje grupp som nådd tydliga förbättringar. En fördjupande analys av vem dessa var och hur de skiljer sig från deltagarna som inte blev bättre planeras för framtiden.
Sammanfattning
I denna kliniknära, randomiserade och kontrollerade studie jämförde vi två varianter av NF och datoriserad arbetsminnesträning, med varandra samt med en passiv kontrollgrupp. Sammanfattningsvis genererade resultaten i denna avhandling inte stöd för SCP-NF och LZT som effektiv behandling för ADHD. Detta betyder dock inte att NF ska bortses från som behandling för ADHD, särskilt med tanke på de positiva resultaten från tidigare studier. Unikt för våra studier var den höga träningsintensiteten med dagliga träningspass. Jämförbara studier har vanligtvis 2–3 träningspass per vecka, och ett uppehåll där självreglering tränas hemma. I studien fann vi också att det var långt ifrån alla deltagare lärde sig att framgångsrikt självreglera sin hjärnaktivitet, vilket kan ha förhindrat ett bättre utfall för SCP-NF gruppen. Framtida studier bör fokusera mera på förvärvandet av självreglering, samt att identifiera vem som har mest nytta av de olika formerna av NF. Dessutom, eftersom NF inte nödvändigtvis är en "plug-n-play" intervention, behöver den kontextualiseras mera, då den mycket väl kan vara till nytta för den enskilde inom en bredare intervention.