Hon har fett kul på jobbet

Text: Cecilia Odlind. Tidigare publicerad i Medicinsk Vetenskap nr 4 2019.

Fettceller är irriterande, tycker Kirsty Spalding. Kroppens största celler är svåra att arbeta med.

– De är uppspända som ballonger och går därför lätt sönder. Ju fetare person de kommer ifrån, desto större och mer utspända är de. När de spricker får man oljigt fett överallt. Dessutom flyter de ju vilket gör att det inte går att hantera dem på samma sätt som andra celler, vi har fått ta fram helt nya metoder att studera dem, säger Kirsty Spalding.  

I takt med den ökande fetman i världen så har forskarna förstått att fettcellerna inte bara lagrar och avger energi utan är också involverade i väldigt många processer i kroppen.

– De påverkar allt från reproduktionen till temperaturreglering och immunförsvar. De är också involverade vid sjukdomar som cancer. Jag tror fettceller tar på sig dessa roller framförallt när de blir stressade, när de blir för stora. Deras roll kommer att ha ökande betydelse i välfärdssamhället när människor blir allt fetare, säger hon.

Antalet fettceller varierar

Kirsty Spalding startade sin forskarkarriär inom neurovetenskap. Hon fick upp ögonen för fettcellerna när hon som postdoc förstod att ingen tagit reda på om de nybildas under livet.

– Outredda frågor drog in mig i fettforskningsfältet.

Det man däremot visste var att när människor går upp eller ner i vikt så ökar inte antalet fettceller, de förändras bara i storlek. Samtidigt hade man hittat döende fettceller och även stamceller som kunde ge upphov till nya fettceller vilket indikerade att viss nybildning sker. Tack vare flera års studier kunde Kirsty Spalding så småningom visa att cirka tio procent av fettcellerna nybildas varje år. Men vi förlorar samtidigt ungefär lika många. Och det finns inga studier som visar att man kan bli av med fettceller när man en gång fått dem.

– Den intressanta frågan är därför varför kroppen fortsätter att bilda samma antal fettceller även när personen gått ner mycket i vikt. Vad reglerar antalet fettceller och hur hålls antalet så stabilt på en viss nivå? Det är väsentlig information för att förstå och eventuellt kunna minska fetma, säger hon.

Antalet fettceller varierar däremot mellan individer: Personer med fetma, eller obesitas, har i snitt fler fettceller än smala. Och skillnaden kan uppstå mycket tidigt i livet.

– Varför har vissa fler fettceller än andra? Hur mycket handlar om arv och hur mycket är miljö? Det vet vi inte i nuläget, säger Kirsty Spalding.       

Fettceller vill ha fett

Fettcellerna har ju till uppgift att samla på sig fett. Ju fler fettceller som vill ha fett, desto svårare att stå emot att äta. Forskarna tror att det kan vara en förklaring till att personer som varit feta eller överviktiga redan i barndomen – och därmed kan ha fler fettceller – har svårare att gå ner i vikt och att behålla den lägre vikten. Det kan uppfattas som ett ganska nedslående budskap.

– Jo, denna upptäckt ledde till stor uppmärksamhet i medierna och jag fick väldigt många mejl från privatpersoner som var ledsna och undrade om det inte fanns något de kunde göra. Men det är ju inte antalet fettceller som avgör hälsan utan hur stora de är. Så det finns fortfarande goda skäl att hålla vikten nere, säger Kirsty Spalding.

Den senaste studien som Kirsty Spaldings forskargrupp gjort i samarbete med professor Peter Arner rönte också stor uppmärksamhet. Den gav en förklaring till ett välkänt problem: Minskad omsättning av lipider i fettväven gör att vi lättare går upp i vikt när vi åldras – även om vi inte äter mer eller rör oss mindre än tidigare.

– Förändringen sker successivt genom hela livet, säger hon.

En annan viktig fråga som Kirsty Spalding funderar på är om alla fettceller är likadana. Det har länge varit känt att det finns brunt fett och vitt fett. Brunt fett har som främsta funktion att avge energi i form av värme snarare än att lagra energi. Denna typ av fett förekommer rikligt hos djur som går i ide. Hos människor har man trott att det förekommer framförallt hos nyfödda. Men på senare år har man förstått att det även finns en hel del brunt fett hos vuxna. Smala och unga personer har betydligt mer av det bruna fettet än feta och äldre.

– Man har också iakttagit att vita fettceller kan omvandlas till bruna, till så kallade brite eller beige cells. Det har skapat förväntningar bland fetmaforskare som hoppas att man ska kunna styra om vita energilagrande fettceller till bruna energibrännande fettceller.

Kirsty Spaldings forskargrupp har under en tid undersökt just detta på mänskliga fettceller i sitt laboratorium och ja – de kan omvandlas.

– Men kan alla vita fettceller omvandlas? Och framförallt – är det kliniskt relevant? Det är fortfarande oklart.

För att närma sig frågan så har forskarna satt igång singel cell-sekvensering på fettceller, något som ingen gjort hittills. Metoden, som har utvecklats av bland andra forskare vid Karolinska Institutet, analyserar RNA i enskilda celler för att få svar på frågan vilka gener som uttrycks i en specifik cell. Det i sin tur skvallrar om cellens funktion.

– Vi ser då att det verkar finnas fettceller med olika profiler. Om de skiljer sig så mycket att de ska kategoriseras som olika typer av celler är fortfarande under utredning, säger hon.

En aspekt som Kirsty Spalding gillar med att arbeta med något så pass outforskat som mänsklig fettvävnad är att alla resultat innebär ny kunskap. Forskningen är inte beroende av hypoteser. 

– Allt vi gör ger svar på olösta frågor och tar oss därmed framåt. Det är en absolut lyx att tillbringa sin tid med att vara vetgirig, få ställa frågor och lösa problem, säger hon.

Ny metod löste kriminalfall

Problemlösningsförmågan har Kirsty Spalding inte bara haft nytta av i forskningen, hon har även assisterat vid flera kriminalfall med hjälp av en metod som hon utvecklade under sin tid som postdoc i professor Jonas Friséns forskargrupp för cirka femton år sedan. Exempelvis när hon undersökte tänderna från en fyraåring som försvann år 1965 i norra Kanada. Genom att bekräfta att åldern på tänderna stämde med den ålder pojken hade när han försvann kunde de med hjälp av ytterligare andra analyser många år senare slå fast att de kranium man hittat tillhörde pojken.

– Troligtvis drunknade han. Det kändes bra att den tragiska händelsen kunde få ett avslut. 

Den eftertraktade metoden – som kan bestämma åldern på celler – utnyttjar att halten av kol-14 ökade kraftigt mellan åren 1955 och 1963 på grund av kärnvapenprov utförda av stormakterna. Sedan dess har nivåerna sjunkit. Genom att mäta kol 14-halten i en cell kan man med stor precision avgöra när den bildats.

För några år sedan var Kirsty Spalding återigen uppmärksammad inom kriminaljournalistiken då hon kopplats in på fallet från Netflix-dokumentären Making a murderer. Tanken var att hennes analysmetod skulle kunna användas för att fastställa åldern på en central blodfläck.

– Jag var redo att göra analysen.

Men det hela lades på is när försvaret tog en ny vändning och det visade sig att åldern på blodfläcken inte längre var av avgörande betydelse.

Bodde ensam i grotta

Det är framförallt frågorna som driver Kirsty Spalding. Vetgirigheten är ett roligt och oumbärligt inslag i forskningen, menar hon. 

– Men att forska innebär hårt arbete och stor otrygghet. Forskaryrket är inte en karriär för någon som inte älskar vad han eller hon gör, säger hon.

När Kirsty Spalding var 19 år bodde hon tre månader helt ensam i en avlägsen grotta belägen på västra kusten av hennes hemland, Australien.

– Jag hade en surfbräda och en gitarr men fick lära mig att baka bröd och fånga fisk och ta hand om den. Det var bara jag och naturen. Livet kokade ner till dess mest basala beståndsdelar. När svårigheter drabbar mig återvänder jag ofta till den platsen i mitt inre och känner ett stort lugn.