Forskaren om föräldrastöd: ”Det behövs ett nationellt helhetsgrepp”

This page in English

Föräldrastödsprogram kan hjälpa barn ur svår trots och aggressivitet, visar forskning. Tidiga insatser kan också minska risken för beteendeproblem senare i livet. Men alla föräldrar nås inte av programmen.

ATT BARN ÄR trotsiga och under vissa perioder av livet inte gör precis som vi säger är helt normalt. Men en del familjer lever med dagliga uppslitande konflikter som tycks olösliga. Man vet också att tidig debut av allvarliga beteendeproblem i livet, som exempelvis aggressiva utbrott, trotsighet och svårigheter att knyta an till vänner, ökar risken att problemen kvarstår ända upp i tonåren där de riskerar att eskalera.

Men med hjälp av stödprogram till föräldrarna kan man många gånger stoppa en sådan utveckling, menar forskaren och psykologen Pia Enebrink vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet. Hon och hennes forskarkollegor vid universiteten i Lund och Örebro har nyligen jämfört fyra vanliga föräldrastödsprogram för barn mellan 3-12 års ålder. Dessa används redan internationellt och i Sverige. Forskarnas syfte var att se i vilken utsträckning de fungerade i Sverige, och om något av dem minskade beteendeproblem mer effektivt.

Tre av de program som utvärderats, De Otroliga Åren, Cope och Komet, baseras huvudsakligen på kognitiva beteendeterapeutiska principer (KBT). I samtliga KBT-baserade program får föräldrarna lära sig konkreta strategier för att kunna bromsa eller i alla fall hantera svåra situationer med barnen på ett strukturerat sätt.

– Först och främst handlar det om att stärka relationen och samspelet mellan föräldrar och barn. Det sker genom att de får spendera tid tillsammans, som att leka eller bara umgås. Föräldrarna får även träna på att fokusera på de positiva delarna i relationen, säger Pia Enebrink. 

Genom att sätta upp tydliga rutiner och regler som man följer kan man ofta undvika många potentiella konflikter. Samtidigt får föräldrarna öva på att sätta gränser och förklara konsekvenser.

– Det är ju viktigt att föräldern kan säga nej, men det kan göras på olika vis. I utbildningen försöker man hjälpa föräldrarna att säga nej utan att det måste leda till onödiga sammandrabbningar. Det är också klokt att välja sina strider, vissa beteenden kanske man motverkar bäst genom att inte uppmärksamma dem, säger Pia Enebrink.

Det fjärde programmet i studien, Connect, baseras på anknytningsteori och har extra fokus på att genom reflektion öka föräldrarnas känslighet för barnets upplevelser och att stärka deras förmåga att hantera sina egna känslor.

I SIN UTVÄRDERING har forskarna undersökt föräldrar till drygt 1100 barn som lottats till något av de fyra programmen eller till en kontrollgrupp (antingen väntelista eller en självhjälpsbok). Föräldrarna besvarade frågor om barnens beteenden, adhd-symtom, egna föräldrastrategier och välmående före, direkt efter och vid 1- och 2-årsuppföljningar.

Resultaten visade att samtliga program förbättrade barnens beteenden. Även adhd-symtom hos barnen minskade. Ungefär hälften av barnen med svårare problem blev hjälpta, även om inte alla beteendeproblem försvann. Forskarna såg också att föräldrarnas kompetens förbättrades så att de kunde hantera barnen på ett bättre sätt, med färre egna ilskna utbrott och andra negativa beteenden riktade mot barnen. De program som bygger på KBT-liknande metoder gav hjälp snabbare.

– Redan efter tre månader såg vi att barnen betedde sig bättre och mådde bättre med dessa metoder. Men efter två år kunde vi se förbättringar efter alla fyra programmen, det fanns inga tydliga skillnader i effekt. En viktig aspekt verkar vara att föräldern får strukturerat stöd och strategier för hur man kan förhålla sig. Sedan kan detta ske på olika sätt som ger olika snabb effekt, säger Pia Enebrink.

Då och då kan man behöva koppla in annan hjälp också, till exempel terapi för en parrelation mellan föräldrar som inte fungerar eller ilskekontrollträning för barnet.

Föräldrastöden har ofta utvärderats för föräldrar till barn upp till tolv års ålder. En anpassning behöver ofta göras till tonårstiden.

– Då blir skola, vänner och andra i samhället allt viktigare och påverkar i högre grad och stödet kan ibland behöva riktas mer direkt till tonåringen, säger Pia Enebrink.

ÄVEN OM FLERA av programmen idag finns tillgängliga i Sverige är det inte alla föräldrar som nås av dem eller har möjlighet att delta. Vem som ska ansvara för utbildning, implementering, och stå för fortsatt utvärdering och utveckling av programmen i Sverige är en viktig fråga, tycker Pia Enebrink.

– Jag tror det behövs en nationell satsning som tar ett helhetsgrepp.

Hennes forskargrupp har även utvärderat internetbaserade föräldrastöd och visat på liknande resultat.

– Det är positivt eftersom ett internetbaserat program kan genomföras oavsett var i landet man bor, på en tid som passar föräldern, säger hon.

Pia Enebrink påpekar att vissa barn kan vara svårare att fostra än andra, exempelvis barn som lättare får utbrott. Även barn med låg empatikänsla är svårare att hantera.

– De bryr sig inte alltid om hur deras beteende påverkar andra. Vi är ännu osäkra på vilken typ av behandlingar som kan hjälpa dem, säger hon.

Från sitt tidigare arbete på barn- och ungdomspsykiatrin i Stockholm minns hon vilken glädje som kan infinna sig i en familj när de får hjälp. Hur ett stökigt barn kan komma igång med hockey och skolarbete igen.

– När man med hjälp av dessa evidensbaserade metoder når fram till föräldern och barnet, det ger mig verkligen en lyckokänsla, säger Pia Enebrink. 

Fakta: Hur kan föräldrar hjälpa sitt barn?
– Leka och umgås med barnet för att bygga en god relation.
– Förbereda barnet inför något nytt, uppmana och berömma.
– Belöna och uppmuntra barnet när det gör framsteg.
– Ignorera och avleda.
– Hålla på regler och ge konsekvenser vid vissa beteenden.
– Vara en problemlösare.
– Förebygga problem genom att ligga steget före.
Källa: Pia Enebrink

Text: Agneta Borgström, först publicerad i tidskriften Medicinsk Vetenskap nummer 1, 2018.

Länkar

NeuropsykiatriPsykisk ohälsaPsykologi