”Föräldrarnas reaktioner påverkar barnen”

Text: Annika Lund, först publicerad i tidningen Medicinsk Vetenskap nr 2/2021. 

Berätta, vad undersöker ni? 

– Vi har studerat effekten av ett internetbaserat KBT-program som vänder sig till barn med funktionella magsmärtor, alltså magont som inte beror på någon tydlig kroppslig orsak. Ungefär 13 procent av alla barn har funktionella magsmärtor av olika svårighetsgrad. Symtomen är långvariga problem med till exempel smärta, gasighet, illamående, diarré eller förstoppning. Barnen kan också få väldigt plötsligt och akut behov av att gå på toaletten eller ha en ständig känsla av uppsvälldhet.  

Hur påverkar det här barnen? 

– Magen kan ta väldigt stor plats i livet och då kan andra viktiga delar trängas ut. Det kan till exempel handla om att barnen får svårt att kunna närvara i skolan eller kunna gå hem till kompisar eller fortsätta ha aktiviteter som man tycker om att göra.   

Vad går er behandling ut på? 

– Först görs en kartläggning av vad barnet gör för att minska eller kontrollera symtomen när de kommer.  

Sedan får barnet successivt lära sig att utmana sådant som de är rädda för eller undviker. Det kan börja med att de inte ska gå på toaletten direkt vid en trängning utan hålla sig en stund eller så kan de pröva att äta något som brukar ge magsmärtor. Barnet får formulera konkreta mål, som att gå till skolan varje dag, vara med på fotbollsträning eller fika hemma hos en kompis.  

Vilken roll spelar föräldrarna i detta? 

– Behandlingen är internetbaserad och vissa delar gör föräldrar och barn tillsammans. Men föräldrarna gör lika många delar på egen hand, eftersom föräldrarnas reaktioner kan påverka barnet och symtomen. Det betyder att både föräldrar och barn ska lära sig nya beteenden för att barnen ska må bra. Föräldrarna får lära sig att skifta fokus, att öka fokus på de friska delarna i barnets liv och stärka dem. Det kan handla om att föräldrarna inte ska föreslå att barnet går och vilar om det gör ont i magen utan i stället stöttar barnet i att successivt börja vara i skolan, träffa kompisar och ha fritidsaktiviteter – trots att det gör ont eller är obehagligt. 

Hur effektiv är er behandling? 

– Vi har sagt att om symtomen lindras med minst 30 procent, då är det en kliniskt signifikant förbättring. I vår studie fick 60 procent av barnen i åldrarna åtta till tolv år en kliniskt signifikant förbättring. Samtidigt fick barnen också en bättre livskvalitet och var mindre begränsade av sina symtom. När det gäller föräldrarna mättes hur överbeskyddande de var och under behandlingens gång blev de mindre överbeskyddande. Vi har också undersökt hälsoekonomiska aspekter. Det visade sig då att behandlingen gav hälsoekonomiska vinster redan under behandlingstiden. Barnen konsumerade mindre sjukvård och föräldrarna behövde inte vabba när barnen mådde bättre och kunde vara i skolan.