Stämmer din stämma?

De a­llra­ flest­a ha­r inte ägna­t den någon större ta­nke – den egna­ rösten. Men när rösten inte fungera­r, låter ­avvik­ande eller inte stämmer med vår identitet ka­n det va­ra­ plågsa­mt för oss.

Text: Annika Lund, först publicerad i Medicinsk Vetenskap nummer 3 2014.

Vår röst är högst individuell och vi är väl bekanta med hur våra nära och kära låter. Rösten har liknats vid ett fingeravtryck, som är unikt för vår person och inom industrin finns förhoppningar om att rösten ska kunna användas biometriskt, alltså som ett sätt att verifiera en identitet. Men åsynen av ett fingeravtryck säger nästan ingenting om personen det hör till. Vi kan utläsa mer ur en röst. När vi lyssnar på någon vi inte känner utan att kunna se personen i fråga, då kan vi ändå få en uppfattning om kön, ålder och vilken sinnesstämning den vi talar med är i för tillfället.

Vi kan möjligen också få en känsla för personens kroppslängd, där längre personer tenderar att ha mörkare och lägre röst. Hos många som sjunger i kör är det allmänt känt att altarna ofta är längre än sopranerna, liksom basarna ofta är längre än tenorerna. Hur ljus eller mörk en röst är beror bland annat på stämbandens svängningsfrekvens. Långa och kraftiga stämband svänger långsammare än korta och tunna, och eftersom långa personer tenderar att ha långa stämband har de vanligen en mörkare röst. Eftersom män generellt sett är längre än kvinnor har de vanligen mörkare röst. Vuxna mäns röstläge ligger i genomsnitt på 110 Hertz, medan kvinnors ligger på 190. Men det är inte endast anatomi som påverkar våra röster, utan även hur vi har vant oss vid att använda dem.

Porträtt av Maria Södersten. Foto Gunnar Ask.
Maria Södersten. Foto Gunnar Ask.

– Rösten är integrerad med vår person sedan vi var barn och den utvecklas i takt med att vår kropp växer och vår personlighet utvecklas. Är man en utåtriktad person får man en röst som passar med det, en blyg person har ofta en röst som stämmer med den personligheten. Man kan ofta höra på rösten om en person är ledsen, arg, glad eller stressad. Så rösten kan säga en del om någons personlighet och känslor, säger Maria Södersten, forskare vid enheten för logopedi på institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik på Karolinska Institutet.

Sociala strukturer kan också påverka hur vi använder vår röst. Är man till exempel yngst i en syskonskara med många syskon kan man ha odlat en vana att prata med stark röst för att ta plats och höras. Många har också fått höra att de låter som sin förälder eller sitt syskon när de pratar, så rösten har delvis formats av hur vi pratade i familjen där vi växte upp.

Det finns också undersökningar som påvisar kulturella skillnader i hur vi använder våra röster. Till exempel talar amerikanska kvinnor med ljusare röst än nordeuropeiska och svenska kvinnor, något som eventuellt kan vara kopplat till kvinnoroll och ideal kring densamma.

Att tala med en röst som inte stämmer med den man är kan vara förenat med lidande. Det gäller de transsexuella personer vars röster studeras av Maria Södersten med kollegor.

– En vanlig kommentar från en transsexuell person som genomgår en könskorrektion från man till kvinna är ge att ’jag uppfattas som kvinna av andra så länge jag inte pratar’. Andra kan säga ’jag är kvinna och jag har mörk röst men jag bryr mig inte om det – omgivningen får ta mig som jag är’. Tyvärr är den sistnämnda gruppen liten. Jag skulle önska att det fanns en större acceptans för vad som uppfattas som en manlig respektive kvinnlig röst, säger Maria Södersten.

Att korrigera sitt kön är en krävande process, som omfattar kirurgi och livslång hormonbehandling, förutom den juridiska aspekten med byte av namn och personnummer.

På Karolinska universitetssjukhuset finns ett interprofessionellt team som utreder och behandlar patienter med transsexualism och andra könsidentitetsstörningar. Testosteron ges till transsexuella kvinnor-till-män och har ofta god effekt på rösten, som oftast sjunker till ett manligt läge inom sex månader till ett år.

Större stämbandsmuskler får stämbanden att svänga långsammare vilket gör rösten mörkare. Däremot ger inte hormonbehandling med kvinnligt könshormon till transsexuella män-till-kvinnor någon effekt på stämbanden. De längre, grövre stämbanden finns kvar, opåverkade, och det gör röstläget oförändrat om personen inte ändrar röstbeteendet.

De flesta transsexuella personer som får hjälp på logopedkliniken på Karolinska universitetssjukhuset är därför män som genomgår könskorrektion till kvinnor.

– De vill ha hjälp med att anpassa sin röst, tal och eventuellt sitt kroppsspråk för att uppfattas som den kvinna de är av omgivningen. Många av dem blir i olika vardagskontakter ifrågasatta som kvinnor, där de kan kallas för ”honom” eller ”han” på grund av sin mörkare röst. I värsta fall undviker de sociala kontakter och framförallt telefonsamtal för att de känner att deras bakgrund rullas upp när de pratar, säger Maria Södersten.

Ellika Schalling, doktorand och logoped. Foto: Amina Manzoor

Träning ger ljusare röst

Dessa kvinnor erbjuds röstträning, där övningarna bygger på teorier kring motorisk inlärning. Då får personen lära sig att använda musklerna i talapparaten för att få rösten att låta ljusare. Studier visar att röstläget behöver nå minst 160 Hertz för att lyssnaren ska uppfatta att det är en kvinna som talar. Men ofta behöver inte endast röstläget ändras, utan också röststyrka, satsmelodi, artikulation och klang, en term som uttrycker röstens fyllighet. Även dessa aspekter kan påverkas med träning.

Alla blir dock inte helt hjälpta av enbart röstträning. En del får inte tillräckligt mycket röstförändring av att ändra sitt röstbeteende, andra tycker det är väldigt jobbigt att alltid behöva tänka på sin röst och en del blir ansträngda i rösten av att tala i ett högre kvinnligt läge. De patienterna kan behöva ett stämbandskirurgiskt ingrepp, där stämbanden förkortas eller sträcks för att höja röstläget.

- En majoritet av patienterna förefaller bli nöjda efter ingreppet men det finns risker eftersom rösten kan bli monoton, hes och svag. Just nu håller vi på med en studie för att ta reda på de långsiktiga effekterna av frekvenshöjande stämbandskirurgi och patienternas egen uppfattning om sin röst, säger Maria Södersten.

Trött röst ger nedstämdhet

En annan stor patientgrupp på logopedkliniken på Karolinska universitetssjukhuset är de som söker sjukvård för att rösten har blivit överbelastad. Den övervägande andelen patienter är kvinnor och även här kan rösten påverka självkänslan – den som inte kan utföra sina vanliga arbetsuppgifter för att rösten inte räcker till kan förlora en del av sin yrkesidentitet, och det kan ge nedstämdhet.

Två vanliga diagnoser inom detta område är fonasteni, där så kallad rösttrötthet är det mest utmärkande symtomet, och stämbandsknottror, som uppstår till följd av mekaniskt slitage på stämbanden, vilket ger heshet. Vanliga symtom för båda diagnoserna är en känsla av att rösten inte räcker till och inte går att höja i bullriga miljöer, att rösten är hes, svag och tunn, att man vill harkla sig samt att man får anstränga sig för att tala vilket är jobbigt.

– Det här är ett underskattat arbetsmiljöproblem, säger Maria Södersten, som har varit med om att ta fram en kunskapsöversikt åt Arbetsmiljöverket.

Av den framgår att ungefär en tredjedel av den yrkesverksamma befolkningen i Sverige anses ha röstintensiva arbeten, där rösten är ett viktigt arbetsverktyg. Mest utsatta är lärare, förskolelärare, telefonsäljare och artister.

– De här patienterna kan berätta att de inte orkar prata alls efter arbetsdagens slut, inte ens med sin familj. De kommer hem och behöver vara tysta och undvika sociala kontakter för att rösten ska återhämta sig till nästa dag. Det ger stora konsekvenser för livskvaliteten, säger Maria Södersten.

Det påverkar också förmågan att utföra röstkrävande arbetsuppgifter. Om till exempel en förskolelärare inte längre kan göra sig hörd, går det inte att leda samlingar eller läsa sagor. Då krävs röstbehandling så att patienten får träna sin andnings- och röstfunktion, samt troligen även en anpassning från arbetsgivarens sida för att förbättra den röstergonomiska situationen. Det kan handla om att förbättra rumsakustiken och minska bakgrundsbuller eller hitta lösningar på hur de anställda ska få en chans att återhämta sina röster genom pauser. I vissa fall krävs sjukskrivning.

Maria Södersten vill slå ett slag för de hjälpmedel som finns. Ett är ett bärbart högtalarsystem med mikrofon som exempelvis lärare kan använda i klassrummet. Det har i studier visat sig vara till god hjälp för att minska belastningen på stämbanden. Dessutom uppfattas den mindre ansträngda rösten som mer behaglig av eleverna, som i en studie beskrev hur lärare som talade via högtalarsystemet lät mindre arga än de som kämpade för att göra sig hörda.

Maria Södersten och hennes kollegor bedriver nu fältstudier där röstanvändning inom olika röstkrävande yrken ska kvantifieras. Det sker genom att studiedeltagare får bära en så kallad röstackumulator under flera dagar, både under arbetstid och fritid. Röstackumulatorn registrerar data om rösten och om omgivningsbullret. Mätningarna visar bland annat hur starkt, hur mycket och med vilken röstfrekvens någon talar, och i den pågående studien ska personer med arbetsrelaterad röststörning jämföras med röstfriska personer, som har röstkrävande yrken.

Ett mål är att beskriva och förstå hur röstfriska personer pratar för att hålla sina röster i bra skick, trots en stor belastning.

Samma röstackumulator är ett bra hjälpmedel för patienter med Parkinsons sjukdom, som ofta talar med för svag röst. I det fallet har utrustningen också en funktion där patienten får återkoppling i form av en vibrationssignal när rösten är för svag för att höras. Då påminns den som bär röstackumulatorn om att höja rösten och kan fortsätta att delta i samtalet.

Problem med tal vanligt vid Parkinsons sjukdom

Att patienter med Parkinsons sjukdom får röstpåverkan beror på att den motoriska stelhet som drabbar kroppen också gäller struphuvudets muskler. Det ger sämre stämbandsslutning och en svagare och hesare röst. Många upplever detta som ett mycket besvärligt symtom på sjukdomen, eftersom begränsad kommunikativ förmåga vanligen innebär sociala inskränkningar.

I en undersökning från 1994 tyckte var tredje patient med Parkinsons sjukdom att problem med tal och kommunikation var deras största problem. Den undersökningen ska nu upprepas.

– Patienter med Parkinson kan också få en mer entonig röst och ha svårare att uttrycka nyanser i sitt tal. Ibland säger patienter att de inte längre kan uttrycka sin personlighet på samma sätt, att det påverkar vilka de är, säger Ellika Schalling, som forskar på neurologiskt orsakade tal- och språkstörningar hos vuxna på institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik, Karolinska Institutet.

Parkinsonpatienter kan få hjälp med att tala med starkare röst, så de hörs bättre. Förutom röstackumulatorn med återkopplingsfunktion, som hittills har visat lovande resultat, finns ett väl etablerat strukturerat program, kallat LSVT Loud, som skapats av amerikanska forskare. Det går ut på att patienterna lär sig en ny talteknik, med fokus på ökad röststyrka. Tekniken nöts in genom enkla övningar som repeteras många gånger. Behandlingsprogrammet omfattar 16 träff ar med en logoped samt hemuppgifter och har god effekt.

– Överinlärningen är en nyckel i det här sammanhanget. Tidigare ansågs Parkinsons sjukdom mest påverka gång och motorik, men det har blivit allt tydligare att detta är en sjukdom som allt eftersom den fortskrider också påverkar tankeförmågan, så en poäng här är att de nya vanorna tränas in systematiskt och upprepas många gånger. Det är också viktigt att patienterna remitteras till logoped i ett tidigt skede av sjukdomen. Då kan behandlingen få bättre resultat och patienterna kan behålla en god kommunikativ förmåga, säger Ellika Schalling.

Endast personer med diagnostiserade röst- eller talstörningar får hjälp av sjukvårdens logopeder. Men Maria Södersten tror att även röstfriska skulle ha mycket att vinna på att lära sig mer om sin röst, som för många är en outforskad del av den egna personen.

– De flesta använder mycket lite av sin röst. De allra flesta kan komma mycket längre i både styrka och omfång. Utbildning om röstanvändning och tal borde ingå i skolans kursplaner samt för blivande lärare för att förebygga röstproblem, säger hon.

Fakta: Tre sätt att vårda rösten

  • Vila och återhämtning. Prata inte oavbrutet – lägg in pauser för din röst. Planera så din röst får en chans att återhämta sig.
  • Fukta slemhinnan. Drick vatten för att fukta slemhinnorna i hals och stämband.
  • Anpassa omgivningen. Försök att sänka ljudnivån, så att rösten inte behöver överrösta onödigt buller. använd hjälpmedel, som till exempel mikrofon och högtalare, om det går.

Text: Annika Lund, först publicerad i Medicinsk Vetenskap nummer 3 2014.