Nyfiken på tillit: Vem ska man tro på?
Ett vänligt leende och en varm blick – japp, det räcker för att vi omedelbart ska tycka att någon är pålitlig. Men vissa har lättare att känna tillit än andra. Forskarna försöker ta reda på varför.
Text: Annika Lund, först publicerad i Medicinsk Vetenskap nr 1 2018
Munnen och ögonen. Det är framför allt där vi tittar när vi gör en första, omedelbar bedömning av en ny person som vi inte vet något om. Vi tycker att den som ler och ser pigg ut är mer attraktiv – och vi tillskriver attraktiva människor en rad positiva egenskaper, däribland pålitlighet.
– Det är mycket väl fastslaget att vi gör blixtsnabba bedömningar av andra efter att ha sett deras ansikten. Även andra snabbt uppfattade yttre attribut påverkar oss, som till exempel en labbrock, som vi tycker är starkt förtroendeingivande. Det kan beskrivas som kognitiva genvägar, att vi ska få en bild av hur farlig eller pålitlig någon är redan innan vi hunnit tala med personen. Enligt evolutionspsykologin har det gynnat oss genom årtusendena, säger Tina Sundelin, forskare i psykologi vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet och New York University.
Hon disputerade för snart tre år sedan om hur vi blir bedömda av andra när vi ser trötta ut. I en studie blev 25 personer fotograferade vid två tillfällen. Den ena gången hade de två utsövda nätter bakom sig, den andra gången hade de sovit högst fyra timmar per natt under två dygn. Sedan fick 65 andra studiedeltagare bedöma olika aspekter hos dessa personer på en sjugradig skala; hur attraktiva var de? Hur gärna skulle de vilja umgås med dem? Hur trötta, friska och pålitliga såg de ut?
Försökspersonerna var mindre sugna på att umgås med dem som fått för lite sömn. De trötta beskrevs också som mindre attraktiva och mindre friska – men tröttheten hade ingen effekt på hur pålitliga de uppfattades. Åtminstone inte i denna studie.
Såg trötta ut
I en annan studie beskrevs däremot de trötta som mindre pålitliga. Drygt 60 nya försökspersoner fick ranka samma foton, även denna gång på en sjugradig skala, men nu som svar på andra frågor. Här spelade tröttheten en större roll. När de fotograferade personerna såg trötta ut ansågs de vara sämre chefer, mindre bra att anställa och de beskrevs också som mindre pålitliga än när de var utvilade.
– Vi tänker oss att hur vi uppfattar pålitlighet kan handla om olika saker. I ett socialt sammanhang kan det handla om att man tror att någon vill en väl. Men i ett kompetenssammanhang kanske pålitligheten påverkas om man befarar att någon inte kommer klara av att utföra sin arbetsuppgift, till exempel att en kirurg ska vara för trött för att genomföra en operation, säger Tina Sundelin.
Men allt detta handlar endast om hur vi gör bedömningar efter ett första intryck. Philip Pärnamets forskar i ett projekt som är ett samarbete mellan institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet och New York University och han har tillsammans med kollegor undersökt hur tillit utvecklas i relationer mellan människor. Det som mäts då är det som på engelska kallas trust, medan studierna med ansiktsbedömningar mäter pålitlighet, trustworthiness.
– Den tillit vi studerar är ett beteende. Vi undersöker hur mycket tillit man faktiskt visar en annan person och vad som påverkar detta beteende. Det är en fråga om inlärning, om hur vi tar till oss och anpassar vårt beteende efter att ha fått ny kunskap, säger Philip Pärnamets.
Mätverktygen är olika dataspel, framför allt ett som på engelska kallas The Trust Game. I det spelet får försökspersonen en summa fiktiva pengar av försöksledaren, som samtidigt presenterar regelverket; varje krona som försökspersonen skänker till motparten kommer att mångfaldigas, så där uppstår en vinst. Motparten får sedan skänka tillbaka valfri summa.
Därmed har försökspersonen chans till ekonomiska fördelar genom att visa tillit, förutsatt att motparten väljer att dela med sig av vinsten. Men att skänka bort slantarna innebär samtidigt en risk, eftersom motparten kan välja att behålla allihop. Vanligen förkommer ingen kommunikation utöver dessa transaktioner.
Sedan spelas spelet från början igen. Om försökspersonen då skänker mer eller mindre än första gången anses det på ett mätbart sätt spegla hur tilliten har förändrats.
– Det är en extrem förenkling av ett verkligt tillitsbeteende, eftersom ett beslut att lita på någon är mer komplext än en enkel ekonomisk transaktion. Men modellen är tydlig och gör det möjligt att jämföra olika studier och resultat, säger Philip Pärnamets.
Inlärningsprocessen kring tillit
Han är intresserad av vad som påverkar hastigheten i inlärningsprocessen kring tillit. Varför väljer vissa att vid upprepade tillfällen skänka samma belopp till den som inte skänker tillbaka medan andra mycket snart håller hårdare i plånboken? Eller tvärtom – varför börjar vissa snabbt att skänka högre belopp till den som varit generös medan andra behöver längre tid på sig för att etablera tilliten?
Några faktorer är redan kända. Det rör sig bland annat om hur vi uppfattar egenskaper hos motparten – den vi tycker är attraktiv har vi lättare att betrakta som pålitlig, så då byggs tilliten fortare. Vi påverkas också av rykten och vad vi känner till om vår motpart. Om vi får höra att någon jobbar ideellt med att ta hand om övergivna katter visar vi snabbare tillit än om vi får höra att någon brukar sparka på hundar. Till och med om dessa rykten dementeras påverkar de oss. En påstådd hundsparkare får jobba längre för att vinna tillit än en påstådd katträddare, även om vi vet att det är ljug och de beter sig likadant.
Vi litar också mer på våra vänner eller personer som hör till vår ingrupp, det vill säga personer som vi tycker oss höra samman med för att vi till exempel hejar på samma fotbollslag. När vi spelar mot vänner respektive främlingar ger vi mer pengar till våra vänner, även om främlingen agerar på exakt samma sätt i spelet.
Även fördomar påverkar oss. Personer som hör till en grupp vi ogillar möts med större kyla och ges ett lägre förtroende i The Trust Game.
Men vår förmåga till tillit påverkas också av egenskaper hos oss själva. Det är framför allt dem Philip Pärnamets och hans kollegor försöker fånga in. Vad utmärker en person eller en situation där vi snabbt lär oss att någon går att lita på, trots att vi går in i mötet med en negativ bild?
De har ett upplägg där försökspersonerna får spela mot ett stort antal figurer som har antingen blå eller gul tröja på sig. Bärare av respektive färg är konsekvent antingen generösa eller giriga. Försöksdeltagarna får spela tills de har utvecklat gillande respektive ogillande mot de två grupperna. Syftet är att skapa en fördom hos försökspersonerna.
Men i ett senare skede blir det slumpmässigt vilket beteende figurerna uppvisar. Den etablerade fördomen visar sig vara fel. Försökspersonen måste tolka och lära in ny information eftersom tröjfärgen inte längre signalerar vem som går att lita på.
Hittills har projektet påvisat markanta skillnader i inlärningstakt. Till exempel går det snabbare att lära sig att en snäll person blivit stygg än tvärtom. Det går alltså snabbare att rasera ett förtroende än att bygga upp det.
Individuella skillnader
Men det föreligger också tydliga individuella skillnader. En del personer lär sig betydligt snabbare än andra att deras förutfattade mening är fel och anpassar sig efter det.
– Det är vanligt att människor säger ungefär så här: ’Jag ogillar gruppen X, men jag tycker om personen Y trots att den hör till gruppen X’. Personen Y betraktas som ett undantag, som trevlig trots att den hör till gruppen X. Men i den här situationen blir det trassligt i kontakten med nya personer ur gruppen X. Det tar längre tid att bygga tillit och bli vänner och det är besvärligt i sociala och professionella sammanhang. Vi vill förstå vad som gör att en del behöver träffa väldigt många personer ur gruppen X för att komma bort från sin fördom medan andra behöver träffa betydligt färre, säger Philip Pärnamets.
Det är en mängd variabler som undersöks, som till exempel ögonrörelser. Spelar det roll var försökspersonen har sin blick fästad medan spelet pågår, främjas tillit av ögonkontakt? Vad händer om man lägger in en eftertänksam paus kring historiken med motparten innan tillitsbeslutet tas? Vilken roll har social ångest i sammanhanget? Hur spelar nedstämdhet in?
I ett första skede handlar det om att beskriva mekanismerna i förloppet, men på sikt är målet att kunna påverka det. Forskarna vill mejsla fram ett upplägg som grovt förenklat skulle kunna kallas behandling mot fördomar, men Philip Pärnamets värjer sig mot uttrycket ”behandling”. Den tänkta arenan är nämligen inte alls sjukvården utan till exempel klassrum och arbetsplatser, där övningar eller workshops eventuellt skulle kunna bidra till ökad tillit och förbättrad gruppdynamik.
– Det långsiktiga målet är att få fram någon form av åtgärd som hjälper personer att snabbare träna bort en fördom. Eller, annorlunda uttryckt, något som hjälper personer att öppna sig för att möta individer som de är i stället för som de förväntar sig att de ska vara, säger han.
Känner mer tillit
Frågan är då vad en sådan åtgärd skulle kunna ge användaren ur ett hälsoperspektiv. Mår vi bättre om vi känner mer tillit och har ett öppnare sinne mot folk vi inte känner? Känner vi oss tryggare om vi är mer tillitsfulla?
– Ingen aning. Jag skulle gärna vilja veta själv, faktiskt. Jag känner inte till några studier där detta är undersökt på individnivå. När det gäller tryggheten tror jag det fungerar på det motsatta viset, att ju större trygghet man känner desto lättare är det att visa tillit, säger Philip Pärnamets.
Sett i ett större sammanhang, på samhällelig nivå så verkar tillitsnivåerna i alla fall ha betydelse för folkhälsan. Det visar bland annat forskning gjord av Mikael Rostila, professor och prefekt vid den nya institutionen för folkhälsovetenskap vid Stockholms universitet och verksamhetschef vid CHESS, Centre för Health Equity Studies, som är ett samarbete med Karolinska Institutet.
– Det finns flera positiva biprodukter av att bo i ett samhälle där man litar på varandra. En aspekt är att det främjar ekonomin eftersom det är ett smörj-medel för uppgörelser och transaktioner och en god ekonomi gör det lättare att bygga en fungerande välfärd. En annan aspekt är att om man behöver vara rädd för till exempel en maffia, då kan man vilja undvika inblandning i olika sammanhang och i lägre grad ställa upp för någon som behöver hjälp, säger Mikael Rostila.
Det finns flera studier som visar hur tilliten mellan medborgare korrelerar med tilliten till politiker och samhälle-liga institutioner. Det framgår bland annat när The Trust Game spelas i olika länder. En genomsnittlig rysk försöksperson visar mindre tillit än en genomsnittlig svensk, vilket speglar bland annat korruptionsnivåer i respektive land.
Stora befolkningsenkäter
Men det mäts också i stora befolkningsenkäter där frågor av slaget ”skulle du säga att människor i allmänhet går att lita på?” ska ges olika grad av instämmande. Mikael Rostila har i en studie sammanställt sådana enkäter från drygt 36 000 personer i 20 europeiska länder. Sedan har han undersökt hur detta hänger samman med folkhälsan i respektive land.
Resultatet är lite spretigt. I de skandinaviska länderna är befolkningen mest benägen att lita på folk i allmänhet, allra mest i Danmark. Lägst förtroende för varandra visar medborgare i det forna östblocket samt i medelhavsländer, allra lägst i Grekland. Den självskattade hälsan är däremot allra högst på Irland, även om den är god i de skandinaviska länderna. Den förväntade medellivslängden högst i medelhavsländerna.
Men om alla data vägs samman, då går det att påvisa ett samband mellan det förtroende som människor visar varandra och folkhälsan i ett land.
Vad detta beror på, om den ökade tilliten är förklaring till den bättre hälsan, går däremot inte att slå fast.
Men Mikael Rostila tror att det är så, bland annat eftersom en ökad tillit mellan människor hör ihop med ökad tilltro till politiker och myndigheter. I ett land där medborgarna litar på politiker och myndigheter är det troligt att det skildrar ett faktiskt förhållande – troligen arbetar samhällsorganen för medborgarnas bästa i dessa länder. Alltså alla medborgares bästa, enligt hans resonemang.
– En hög grad av jämlikhet i ett samhälle ger positiva hälsoeffekter för medborgarna. I ett samhälle där man bryr sig mindre om dem som har det sämst ställt kommer man att se en sämre hälsa i den gruppen. Det handlar om att ha ett samhälle som värnar om dem som inte har resurser att själva se efter sin hälsa, säger Mikael Rostila.
Sunda tvivel – och frisk tillit
Tre tips om vem och vad man kan lita på, hämtade ur boken Larmrapporten. Att skilja vetenskap från trams av Emma Frans, forskare i epidemiologi vid Karolinska Institutet.
Stå emot charmörerna. Stanna upp och fundera över hur du skulle bedömt ett påstående om det kom från någon annan.
Tänk på viskleken. Ju längre bort från originalkällan du kommer,
desto troligare är det att det du hör är förvrängt.
Var kritisk – forskare kan ha fel. Vad den samlade expertisen inom ett område säger väger tyngre än vad en enskild forskare säger om sina egna resultat.