Arbetsterapi och sjukgymnastik akademiseras under NVS paraply
Efter många års planering går den dåvarande Hälsohögskolan i Stockholm samman med KI år 1998. I ett slag får KI sju nya utbildningar: arbetsterapeut, audionom, barnmorska, biomedicinsk analytiker, sjuksköterska, röntgensjuksköterska och tandhygienist. Målet med förstatligandet av vårdutbildningarna är bland annat att höja kvaliteten och öka närheten till forskningen.
Ifrågasatta forskningsområden
I dåvarande Neurotec inlemmas Hälsohögskolans forskning och utbildning i arbetsterapi. Bland de som blev en del av institutionen fanns Lena Borell, professor i arbetsterapi. Hon var den första lärare vid utbildningen som disputerade i arbetsterapi år 1992 med Bengt Winblad som huvudhandledare. Nu inledde hon arbetet med att vidareutveckla arbetsterapeutprogrammet vid KI till en akademisk universitetsutbildning med forskning och forskarutbildning.
”Det var naturligt att vi anslöt till dåvarande institutionen för geriatrik eftersom vi hade ett gemensamt perspektiv inom demensforskning. Vi var mycket tidiga, även internationellt, att bygga upp forskningen inom arbetsterapi. Och blev därför ständigt ifrågasatta: ska dessa outbildade kvinnor, inte ens riktiga medicinare, verkligen hålla på med forskning? Men vi var övertygade om att vi hade något att bidra med, och det gällde alla från arbetsterapeuter till fysioterapeuter och sjuksköterskor. Vi gav oss inte. ”
Sverige var tidiga med att utveckla forskning inom arbetsterapi, men det var också en kamp med många revirstrider. År 2001 blev Lena Borell Europas första professor i arbetsterapi. Hennes forskning har ständigt rört sig i skärningspunkten mellan vardagsliv, vård och omsorg. Fokus har funnits på arbetsterapi och rehabilitering, ofta med målet att skapa en bättre vardag för personer som bor på vård- och omsorgsboenden.
Bland resultaten finns Verklighetslabbet vid Stureby vård- och omsorgsboende, som är ett demensboende med cirka 90 platser. Verklighetslabbet är en permanent testbädd och utvecklingsmiljö för att testa projekt med fokus på jämställd välfärdsteknik och digitalisering, samt utveckling av nya omsorgs- och boendeformer. Här drivs en tvärvetenskaplig forskning där forskare från bland annat KI, Kungliga Tekniska Högskolan och Södertörns högskola samarbetar.
Inspirerat internationellt
Från starten har utvecklingen av arbetsterapin spunnit starka internationella samarbeten. Den tidiga akademiseringen av ämnet har gjort NVS avdelning för arbetsterapi till modell för universitet i andra länder. Hit sökte sig tidigt doktorander från de länder som saknade egna forskarutbildningar i arbetsterapi.
År 2005 startade Lena Borell forskningsprogrammet Aging in Place som under de kommande sex åren kom att involvera i princip alla vid den dåvarande sektionen. Programmet betydde mycket för utvecklingen och resulterade i ett pärlband av doktorander. Aging in Place har senare följts av ytterligare fleråriga program med fokus på att utveckla kunskapen inom de fyra områdena: användning av digitala produkter, att förebygga ensamhet bland äldre, utformning av äldreboenden, och tekniska stöd för att bidra till äldres hälsa och välbefinnande.
En av forskarna som tidigt tog sig an teknikens betydelse för personer med demens var Louise Nygård. Hon var också Lena Borells första doktorand och disputerade 1996. Hennes forskning har utgått från de äldres perspektiv och bland annat undersökt hur teknik kan användas för att stödja möjligheten att bo kvar hemma.
Resultatet har bland annat blivit bedömningsinstrument som kan ge ett mått på olika personers förmåga att använda teknik i vardagen. Instrumenten har kommersialiserats och används i dag kliniskt av arbetsterapeuter samt har exporterats till andra länder.
”Vi tog oss an frågan: hur klarar man av att använda vardagsteknik om man har en kognitiv svikt eller en demens? Eftersom vi var först med att titta på detta så utvecklade vi både forskningsmetoder och redskap. Vårt arbete ledde till ett stort internationellt genomslag.”
Louise Nygårds forskning har också skapat en helt ny forskningslinje som undersöker delaktighet i livet utanför hemmet för personer med demens eller kognitiv svikt. Forskningen är internationell med deltagande från länder som Schweiz, Kanada och England. Bland målen finns att jämföra och lära sig från hur personer i de olika länderna kan hantera vardagen. Vilket stöd och vilka hjälpmedel finns det i olika länder och kan metoder, teknik och arbetssätt delas mellan länderna?
Louise Nygård ingick även i nätverket Swedish Brain Power för att undersöka hur förmågan att använda vardagsteknik kunde användas som en markör för tidig kognitiv svikt. Hon har även varit mycket aktiv inom utvecklingen av forskarutbildningen och forskarskolan i hälsovetenskap.
Lena Borell handledde även Kerstin Tham, i dag professor och rektor vid Malmö universitet, då hon var doktorand. Kerstin Tham disputerade vid institutionen för neurologi men anslöt sedan till NVS och sektionen för arbetsterapi.
”NVS har ända sedan starten rymt en nybyggaranda som skapat ett mycket kreativt arbetsklimat. Institutionen har över åren haft en mycket viktig roll för att knyta forskningen till den kliniska verksamheten inom hälso- och sjukvården. ”
Kerstin Thams forskning hade tidigt målet att skapa en bättre förståelse för de som drabbats av hjärnskador eller neuropsykologiska nedsättningar, som till exempel stroke. Här har hon utvecklat nya bedömningsinstrument och även bidragit till utvecklingen av nya rehabiliteringsmetoder.
Hon var en av dem som lade grunden till dåvarande sektionen för arbetsterapi, för att sedan bli prefekt vid NVS, och därefter fortsätta vidare till allt högre chefsbefattningar inom KI. Under hela resan har Kerstin Tham haft ett starkt fokus på att öka samverkan och samarbete med Stockholms läns landsting (i dag Region Stockholm).
Kerstin Tham var även en av initiativtagarna till nätverket Stockholms akademiska vårdcentraler. När nätverket slogs samman med Centrum för allmänmedicin, CeFAM, år 2015 bildades Akademiskt primärvårdscentrum. I dag är detta ett av naven för regionens kliniska samverkan mellan akademin och hälso- och sjukvården.
Kerstin Tham utsågs till rektor vid Malmö universitet år 2015.
Från sjukgymnastik till fysioterapi
I slutet av 1950-talet grundades Sjukgymnastinstitutet i Stockholm. Här utbildades sjukgymnaster fram till år 1977 då verksamheten slogs samman med KI och en akademisering av ämnet inleddes.
Institutionen för sjukgymnastik var framgångsrik men väl liten, därför uppmanades prefekten Elisabeth Olsson av rektor att slå samman verksamheten med en annan institution. Valet föll på NVS och institutionen blev till sektionen för sjukgymnastik. Vid sammanslagningen utökades NVS med en externfinansierad professor, ett antal externa forskningsanslag och fem forskargrupper.
Forskningsledare vid sektionen var professor Karin Harms-Ringdahl (rörelse- och stödjeorganen) och docenterna Helga Hirschfeld (rörelseanalys), Eva Mattsson (andning och cirkulation), Christina H. Opava (då Stenström) (reumatiska sjukdomar) och Lotta Widén-Holmqvist (neurologiska skador och sjukdomar).
Professor Karin Harms-Ringdahl blev en särskilt viktig kraft i uppbyggnaden av sektionen. Hon blev mångas förebild tack vare en excellent forskning och undervisning med handledning av otaliga examensarbeten på alla nivåer, inklusive forskarutbildningsnivå. Karin Harms-Ringdahl representerande även sjukgymnastik, vårdvetenskap och KI i såväl externa som interna sammanhang.
Två personer som haft Karin Harms-Ringdahl som handledare och mentor är Christina H. Opava och Lena Nilsson Wikmar.
”När jag drabbades av reumatism var jag 24 år och tog cykeln till sjukhuset. Väl där innebar behandlingen att packas in i värme och helst inte röra på lederna vid muskelarbete. Jag tyckte det var en världsfrånvänd behandling och intresserade mig därför för nyttan av fysisk aktivitet och träning.”
Christina H. Opava anslöt till institutionen för sjukgymnastik 1994. Så småningom grundade hon en egen forskargrupp och under hela sin karriär har hon haft ett starkt fokus på fysisk aktivitet vid reumatisk sjukdom. Tidigt fokuserade hon på fysisk nytta av organiserad träning på sjukhus och hur den kan utföras på ett säkert sätt. Senare har hennes forskning inriktats på hälsofrämjande fysisk aktivitet både i vardagen och på gym.
Inom projektet PARA, Physical Activity in Rheumatoid Arthritis, samarbetade hennes forskargrupp med Svensk Reumatologis Kvalitetsregister (SRQ), samt kliniker, gymföretag och sjukgymnaster över hela landet. Här tränades sjukgymnaster att använda beteendevetenskapliga tekniker för att främja fysisk aktivitet hos patienterna samtidigt som deras förmåga att göra det studerades.
Christina H. Opava har prioriterat den så kallade tredje uppgiften för att sprida budskapet om hälsofrämjande fysisk aktivitet, bland annat tillsammans med Reumatikerförbundet. Ett av hennes mål var att förändra praxis så att nyinsjuknade personer med ledgångsreumatism uppmanas att vara fysiskt aktiva, vilket i dag också är normen.
Som forskare har hon haft ett starkt fokus på att bygga upp internationella nätverk. Hon har bland annat varit vice president vid European Alliance of Associations for Rheumatology, samt gästprofessor vid både University of Missouri i Columbia, USA, och Dr. APJ Abdul Kalam College of Physiotherapy, Pravara Institute of Medical Sciences i Loni, Indien. Hennes grupp har regelbundet tagit emot internationella studenter som genomfört examensarbeten vid KI.
Forskningsanknytningen stärks ytterligare
Lena Nilsson Wikmar kom till institutionen för sjukgymnastik redan i början av 1980-talet. Under 1990-talet disputerade ett stort antal sjukgymnaster vid institutionen, vilket stärkte ämnets forskningsanknytning betydligt.
Lena Nilsson Wikmars forskning har rört sig inom flera områden, bland annat graviditetsrelaterad ryggproblematik, kronisk smärta och traumatisk ryggmärgsskada.
Ett särskilt fokus har funnits på hur pedagogiken kan utvecklas för att öka studenternas lärande ur både professionellt och interprofessionellt perspektiv. Särskild kraft har hon ägnat till fysioterapeutprogrammet, bland annat med målet att stärka utbildningens forskningsanknytning. Men även att skärpa det studentcentrerade lärande och interaktionen mellan lärare och studenter.
Hennes starka engagemang för pedagogiken gav henne KI:s pedagogiska pris 2018. Lena Nilsson Wikmar har även initierat kunskapsutbyten med flera länder i Afrika, och handlett flera afrikanska doktorander.
”Samgåendet med NVS har gagnat vår profession. Det gav möjligheten att interagera med många andra områden, som geriatrik, arbetsterapi, omvårdnad och allmänmedicin, där det krävs att man argumenterar för sin egen sak. Sitter man i en egen bubbla får man ingen input.”
Fysioterapeut en skyddad titel
Sedan år 2014 är fysioterapeut den nya benämningen på sjukgymnasternas yrkeskår och en skyddad yrkestitel. I dag rymmer avdelningen för fysioterapi åtta forskargrupper och omfattar såväl epidemiologiska som experimentella och translationella studier, liksom kliniska interventions- och implementeringsstudier. Nya forskningsresultat integreras kontinuerligt i undervisningen i fysioterapi.
Avdelningen har en stark samverkan med sjukvården bland annat genom att flera forskare har förenade anställningar med bland annat Karolinska Universitetssjukhuset och Akademiskt primärvårdscentrum. Avdelningen finns sedan 2002 i Zanderska huset i Flemingsberg (ANA23).
TEXT: Magnus Trogen Pahlén