BONEMORE-studien

Inklusionskriterier:

• Kvinnor, 65-79 år
• T-score ≤-1,0 i lårbenshalsen eller ländryggen
• Vaccinerade mot Covid-19
• Förmåga att delta i träningen i nio månader 

Exklusionskriterier:

• Pågående behandling med benspecifika läkemedel som inletts under det senaste året eller tidigare läkemedelsbehandling som avslutats inom de senaste fem åren
• Pågående benspecifika läkemedel där behandlingen försenats mer än åtta månader för denosumab och 18 månader för bisfosfonater
• Pågående behandling med orala kortikosteroider (≥5 mg Prednisolon)
• Kotfrakturer som diagnostiserats inom de senaste tre månaderna, som inte bedömts av läkare eller som inte tidigare behandlats med benspecifika läkemedel
• Bilateral höftprotes
• Symtomgivande diskbråck, ljumskbråck eller navelbråck
• Obehandlad hypertoni
• Andra sjukdomar som kan påverka studieresultaten eller deltagandet (t.ex. maligna sjukdomar, sekundär osteoporos, muskeldystrofi)
• Tillstånd som hindrar impact microindentation-testet (stort ödem, hudinfektion, allergi mot lokalanestetika)
• Pågående eller tidigare träning på OsteoStrong™

Träningsmetoder

Träningsmetod A: Isometrisk axial belastning (IAL) – OsteoStrong

Deltagarna tränade individuellt på OsteoStrong i Solna en gång i veckan, 20 minuter, i nio månader. Denna träning bestod av statisk belastning i fyra apparater, samt balansövningar på en vibrationsplatta. Träningen var ledd av träningsinstruktör.

 Specifika övningar:

• Balans på vibrationsplatta (exempelvis stå på ett ben)
• Upper growth trigger (statisk bröstpress)
• Lower growth trigger (statisk benpress)
• Core growth trigger (statisk pull-down)
• Postural growth trigger (statiskt marklyft/”skottkärran”)

Träningsmetod B: Dynamisk multikomponent träning (DME)

Deltagarna tränade i grupp på GIH två gånger i veckan (tisdagar 11.45 och torsdagar eftermiddag), 60 minuter per tillfälle, i nio månader. På tisdagarna tränade alla i helgrupp i stationsträning, och på torsdagarna i gymmet med maskiner. Denna träning baserades på aktuella rekommendationer och tidigare forskning gällande träning vid osteoporos. Det var fokus på styrka och balans, men även koordination, rörlighet och kondition. Träningen leddes och övervakades av träningsinstruktör.

Specifika övningar från stationsträningen: uppvärmning, knäböj, ryggliggande bäckenlyft, sidoliggande bäckenlyft, skridskohopp, armhävningar mot vägg, hoppsasteg, dead bug (bålövning), rygglyft i magliggande, step-up, balans (t.ex. stå på ett ben, stå på balansplatta).

Specifika övningar från gymträningen: uppvärmning (gåband, crosstrainer, cykel, eller rodd), benpress, latsdrag, roddrag, rygglyft i belly-back, bröstpress, benlyft åt sidan i liggande eller stående, balans (t.ex. stå på ett ben, stå på balansplatta).

Mätningar och utfallsmått

• Utfallsmått för skelettets hållfasthet (bone strength): Bone material strength index (BMSi) via mikroindentation (ett mått på hållfastheten och benkvalitén); bentäthet (BMD) via DXA-röntgen; benmarkörer via blodprov (speglar aktiviteten av uppbyggnad och nedbrytning av skelettet); kotfrakturer via vertebral fracture assessment (VFA).
• Frågeformulär: självskattad hälsa (SF-36), levnadsvanor, fallrädsla (Falls Efficacy Scale), fallrisk (Downton Fall Risk Index), frågeformulär om benskörhet.
• Fysiska tester: muskelstyrka, muskeluthållighet, balanstester, balans med BtrackS, gång- och förflyttningstest.
• Lungfunktion i dynamisk spirometer (Welch Allyn).
• Fysiska aktivitetsnivåer med accelerometer (aktivitetsmätare) och enkäter.
• Fysiska aktivitetsvanor under studien med en aktivitetsdagbok som deltagarna fyller i varje dag under träningsperioden (nio månader).
• Gruppintervjuer till den kvalitativa studien.

Mättillfällen och uppföljningar

• Före träningsstart: Samtliga tester utförs.
• Tre månader efter träningsstart: Blodprov och uppföljningssamtal via telefon.
• Efter avslutad träning (9 mån): Upprepning av samtliga tester som utfördes före träningsstart.
• Efter avslutad träning utförs även intervjuer i smågrupper.
• Sex månader efter avslutad träning: Enkätundersökning.

Preliminära resultat

I den här studien deltog totalt 194 kvinnor som slumpmässigt lottades till isometrisk axial belastning (IAL) med OsteoStrong, eller dynamisk multikomponent träning (DME) i nio månader. Effekten på skelettet mättes genom deltagarnas benkvalitet (bone material strength index, BMSi) genom ett specifikt test som utfördes på smalbenet, bentäthet via DXA-röntgen, samt benmarkörer i blodet som speglar benomsättningen. Vi undersökte förekomst av kotfrakturer före och efter träningsinterventionen.

OBS! Detta är preliminära resultat. Det innebär att resultaten inte är granskade och publicerade ännu och kan komma att ändras. Därför bör de tolkas med försiktighet.

Skeletteffekter

Sammanfattningsvis såg vi inga statistiskt signifikanta skillnader mellan träningsgrupperna avseende benkvalitet, bentäthet och benmarkörer vid uppföljning. Däremot såg vi förbättringar inom grupperna. Inom IAL, såg vi en ökning av benkvalitet med 2,9 procent, och inom DME-gruppen såg vi en ökning av bentätheten i ländryggen med 0,8 procent. Vi såg inga förändringar i bentäthet i höfterna. Vi såg inte heller några förändringar vare sig inom eller mellan grupperna avseende benmarkörerna. 

I båda grupperna var bentätheten i ländryggen och höfterna oförändrade vid uppföljningen, vilket innebär att bentätheten var bibehållen. Detta är positivt eftersom man normalt sett ser en minskning av bentäthet över tid.

Kotfrakturer

Vid uppföljningen efter genomförd träning i nio månader fann vi fyra nya fall av kotfrakturer (IAL: 3, DME: 1, chi2 p=0.312), varav två hade inträffat vid olyckor utanför studien (en i varje grupp). De resterande två (IAL: 2, DME: 0, chi2 p=0.155) kan vi inte fastställa orsaken till, och kan inte heller avgöra deras samband med träningsinterventionen.

Slutsats

Effekten på benkvalitet, bentäthet och benmarkörer skilde sig inte mellan träning på isometrisk axial belastning och dynamisk multikomponent träning.  

Kommande resultat

Utöver måtten på skelettet har tester gjorts på bland annat muskelstyrka, muskeluthållighet, balans, gånghastighet, självskattad hälsa, och levnadsvanor. Vi har också genomfört en kvalitativ intervjustudie. Dessa analyser kommer redovisas i kommande artiklar och kommer ge ytterligare kunskap om effekterna av de två träningsmetoderna. 

Huvudansvarig

Forskare

Ann-Charlotte Grahn Kronhed, Med Dr, Docent, Leg. Sjukgymnast, Specialist i Äldres hälsa, Linköpings Universitet

Christina Kaijser Alin, Med Dr, Leg. Sjukgymnast, Specialist i Äldres hälsa, Karolinska Institutet

Eva Andersson, Med Dr, Docent, Leg. Läkare, idrottsfysiolog, Gymnastik- & Idrottshögskolan

Eva Toth-Pal, Med Dr, Leg. Läkare, Specialist i Allmänmedicin, Karolinska Institutet

Hans Ranch Lundin, Med Dr, Leg. Läkare, Specialist i Allmänmedicin, Karolinska Institutet

Kristin Møystad Michelet, Doktorand, ST-läkare i Allmänmedicin, Karolinska Institutet

Maria Sääf, Med Dr, Leg. Läkare, Specialist i Endokrinologi, Karolinska Institutet

Per Magnusson, Professor Klinisk Kemi, Linköpings Universitet

Peter Lindberg, Doktorand, Leg. Fysioterapeut, Specialist i Smärta, Karolinska Institutet

Sven Nyrén, Med Dr, Docent, Leg. Läkare, Specialist i Thoraxradiologi, Karolinska Institutet

Forskningshuvudman

Region Stockholm

Kontakt